~Ogges perspektiv~
BANG!
Felix hade tagit upp en bok och kasta den i väggen.
''Vafan Felix du får ta o chilla ner lite" skrek jag på han.
"Sry men jag vill bara få ut ilskan" sa han o satte sig ner brevid mig medan han andades fort.
"Du vet att det inte blir bättre av att kasta saker i väggen va"
Felix mumlade tillbaka ett svagt "ja" och kollade ner i golvet.
Vi hade vart inne hela dagen, elr ja jag hade vart inne hela dagen Felix hade helt plötsligt bara gått ut för att springa lite, men nu va det dag att åka o hämta Omar på sjukhuset.
~på sjukhuset-fortfarande Ogges perspektiv~
Vi satt i väntrummet och dörren öppnades och en sliten Omar kom in i rummet.
Han hade mjukisar och en t-shirt på sig. Hans ögon va lite hängiga och han va lite blekare än vanligt men ett stort leende spred sig på läpparna när han såg oss. Vi sprang fram till han och kramade han.
När vi skrivit ut Omar och det så åkte vi hem till Felix igen eftersom Omar bor i Göteborg så kmr hans mamma komma och hämta han imorgon.
När vi va hemma hjälpte vi Omar upp till Felix rum och vi alla satte oss i sängen.
"Vart är Oscar och Julia" frågade Omar.
Jag och Felix bytte blickar en snabbis.
"Kmr du inte ihåg vad Julia gjorde mot dig" frågade jag Omar.
Hans blick gick från glad till ledsen på 2 sekunder. Jag antar att han kom på det.
"Och Oscar gick väl för att jag började kasta runt saker" fortsatte Felix.
"Men ring hit han jag vill att alla ska va här" sa Omar.
Jag tog upp min mobil slog in Oscars nummer och satte på högtalare. Efter 6 pip svarade han.
"Ja det är Oscar" svarade han glatt. Man kunde höra ett tjej skratt i bakgrunden.
Vi tre kollade förvånat på varandra. Det lät precis som Julia.
"Vem är du med" Frågade Felix snabbt.
"Öh... En kompis" svarade han. Man hörde att han kände sig osäker.
"Är du med Julia din förrädare" skrek Felix
"Nej! Eh va det nåt du ville elr"
"Nej hej då" sa Felix spydigt och la på.
"Vrf sa du inte att jag hade kommit hem" frågade Omar.
"För han är med Julia nu" svarade han och slängde sig ner i sängen med huvudet mot kuddarna.
Man hörde små snyftningar från Felix. Omar tog tag i min arm och drog ut mig ur rummet.
"Han mår inte bra OG" sa han och kollade oroligt på mig "han behöver henne"
"Är du dum elr hon är ett monster, hon dödade dig nästan Omar" (OG)
"Men hon menade det säkert inte. Snälla kan vi inte bli vänner med henne igen"(OM)
"Nej, kom nu vi går in till Felix igen" sa jag och gick in i rummet igen.
Där låg Felix o grät. Jag gick fram och satte mig på sängen bredvid. Hm va verkligen förstörd.
~Oscars perspektiv~
"Haha what du kan inte göra så det är fubb" skrattade Julia fram.
"Neej det är inte fubb, jag är bara mästare på monopol" sa jag o gjorde ett peddo smile.
"Det är inte kul att spela längre" sa hon och reste sig upp.
"Men jag fubba inte jag lovar"
"Nej jag vet men det är tråkigt att spela" sa hon.
Jag svarade "okej" sen reste jag mig upp.
"Vem var det du pratade med förut" frågade Julia och kollade in i mina ögon.
"Felix" hennes min vart ledsen igen och en tår letade sig fram från hennes vackra ögon.
"Nej nu går vi till Felix hus ovh fixar detta Jag hatar att se dig såhär"
" han kmr inte släppa in mig"
"Jo kom jag lovar"
~Felix perspektiv~
Tårarna ville inte sluta rinna. Det va det ända jag gjort den senaste timmen. "Fan jag saknar henne verkligen" sa jag.
"Du borde prata med henne" sa Omar. Han förstod mig verkligen.
Dörrklockan ringde. Jag gick med tunga steg ner för trappan. Öppnade dörren och såg Oscar stå där. Vi stod och kollade på varandra ett tag (inget ni vet romantiskt bara stirra ;) haha) sen steg han åt sidan och där stod hon. Den personen jag saknat så jäkla mycket. Jag sprang fram till henne. Vira mina armar runt henne och tog in hennes doft. Jävlar man kan inte va rädd/art på henne.____________
Sämst kapitel men visste inte vad ska skulle skriva haha😂
YOU ARE READING
Try not to bite you
FanfictionMitt liv suger som vampyr! Jag kan inte ens gå utanför dörren utan att känna behovet av att döda. Det sämsta är att jag bor med en familj som är människor och dem vet inte ens om att jag är en vampyr så jag mst gå i en skola med människor. Vad händ...