Love is the only way ❤️ the fooo

Kap 82 ~ ännu en sjukhusdag

"Jag får ju ta ett kort på er när ni ligger sådär."
Säger Julias mamma som skrattade när hon kom i genom dörren. Oscar tog också av sig tröjan och la sig på Julias andra sida. Både jag och Oscar kollar misstänksamt på Julia medan Julia gör tummeupp mot kameran.
"Snyggt" säger Julias mamma och visar oss bilden och vi alla tre skrattar åt den.
"Ska vi käka lunch? Vad vill ni ha?" Både jag och Oscar kollar på Julia.
"Åh jag är sjukt sugen på McDonalds" suckar hon åt hennes mamma som ställde frågan.
"Ah jag kan åka och köpa, har bilen här" säger Oscar och kollar på henne.
"Jag kan följa med och hjälpa till" säger jag och Oscar nickar.
"Åå jag vill också" säger Julia men både jag och Oscar hejdar snabbt.
"Är du galen du kunde ju knappt hoppa ner i rullstolen" säger jag och Jessica protesterar också. Hon suckar och jag pussar henne på kinden innan jag och Oscar reser oss upp.
"Vad vill du ha Jessica?" Frågar han Julias mamma.
Hon skakar på huvudet och förklarar att hon köper en macka nere i caféet.
"Äsch vi gör det" säger jag och Oscar nickar instämmande.
"Ni gulliga pojkar. Ni får pengar för allt när ni är tillbaka." Säger hon och ler.
"Sluta, jag bjuder" säger Oscar och öppnar sedan dörren.
"Julia vad vill du ha?" Säger han i dörröppningen.
"Det fixar jag, hennes vanliga" säger jag och blinkar åt Julia. Hon skrattar och vi lämnar sedan rummet.
Oscar lägger armen runt mina axlar.
"Hon klarar sig" konstaterar han och ler glatt åt mig.
"Jag ser hur bra du mår" säger han och jag ler bara till svar. Vi kramar om varandra. Jag mår sjukt mycket bättre.
Vi går ut och hoppar sen in i Oscars bil och han börjar köra till närmsta McDonalds.
"Vi går inte in väl?" Frågar han när vi ser skylten. Jag skakar på huvudet och Oscar kör oss sedan till bilkön. När det blir vår tur att beställa så drar Oscar ner rutan och börjar säga det han vill ha. Sen får jag berätta steg för steg vad jag och Julia vill ha för att han sedan ska berätta vidare till mikrofonen.
"Och två stora jordgubbsmilkshake" avslutar jag.
"Och sedan tre stora jordgubbsmilkshake, eller nä ta fyra istället" säger Oscar till mikrofonen. Vi får åka vidare och betala. Eller ah Oscar betalar och till sist får vi all mat. Vilket blev väldigt mycket. Jag får typ allt i knät och Oscar kör sedan tillbaka till sjukhuset.

Vi lyckas otroligt nog få med oss allt från bilen. Oscar fick öppna dörren åt mig och ta så mycket han kunde, vi gick in och kunde också gå förbi caféet och köpa macka och dricka till Jessica innan vi gick till Julias rum.
"Awww" säger Julia när vi öppnar dörren. Hon tar kort på oss där vi försöker gå någorlunda normalt till sängen där vi sedan ställer ner allt. Hon tar också kort på all mat som nu ligger på sängen som hon sedan lägger upp på instagram med texten, when your baes comes with this 😍
Jag ler åt henne och hon gör en pussmun som jag tolka som att hon ville ha en kyss så jag gick till henne och gav henne en innan jag och Oskar sedan börja sortera upp maten vems som va vems. Vi äter och det va otroligt gott. Godast tyckte nog Julia att det var som påpekade det minst 15 gånger under måltiden.

När vi är klara så går Jessica iväg med allt skräp och Oscar åker hem för dagen. Jag ligger med Julia och hon ligger vilandes med huvudet mot mitt bröst och kollar på min telefon som jag har i handen där jag kollar socialamedier.
"Felix" mumlar hon.
"mm" svarar jag och pussar henne på huvudet.
"Kan inte du skriva ett inlägg på min blogg?" Jag suckar och hon vänder på sig så att hon ser in i mina ögon.
"Om du lovar att inte mer tänka på ditt jobb resten av tiden du är här?" Säger jag och hon ler svagt.
"Ja om du kan skriva och förklara varför jag är så off så att de vet det så lovar jag" säger hon och jag kysser henne läppar.
"Tack" säger hon i kyssen. Vi släpper ifrån och hon lägger sig tillbaka på samma sätt som innan. Jag stryker hennes arm och hon gör små cirklar med hennes fingrar på min bara mage.

Jessicas mamma kommer tillbaka och tillslut kommer även doktorerna. De förklarar att hon ska röntgas, både huvudet och revbenen och att hon ska bli nersövd till det. Hon får dricka någon vätska som ska göras att hon blir väldigt trött och somnar inom 20 minuter. Hon lägger sig återigen tillbaka på mitt bröst. Jessica och jag böjar prata med varandra för att Julia ska bli ännu tröttare och tillslut så hör vi henne mumla något innan Jessica som sitter framför mig och ser Julias ansikte berättar att hon sover som en stock. Efter att de där 20 minuterna gått så kommer läkarna in igen och hjälper mig att flytta på Julia så att jag kan gå ur sängen innan den rullas ut med en nersövd Julia ut ur rummet. Julias mamma följer efter men jag väljer att vara kvar. Tänkte faktiskt skriva inlägget som Julia bad mig om.

Jag tar hennes telefon och loggar in på den. Går in på hennes blogg app och börjar sedan skriva.

Hej alla Julias läsare, hoppas att ni mår bra.
Som ni kanske förstår så är det inte Julia som skriver detta inlägg utan det är jag, Felix. Julias pojkvän.

Anledningen till varför Julia inte uppdaterat på flera dagar vilket aldrig har hänt förut är för att i måndags förra veckan så hände det en väldigt väldig allvarlig grej. En grej som fick mig att inse hur snabbt det kan gå, hur otroligt snabbt saker kan ske helt oförväntat. Jag känner personligen att det egentligen borde stanna där för att det är så personligt men Julia gillar inte att hålla hemligheter för er så därför gör jag som hon säger och skriver ut.
I måndags så var Julia med i en olycka, tack vare att vi va många på plats som såg allt så kunde vi snabbt få dit ambulans vilket var anledningen till att hon överlevde. Men timmar gick, dagar gick, hon vaknade aldrig. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så rädd som jag va de dagarna. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Men i fredags så hände det läkarna trodde var omöjligt. Hon vaknade. Vi alla vet att hon är en så otroligt stark person och det bevisade hon där.
Idag mår hon okej. Man ser på henne att det är långt ifrån bra men hon kämpar igenom det. Som alltid. Hon har många skador men det är skador som kommer att repareras. Och jag är så oroligt tacksam att det bara är det. För ett liv går inte att ersätta. Jag skulle aldrig klara mig utan henne och bara tanken av tanken jag hade dessa dagar när vi trodde att hon inte skulle klara detta får mig att fälla tårar. Men nu kommer hon återställa sig. Men det kräver vila och därför är det jag som skriver detta och inte hon. Jag och Julias nära kommer se till att hon får den vilan. Men allt hon ville var att jag skulle förmedla det till er så att ni vet hur det står till och varför bloggen kommer stå stilla.

Glöm inte att va så otroligt rädda om de ni har. Och visa dem att ni är det, man vet aldrig vad som kan hända.

Jag avslutar med två bilder. Den ena på våra händer i sjukhussängen som jag tog förut och den andra är en bild på oss när när Julia skrattar och jag pussar henne på kinden.

Jag torkar tårarna som rinner ner över mina kinder. Sedan trycker jag på publicera och andas sen ut. Det va skönt att skriva av sig men jag funderar fortfarande på om det va det bästa. Julia tycker det, så jag intalar mig själv att tänka som hon.