~Oscars perspektiv~
Nu när Felix inte gillar Julia längre kanske jag kan lägga in en stöt elr nåt. Mej vafan Oscar! Hur fan tänker jag. Hon behöver en VÄN just nu och känslorna för Felix finns fortfarande kvar.
Idag åker hon hem. Jag önskar faktist att hon ändrar sig och stannar kvar. Allt är så mycket bättre och roligare när hon är här."Oscar?" ogge knäppte med fingrarna framför mitt ansiktet.
"Ja vad är det?" Frågade jag.
"Julia frågade dig en fråga" Jag kollade bort mot Julia som kollade på mig.
"Ja vad är det sötis"
"Jo jag undrar vad du tänker på? Du sitter liksom bara och stirrar" hon små flina lite.
"Nej inget jag bah tänkte på en sak" jag log mot henne och hon log tillbaka. Hon är så vacker. "När åker vi?"
"Om 10" svarade både hon och Ogge i kör.
"Jahaja har du packat allt elr?" Frågade jag Julia.
"Jadå allt är packat och klart"
"Bra"
~på flygplatsen ~Julias perspektiv~
"Hej då kommer sakna dig min sockertopp" Sa Omar och gav mig en stor bamse kram."Ja jag kommer sakna dig me mitt lilla lyckopiller" vi släppte kramen.
Ogge kom fram till mig istället "bye beauty" han gav mig en låång kram.
"Bye oggeman" han höll fortfarande kvar kramen.
"Jag vet verkligen inte vad som har hänt med Felix okej! Men innerst inne så älskar han dig så jävla mycket så glöm inte det"
"Mm" jag kramade han hårdare. "Tack för att du finns"
"Tack för att du finns" sa han. Vi släppte kramen och jag gick till Oscar.
"Hej då apa" sa jag och krama han.
"Varför kallar du mig apa för" han garva lite.
"För du är så hårig" jag rufsa till han i håret.
"Jahaja" han fixa tillbax håret på rätt plats igen.
"Kommer sakna dig" han krama mig igen.
"Kommer sakna dig me men ni kommer ju typ snart tillbaka ju"
"Jaa" han släppte kramen o rufsa till mitt hår istället. Jag mumlade ett tack och flinade mot han.
Sen gick jag och sa hejdå till dom andra också. Förutom Felix han satt kvar i busen.Jag vinkade och gick igenom spärrarna och satte mig sedan på en bänk och väntade på ombordstigning.
~3 månader senare~ Felix perspektiv~
"Nej Felix sluta" ett ljuvligt skratt lämnade hennes mun."Nej aldrig" jag fortsatte kittla henne medan hon försökte ta sig loss.
"Felix påriktigt släpp mig" hon skrattade super högt.
"Jag tänker inte släppa dig Julia" jag kittlade henne ännu mer.
"Aj Felix påriktigt det gör ont" hon försökte att inte skratta.
"Okej då" jag släppte henne med ett flin på läpparna. Hon reste sig upp och kastade sig på mig så nu låg hon typ över mig på golvet.
"Vet du vad det bästa med dig är" hon log mot mig.
"Nej berätta"
"Du är så svag" hon skrattade och tog tag i mina handleder.
"Nej det är jag inte" jag tog tag i hennes händer och typ snurrade runt med henne så hon låg på rygg och jag satt över henne.
"Joho" hon flina mot mig.
"Nej håll käften" jag försökte se sur ut.
"Tvinga mig"
Jag la mina läppar snabbt mot hennes. Antar att detta är det bästa sättet att få tyst på någon. Hon kysste tillbaka...BEEEP BEEEP
Väckarklockan ringde. Jag stängde av den och satte mig upp i sängen. Vrf drömde jag om mig och Julia. Hon är ett monster. Jag skulle aldrig kyssa henne. USCH.Jag reste mig upp och gick ner till köket.
"Felix" mamma ropade på mig.
"Vad" ropade jag tillbaka.
"Du har besök"
"Av vem?" Frågade jag.
"Av en trevlig ung man" ropade hon. Vem fan kan det va då. "Kom ut hit till vardagsrummet" jag gick ut till vardagsrummet. Där satt en man med svarta kläder.
"Hej Felix" han kollade på mig.
"Vem är du" frågade jag nervöst.
"Jag är Christoffer" jag svara okej "sötnos kan du snälla lämna mig o Felix själva och kom inte in hit okej" mamma gick ut ur rummet.
"Kom o sätt dig här Felix" han peka på platsen Brevid sig. Jag satte mig osäkert ner där."Jo det är såhär att jag vill att du ska göra några saker för mig" vafan vill han att jag ska göra...
_____________
Ett nytt kapitel wooop wooop.
Jag behöver verkligen hjälp kan ni snälla snälla snälla kika mig och ge mig nån liten ide om vad som kan hända sen så kommer kapitel ut mer ofta för jag vet verkligen i te vad jag ska skriva.
Kik: ellaaaa01<3<3<3
YOU ARE READING
Try not to bite you
FanfictionMitt liv suger som vampyr! Jag kan inte ens gå utanför dörren utan att känna behovet av att döda. Det sämsta är att jag bor med en familj som är människor och dem vet inte ens om att jag är en vampyr så jag mst gå i en skola med människor. Vad händ...