Kampen i en ofrivillig värld

0.5 Allt på en gång (TW bilder)

Pappas perspektiv:
Något masserar mina ben så skönt och det piper omkring mig. Jag ligger på intensivuppvaket på neuro och ser bara massor av sjuksköterskor omkring mig, man blir nästan förälskad efter ett tag av någon kemisk anledning.
Minns att jag tittade ut genom fönstret och det var lätt blånande eftermiddagsljus ute och det kändes nästan lite mysigt att fortfarande vara lite groggy.
Sköterskorna kollar till mig då och då för att se hur jag mådde. Lena och Anna kom och ville vara närvarande i mitt sköra tillstånd.
Kirurgen kom in och berättar om operationen och att allt såg bra ut. Innan han går iväg känner han på mitt huvud och trycker där dom sytt ihop mig. Jag för också upp min hand och när jag känner på huvudet tänker jag att nu är det över.

Heidis perspektiv:
Vi fick träffa honom någon dag senare och han var piggare än vad vi förväntat oss. Han kunde beskriva hur han mådde och hur saker kändes.
Både han och Lena låg på karolinska samtidigt och kunde besöka varandra mellan operationer och behandlingar. Fruktansvärt sorgligt egentligen.
Det kändes jättekonstigt att vara hemma utan pappa. Varje dag kändes som en evighet. Det var som att han hade dött helt plötsligt. Jag hade ingen att spela schack och dricka te med om kvällarna, det var tomt. Ingen annan kan ersätta hans roll oavsett hur mycket man försöker.
Jag ville besöka honom varje dag efter skolan för att umgås och se hur han mådde. Då jag var så liten visste jag inte mer än att han blev sjuk, operera sig och nu var han frisk. Konsekvenser av en hjärnblödning kan variera men det var inget jag visste förrän äldre ålder.

Månaderna gick och pappa låg kvar för observation och flyttades från avdelning till avdelning. Påbörjade rehab och sjukgymnastiks för att kunna läka så snart som möjligt. Stressen av att inte känna igen sig själv och behöva lära sig livet på nytt är en känsla ingen av oss kommer kunna förstå förutom personer som drabbats av hjärnskador.

Pappa tog sin tid att återhämta sig medan Lena bara blev sjukare och sjukare, under samma period.
Sommaren 2012 fick pappa äntligen komma hem och för mig kändes allting som vanligt. Nu var vi alla samlade igen. Åt middagarna ihop och spendera varje dag ihop. Vi hade sommarlov, pappa var sjukskriven och mamma för föräldraledig.
Pappa var väldigt trött, hade inte mycket tålamod och var lättirriterad när han kom hem. Vi fick hitta rutiner och scheman som inte skulle slita ut varandra. Tre småbarn, en stressad mamma och en sjuk pappa är ändå väldigt mycket på en gång.
Mamma kämpade verkligen för att hålla ihop familjen och se till att vardagen fungerade. Helt plötsligt hade ju allt hamnat i hennes händer då pappa var inlagd såpass länge och fortfarande var rätt sjuk när han kom hem igen.

Farmor insjuknar:

Under Lenas permission samlades vi alla hos farmor och farfar för att umgås och äta middag efter lång tid i fullständig katastrof. Till efterrätt ville farmor baka något och bestämde sig för att gå och handla. Hon fixar sig litegrann och packar sin handväska. Hon var pedant, ordningssam och noggrann med sig själv och sitt liv.
Hon ropar hejdå och försvinner iväg. Vi tänker inte mer på det utan fortsätter samtalet och vi barn leker. Men tiden går och hon kommer inte tillbaka. Affären låg fem minuter bort från huset så vi börjar undra vart hon tagit vägen.
När det gått 30-45 minuter kommer hon tillbaka hem och tar av sig ytterkläderna och går in till oss andra. Men några matvaror har hon inte med sig. Konstigt då hon gick ut för att handla och var borta ett tag.

- Vad hände?
Frågar Lena och tittar frågandes på farmor. Hon kan inte riktigt sätta ord på vad problemet är men säger tillslut att hennes plånbok är försvunnen.
Plånboken har hon alltid haft på samma plats så vi börjar ju genast ifrågasätta vilka platser hon varit på men hon har bara varit hemma.
Vi börjar leta efter den men hon verkar inte förstå var hon ska leta utan står mest och tittar på när vi andra söker efter plånboken som spårlöst har försvunnit.
Jag springer upp på övervåningen och går igenom varenda centimeter av sovrummen.

- Jag hitta den!
Skriker jag och Lena kommer upp för att titta. Plånboken låg under farmors madrass och vi kollar frågandes på varandra. Varför har hon lagt den under madrassen?