Love is the only way ❤️ the fooo

Kap 63

För att få med lite händelser i denna berättelse så hoppar vi fram lite i tiden. Nu är det höööst 🙊🙈

Felix perspektiv ~
Jag trycker in koden till portdörren och det längre pipet hörs som berättar att det är rätt kod och jag drar i dörren så att den öppnas och går in och drar igen dörren efter mig, som vi alltid måste göra när vi går in här. Annars så kan fans komma in och ett skulle nog antagligen inte sluta så jätte bra. Det är tyst i trapphuset och det gör att min musik i hörlurarna blir väldigt hög jämfört med vad den va där ute eftersom att det är så mycket annat som låter där. Musiken som är på den högsta volymen blir genast jätte hög i tystnaden och jag sänker den snabbt. Klockan visar 09.13. Vilket betyder att jag är 13 minuter sen. Ovanligt? Nej. Jag trycker på hissknappen eftersom att det är morgon och jag orkar inte gå upp för alla trappor då studion är högst upp. Okej varför ljuger jag? Jag tar alltid hissen oavsett vilken tid på dygnet det är. Det plingar till lite svagt och hissdörrarna öppnas och jag går in. Trycker på den översta knappen och dörrarna stängs. Jag vänder mig mot andra sidan där den stora spegeln är. Jag ser en trött person. En otroligt trött person. Jag är sjukt trött och jag fattar inte varför Kat och Daff va tvungna att lägga in ett så otroligt viktigt möte såhär tidigt på morgonen? Hur viktigt kan det va liksom? Jag går närmare och kollar på mitt huvud. Drar handen genom håret för att försöka få det att ligga någorlunda bra efter moppehjälmen. Jag får till det hyfsat okej men helst av allt skulle jag behöva en keps nu. Den glömde jag såklart hemma då jag tog på mig hjälmen direkt och inte kände att det fattades något på huvudet. Dörrarna öppnas och jag går ut och öppnar dörren som är åt höger. Jag jäspar stort och högt och stänger dörren efter mig.
"Hej på dig med Felix" skrattar Ogge som står och kollar på mig. Jag nickar åt honom. Jag gick och la mig typ 3 inatt och det är orsaken till att jag är såhär trött. Jag hänger av mig och går sedan efter Ogge in i konferansrummet.
"Här kommer han!" Säger Oscar och kollar på mig.
"Tja" säger jag trött och slår mig ner tungt i stolen bredvid Ogge.
"20 minuter sen" mumlar Daff.
"Men nu är han här, och det är ändå bra för att vara han. Vi ska va glada att det inte är timmar vi snackar om." Säger Ogge. Jag ler ironiskt mot honom och Kat skrattar.
"Vad var det ni ville snacka om?" Säger Omar och alla vänder blicken mot Daff och Kat.
"Jo", säger Daff och drar upp glasögonen.
"Det är ju såhär att igår så ringde Lenn från USA." Han andas och kollar på Kat.
"Jag vet inte varför vi skulle dra ut på detta så jag säger det bara" säger han och kollar på oss alla.
"Ni ska till USA igen." Säger han glatt.
Vi alla kollar på varann med stora ögon och jublar glatt.
"Ni ska få spela in nya låtar såklart men sen så har vi nu fixat att ni ska göra Roller Coaster musikvideon. Och Lenn, har fixat en liten extra klick i det hela." Säger han och ler mot oss. Lenn är killen som vi jobbar med inom musiken i USA.
"Allison Simpsson, ska va med i videon."
"Omg, hon ser ju så sjuuuukt bra ut!" Säger Omar högt och ställer sig upp. Vi skrattar åt honom. Jag kan inte säga att jag håller med honom men visst hon är ju inte ful.
"När åker vi?" Säger Ogge glatt.
"Ja om vi får alla papper och sånt i rätt tid så om exakt två veckor." Säger Kat och kollar på oss.
"Jag kommer inte kunna vara med er hela tiden utan jag kommer antagligen lite senare. Ni får tyvärr stå ut med Katia" Säger Daff och Kat knuffar till honom i sidan.
"Det är nog mer synd om henne än om oss" säger Ogge och jag skrattar instämmande.
"Hur länge är vi borta?" Säger jag. Daff och Kat kollar på varandra och utbyter lite osäkra blickar. Jag kollar förvånande mot dem och Daff kollar på mig.
"Två månader"'säger han osäkert.

Ni vet när man nästan måste dubbelkolla datumet och se att det inte är första april. Ett sånt tillfälle inträffade nyss.

Jag känner hur jag stelnar till i hela kroppen händerna som ligger på handtagen på stolen är som fastfrusna.
"T tv tv två m mån månader" är det ända som kommer ur min mun i något som kallas stammande. Både Daff och Kat nickar åt mig. Ogge lägger handen på min axel och ler medlidande.
"Asså jag är ledsen men jag kommer inte klara det" säger jag och lägger händerna på kinderna.
"Felix" säger Kat och harklar sig lite.
"Jag visste att du skulle reagera såhär och jag förstår dig men"
"Asså jag kan inte vara utan Julia i TVÅ månader" avbryter jag med betoning på två.
"Ni alla vet hur jag va innan jag träffa henne. Innan jag hade henne" säger jag och kollar på dem alla som nickar svagt. Innan jag träffa Julia så va jag en kille som söp mig full på varenda fest. Jag var inte mig själv sen mina föräldrar skiljdes för två år sedan. Det va då jag spårade ur. Detta är inget jag tar upp frivilligt, inget jag är stolt över direkt och önskar bara att det aldrig hade hänt.
"Vi vet Felix, vi förstår dig. Men samtidigt det här är er största chans hittills. Två månader, ni kommer hinna göra huur mycket som helst. Denna musikvideo med Alli, det kan vara det som får er att slå igenom i USA. Ni har världens chans här. Dörren till era drömmar står vid öppen, men då måste du klara av detta. Bandet är inget utan dig. Felix det är detta du vill göra, din dröm är påväg att uppfyllas." Säger Daff och kollar in i mina ögon.
"Jag vet att du och Julia kan klara av detta. Ni ska såklart prata med varandra så ofta ni vill, ni är hur starka som helst Felix. Låt inte din dröm kraschas på grund av ert förhållande när ni är så sjukt starka tillsammans." Säger Kat och kollar på mig med ledsamma ögon. Jag biter mig i läppen och lägger sen händerna för ansiktet. Oscar kommer och ger mig en kram.
"Det här tacklar ni hur lätt som helst, bror"
"Vare något mer eller kan jag dra till Julia?" Frågar jag.
"Papper här som ska tas hem bara" säger Daff och skjuter fram varsin hög åt oss alla.
"Jag måste gå" säger jag och tar papperna och ställer mig upp. Går med snabba steg ut genom dörren, de andra säger något som jag tror är menat till mig men jag hör inte. Orkar inte anstränga mig för att ta in ordern som kommer från dem. Jag drar på mig moppehjälmen och springer sen ner för trapporna och sen ut genom dörren till moppen. Där stannar jag och drar upp telefonen.
"Julia, kan jag komma till dig?❤️" skickar jag till Julia innan jag börjar fippla med moppen så att jag kan köra iväg. När jag är färdig för att åka får jag ett svar.
"Kom på direkten, har det hänt något?❤️" får jag till svar. Jag svarar inte utan startar moppen och kör iväg med Julias hem som mål.

30 minuter senare låser jag moppen på Julias uppfart. Jag tar av mig hjälmen på vägen till dörren och ringer sen på. Hon är snabb på att öppna.
"Hej" säger jag och ler lite ledsamt mot henne. Hon ger mig en orolig blick och släpper in mig och jag tar av mig direkt.
"Äre någon hemma?" frågar jag.
Hon skakar snabbt på huvudet. Jag kollar in i hennes ögon. Dom är så otroligt vackra.
"Vad har hänt Felix?" Säger hon oroligt och kollar på mig. Jag suckar högt och drar in henne mot min kropp och lägger armarna hårt om henne. Hon gör det samma om mig och jag pussar henne mjukt på huvudet. Hon släpper lite så att vi har huvudena mittemot varandra men armarna är fortfarande runt varandras kroppar. Hon kollar in i mina ögon och jag blir alldeles knä svag. Blicken säger att hon vill veta vad jag döljer men jag kan inte låta bli att låta mina läppar röras vid hennes.
"Jag älskar dig" säger jag och ler svagt åt henne innan jag kysser hennes fylliga läppar en gång till. Men denna gången drar hon i från ganska snabbt och kollar menande på mig. Jag suckar och drar med henne till deras vita stora soffa.
"Jag ska till USA" säger jag och drar handen genom håret och kollar ner på mattan som ligger på vardagsrumsgolvet.
"Men Felix, jag blev ju orolig trodde det hade hänt något ju. Det är ju skit kul att ni ska dit igen!" Säger hon och lägger handen på min. Jag kollar på den och kollar sen upp på henne igen.
"I två månader" säger jag tyst. Hennes blick som för en sekund sedan visade glädje blev genast orolig igen.
"Två?" Säger hon lika tyst. Jag nickar och biter mig hårt i läppen.
"Jag kommer inte klara av detta, vad ska jag göra" säger jag och lägger ansiktet i händerna.
"Men Felix sluta. Såklart vi klarar detta. Det är detta du älskar att göra fatta vilken chans ni har nu. Såklart nu måste ta den, ni kommer ju hinna göra skit mycket på två månader!"
"Julia, sluta va så himla positiv hela tiden." Skrattar jag svagt.
"Jag kommer komma hem i december. Hör du hur långt bort det är? Det är fucking mitten av september nu" Säger jag och tar bort händerna från ansiktet och kollar på henne.
"När åker ni då?"
"Om två veckor om allt går som det ska"
"Men då kommer du vara borta på din födelsedag?" Säger hon ledsamt. Jag nickar svagt.
"Jag som hade planer för den." Säger hon tyst. Jag ler åt henne. Hon är så fin.
"Men vi får höras av så ofta vi bara kan. Som senaste gången, Felix det kommer gå jätte bra och fattar du inte hur kul ni kommer ha det!!" Säger hon glatt. Jag kollar på henne och skakar sedan sakta på huvudet. Hon suckar rofyllt och drar mig mot henne och kramar om mig. Jag skrattar lite lätt och lägger mig i hennes knä med ansiktet mot henne. Jag blundar lugnt och hon lägger händerna i mitt hår och börjar pilla med det. En lugn känsla sprider sig i hela min kropp och jag kan slappna av på riktigt.

Julias perspektiv~
Jag kollar ner på honom och ler svagt. Han andas tungt. Han har somnat.
Två månader är mycket. Äckligt mycket. Och jag försökte bara övertyga honom att det skulle gå bra. Han måste ta denna chansen. Det förstår väl alla. Men egentligen så är jag rädd. Två månader är mycket.