Try not to bite you

Kapitel 9

~Julias perspektiv~

Jag satt på en sten i skogen och grät. Varför behövde jag bli en vampyr för. Jag satt på stenen ett tag och tänkte och sen kom jag på att jag inte har pratat med min bästis Samantha på ett tag. Och nu passade det väldigt bra att prata med henne efter allt som hänt.

Jag tog upp min mobil ur fickan och slog in hennes nummer. Jag tog mobilen mot örat och vänta på att hon skulle svara. Det Pep bara 3 toner och sen svara hon.

''Men heej Julia'' sa hon glatt. ''Det va länge sen vi prata sist''

''Hej! Ja det va det'' sa jag ganska lågt.

''Är något fel. Du vet att du alltid kan prata med mig va'' frågade hon oroligt.

''Jo det är så att jag har träffat en kille som heter Felix. Han e människa och ja vi e typ tillsammans'' jag stannade upp och tog ett djupt andetag och sen fortsatte jag. ''Jo jag sov över hos han och han hade sina kompisar över också och när vi åt frukost så gjorde en av dem sig illa och började blöda och jag kunde inte hålla mig så jag smaka lite på han''

''Du tog väl inte mycket och radera du deras minnen''

''Han vart medvetslös och jag visste inte vad jag skulle göra så jag sprang bara ut och glömde radera det'' sa jag och börja gråta.

''Ta det lungt jag kommer okej'' sa Samantha och la på.

~Felix perspektiv~

Vi satt i väntrummet i sjukhuset och väntade på att Daff skulle komma. Efter kanske 2 min kom han i och gick fram till oss och satte sig brevid oss.

''Så Omar mår bättre men han är fortfarande svag! Men nu vill jag att ni berättar vad som hände'' frågade Daff och kollade på oss alla med oro i blicken.

Jag kollade på dem andra killarna. Skulle vi säga sanningen elr inte. Det va som om Oscar läste mina tankar för att han skakade på huvudet. Som jag antar betydde att vi inte skulle säga sanningen.

''Em... vi sov över hos mig från igår till idag'' jag stannade upp och tänkte på vad jag skulle säga ''och då så ramlade han i köket och slog i huvudet''

''Och bit märket på hans hals'' frågade Daff

Hur fan skulle man svara på en sån fråga.

''Jag låtsas bet han för att hämnas på att han bet mig förut men när han ramla råka jag bita hårt'' sa Oscar osäkert och kolla på oss alla.

Jag vet att det här va en dålig tid att skratta på så jag försökte hålla inne skrattade som ville bubbla upp inom mig efter det som Oscar precis sa.

''Okej'' sa Daff långsamt. '' Men hörni killar nu åker vi hem okej''

Vi tog dem få saker vi hade med oss och följde med Daff ut. Sen skjutsade han oss hem.

___________________________________

Okej jag vet super kort kapitel men jag ville lägga upp detta så ni inte skulle tröttna på att vänta hehe😂👅 men ja hoppas ni gillade kapitlet ändå så hörs vi😂💗✌️