- 112 vad har inträffat?
Precis allt har inträffat tror jag.
- Pappa ligger i en blodpöl, skriker 6 åringen i panik.
- Han krampar och är medvetslös, säger hon med ettåringen i armvecket.
- Ditt dotter har genomfört självmordsförsök, kan ni komma...
Det är en vinterkväll i december och vi ska ta en fika i Vasastan tillsammans med vår faster Lena. Vi möter upp henne och slår oss ner vid ett bord och jag minns inte ifall någon av oss visste anledningen till varför vi skulle ses, men vi brukade ju ofta ses så det var inget märkligt egentligen.
Varken jag eller Greta hade så mycket lust att lyssna på vuxenprat i flera timmar på ett cafe i Vasastan. Så vi begav oss till leksaksaffären som låg nästintill caféet. Där underhöll vi oss själva med personal och alla miljontals leksaker som befann sig i hela rummet längst väggar och golv. Efter ett tag beslöt vi oss för att vandra tillbaka till resten av familjen. Vi börjar sakta gå in i caféet och närmar familjen med våra steg. Men stämningen är helt tom och kall. Som om någon tagit bort empati ur allihop.
"Men är det allvarligt?" är det enda jag minns min pappa säga till vår faster den här dagen. Jag hade ingen aning om vad det här var eller hur man ska reagera. Pappa fick inget mer än ett "mm" som svar och blanka ögon av fastern.
Inom snar framtid startar Lenas värsta tid i livet någonsin. Alla möjliga former av behandlingar påbörjas och hon blev snabbt väldigt sjuk. Håret började sakta trilla av och ångesten inom henne växte tills det brast helt inombords. Att sjukhussängen blev hennes plats från en dag till en annan var en chock, framförallt för henne men även för oss alla.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Lena var den piggaste av oss alla, personen med livlig fantasi och som alltid var generös och var personen som alltid ställde upp och tog väl hand om sina syskonbarn. Hon var släktingen man blev överlycklig av att träffa, hon hade alltid med sig mängder av presenter. Hon visste precis vad en liten flicka önskade sig. Lena var personen som lärde mig hur smink fungerade, att tupera håret och öste alla kläder jag ville ha. Jag fick mina första klackskor av henne och jag har nog aldrig blivit så glad över en present som då. Hon kunde hämta mig i taxi och ta oss till alla stora köpcentrum i hela landet. För att låta mig springa runt i butiker och plocka precis vad jag ville ha. Hon var ett barns dröm.
