Try not to bite you

Kapitel 26

~Julias perspektiv~
Killarnas turné va slut för 2 månader sen. Men Felix har inte hört av sig någonting. Jag fattar verkligen inte vad som hänt. Vad har jag gjort som är så hemskt. Jo visst jag bet han men han ville ju det. Utan Felix har jag känt mig helt nere. Okej jag har ju Oscar, Ogge och Omar men jag behöver min Felix. Utan han är jag helt tom.

Just nu sitter jag i min fåtölj vid fönstret och kollar ut. Det va inger särskilt där ute bara det gammal vanliga. Samma gammal vanliga hur står på samma plats dom gjort hela tiden. Samma fula växter som vad jag vet alltid funnits där och samma gammal tant som alltid går runt i kvarteret men sin lilla tax. Sen fanns det inget mer. Hela kvarteret va helt öde, helt dötyst. Fast inte så konstig det är kväll då inte så många är ute.

Min mobil telefon började ringa. Jag tog upp den och kollade på displayen.
"Handy Sandy❤️" stod det. Jag stannade till och stirrade på skärmen.
Han ringer mig. Han ringer ÄNTLIGEN mig.
Jag svarade.

"Omg Felix hej" sa jag glatt.

"Hej" han röst lät grötig. Gråter han?

"Felix? Gråter du?" Frågade jag oroligt.

"Ja!" Svarade han.

"Varför gråter du?"

"Det vet jag inte. Det bah hände! Och helt plötsligt så ringer jag dig" va fan snackar han om.

"Vadå det bara hände det måste finnas en anledning"

"Okej jag säger den om du kommer över jag vill prata face to face" hans röSt lät ännu ledsnare än förut.

"Okej jag kommer om några minuter. Hej då" jag la på och skyndade mig ner till hallen.

"Julia vart ska du nån stans?" frågade Mia.

"Felix ville prata med mig" jag hörde ett okej och så sprang jag ut ur dörren.

Jag skyndade mig det fortaste jag kunde till Felix hus.

Jag gick upp till dörren och knackade på. Dörren öppnades av Felix mamma.

"Hej Cecilia! Vart är Felix?" Jag gav henne en snabb kram som hon besvarade.

"Han är nog i vardagsrummet men jag får inte gå in där så du får kolla"hon gav mig ett leende. Jag tackade och började gå mot vardagsrum.

Jag gick in. Där i soffan satt Felix med en kökskniv i handen.

"Felix vad gör du" frågade jag hastigt.

"Jag gör mitt jobb" han kollade rakt fram.

"Vadå du gör ditt jobb" jag började bli orolig. Vad fan ska han göra.

"Ja, jag gör det jag blivit tillsagd" han tog ett stadigare tag om kniven. Han riktade den mot sitt ben. Helt plötsligt stack han ner den. Ett högt plågsamt skrik lämnade hans läppar.

"Felix vad fan gör du" jag skulle springa fram till han men 1 m ifrån han så va det som om jag sprang in i en osynlig vägg. Jag ramlade baklänges. Men snabbt ställde jag mig upp på benen och försökte att ta tag i han. Men den osynliga väggen fanns fortfarande kvar. "Felix svara mig vad tänker du göra"

"Jag tänker utföra min uppgift"

"Ja jag fattar det men VAD ska du göra?" Jag skrek på han. Men han satt bara o stirrade rakt fram.

"5 min!" Sa han helt plötsligt.

"Vadå 5 min?" Jag började få panik. Jag tog upp mobilen och ringde Ogge. Han svarade efter 3 signaler.

"Ogge vart är du?" Jag hade börjat gråta och man hörde paniken i min röst.

"Ica. Vrf? Vad har hänt?" Frågade han oroligt.

"Felix försöker döda sig själv elr nåt" skrek jag.

"Meen va. Jag kommer direkt" han la på och jag försökte ännu en gång prata med Felix.
Sen slog det mig. Det är Christoffer som gjort detta. Herre vrf tänkte jag inte på det tidigare.

~Felix perspektiv~
Jag stirrade tomt framför mig.

Jag är fortfarande kvar hallå.

"Felix sluta jag älskar dig"

"Synd"

Jag älskar dig me. Men jag kan inte göra nåt. Förlåt Julia

Ogge kom inspringandes.
"Ogge ta bort kniven" sa Julia snabbt till Ogge.

Han sprang fram till mig och började dra bort kniven. Han fick tag på den och jag kunde inte röra mig. Jag kunde inte ens försöka att få tag på den igen.

Bra Felix du klarar det.

"Ta honom till mig" sa Julia.

Ogge tog tag i mina armar och drog med mig till henne. Jag försökte ta mig loss men det gick verkligen inte.

"Felix du måste ta det lungt" sa hon till mig.

~Julias perspektiv~
"Felix du mst ta det lungt" jag tog tag i hans händer. Jag kollade djupt in i hans ögon."sluta upp med det här glöm allt Christoffer sagt till dig och bli den normala Felix igen"
Han kollade på mig. Långsamt började tårar bildas i hans ögon. Han tog tag i mina händer. "Förlåt" sa han och jag drog in han i en kram. Han började gråta i min famn. Men jag va ändå glad. Han är tillbaka. Här hos mig.

"Du sluta gråt du kunde inte göra någonting" jag drog han närmare mig. Men han slutade inte gråta.

"Jag mena inget jag sa" sa han snabbt och sen så tryckte han sina läppar mot mina på bah 0.1 sekund. Och nu sitter vi här och stackars Ogge tittar på ,awkward för han då.

"Hörni snälla kan ni typ göra detta senare" vi började skratta.

"Sluta skratta och kolla på hans ben förfan" vi slutade skratta och kollade båda ner.

"Juste! Helvete!" Jag bet mig i armen och gav han mitt blod.

"Så!"

"Okej tack" han gav mig en till puss.

"Du verkar ju fett chill"sa jag och skratta.

"Ja det här va väl inget"

"Nähä okej hahah"

"Förlåt jag är ledsen okej" han kollade skamset ner i golvet

"Felix serri du kunde inte hjälpa det. Det ä inte ditt fel allt är Christoffers fel okej?"

"Okej!" Jag trog upp han på fötter. Och han drog in mig i hans famn. Jag drog in doften av hans ja doft.

"Mamma?" Skrek Felix.

"Jaa vad är det?" Frågade Cecilia.

"Har du hört något?"

"Va nej elr vad menar du?"

"Okej bra. Men inget du kan gå igen" han gav henne ett leende o hon besvara och gick sedan igen.

Nu va allt nästan som vanligt igen.

___________
Ett till kapitel för er!
Min iPad la av när jag skrev förut så halva försvann så jag va tvungen att skriva om. Så sista delen och de ä sämst för ja man kan ju inte skriva exakt lika och jag skrev ihop sabbt för jag orka inte skriva den delen igen så Hahah sry för det
Men hoppas ni gillade det !
Puss puss