Kampen i en ofrivillig värld

2.3 Bannlyst

Jag är helt ensam nu. Min bästis har tröttnat helt och hållet. Hennes mamma har förbjudit henne att träffa mig då vi bara var destruktiva för varandra. Mina klasskompisar och resterande vänner hälsade inte ens längre. Min kille har lämnat mig från en sekund till en annan.
Jag sitter med ringen på mitt finger och väntar på att det ska bli vi två igen. Jag försöker prata med honom och han ger mig förhoppningar att vi ska bli tillsammans igen. Ingenting annat förutom han cirkulerar i mitt huvud. Jag håller på att bli galen.
Tiden går och jag inser att han är försvunnen. Han kommer inte komma tillbaka och han är borta ur min vardag.

Min sorg har tagit över hela min själ och jag söker mig till allt destruktivt. Jag får nya vänner och knyter kontakter jag kan ha nytta av. Skolan går sämre då det enda jag prioriterar är droger och bråk. Mitt liv har plötsligt raserat.

Jag vaknar sent och har hur många missade samtal som helst från lärare och mamma. Alla är förbannade på mig då jag alltid kommer sent till skolan men jag kunde inte bry mig mindre. Jag åker till skolan för att äta lunch och sen tillbringar jag resten av dagen fram till midnatt utomhus med mina vänner. Skolan ger mig varningar och jag har kommit upp i 80% frånvaro. Det noterar jag inte ens.
Varje dag hamnade jag i alla möjliga former av bråk. Allt ifrån tjafs till misshandel. Jag hade alltid någon jag var arg på. Eller någon som mina vänner var arg på. Det fanns alltid bråk och det blev som min terapi. För jag sket ju i att gå till bup.

Min personlighet hade försvunnit helt. Ingen kände igen mig och jag hade blivit någon helt annan. Jag märkte inte av det själv utan jag tyckte bara att alla andra var dumma i huvudet som påpekade mig som person.

Jag står med mina vänner när en kille kommer fram till mig och vill ha min snap. Jag ger ut den och tänker att "honom kan jag säkert ha användning av". Jag hade inga planer alls på att försöka inleda ett förhållande med någon. Att ligga runt var en lösning jag tog till mig för att slippa tänka och för att inte blanda in känslor. Sex är sex, kärlek är kärlek och det var bara mitt ex jag såg kärlek i. Kunde knappt se andra killar som attraktiva.
När vi sätter oss på tunnelbanan berättar mina vänner att killen som försökte ragga på mig har utnyttjat tjejer sexuellt. Han har suttit inne för en rad olika brott och jag googlar upp förundersökningen och utredningen. Det visar sig vara sant och jag får veta att en av mina närmsta vänner var en av tjejerna som blev utsatta.
Dom vill hämnas på honom och jag är minst lika arg som dom, självklart står man upp för sina vänner. Jag skriver till honom och ber honom komma till en plats. När han kommer dit är det inte mig han möter utan det är folk från alla orter. Äldre som yngre.
Jag håller mig en bit bort och njuter av att se dom tio år äldre killarna ge sig på en våldtäktsman. Allt är ett helt vanligt slagsmål till en början. Killar som skriker och svär åt varandra och matar slag i magen. Det står säkert 30 personer omringade runt bråket och så fort någon försöker stoppa slagsmålet blir man knuffad därifrån.
En av killarna mitt i slagsmålet tar upp en kniv efter en stund och ingen blir direkt chockerad av det. Förmodligen är det bara något han vill flagga med för att skrämmas. Men stämningen vänder när en av killarna hamnar på marken och det bildas en pöl av blod. Nu är det inte längre bara några killar som slåss utan nu har vi alla blivit indragna. Vi är hur många som helst som försöker avstyra men också fortsätta misshandeln. Ingen av oss hittar kniven vilket innebär att någon av killarna fortfarande har den på sig och det visade sig stämma. Snart är det flera som drar kniv och ingen har någon spärr längre. Det är blod överallt.
Precis när en tar sats för att utföra ett hugg kommer ordningsvakter springandes mot oss och hälften försvinner som flugor. Jag stannar.
Dom försöker avstyra bråket och kallar på förstärkning så fort dom kan. Det ligger fyra eller fem killar i blodpölar.
Sirener tjuter och hela området blir blått av ljuset från polisbilarna. Det parkerar sex stycken polisbussar framför oss och tre ambulanser. Ingen reagerar ens utan vi alla tar det som vardagsmat.

- Misstänkt mordförsök
Hör jag en polis ropa i radion bakom mig. Där stelnar jag till och börjar reflektera över vad i helvete jag precis bevittnat.
Poliserna förhör mig och alla andra på platsen. Vi är så pass många att det verkligen tar sin tid att kartlägga situationen. Nästan alla omhändertogs och blev häktade.

Vi som inte häktades träffades några dagar senare i T-Centralen för att umgås. Prata igenom allt som hände och diskutera hur vi ska gå vidare nu. Alla i gänget bodde utspritt i hela Stockholm så därför blev plattan den rimliga samlingsplatsen när vi skulle ses och därför var vi där ofta, nästan varje dag då vi umgicks hela tiden med varandra.
Ordningsvakterna kommer fram till mig och frågar vad jag gör på plattan. Jag förklarar att jag bara står här med mina kompisar och röker en cigg.

- Vi ser dig här varje dag i flera timmar
Säger ena vakten och jag undrar vad det spelar för roll. Jag får väl vara precis vart jag vill.

- Vi vet att trygghetsvärdarna och andra väktare har pratat med dig tidigare om att du inte får vara här
Säger han härnäst medan den andra börjar babbla i sin radio. Jag skrattar åt dom och försöker förklara att man inte kan förbjuda mig från att stå och röka.

- Det kommer komma hit en patrull och fortsätta
Säger den ena vakten till den andra och jag går därifrån för att möta upp andra vänner en bit bort från plattan.
Vi sätter oss inne på MC för att äta. Det hade blivit rätt sent på kvällen och alla var hungriga. Alla snackade om hur överdrivna all säkerhetspersonal är i T-Centralen.

Jag går ut för att ta en cigg när jag ätit klart men då kommer en polisbil körandes och parkerar framför mina ögon. Dom ska säkert in och äta eller hämta någon så jag ler mot dom artigt. Men dom går inte förbi mig utan dom stannar framför mig.

- Legitimation tack
Säger en polis och inväntar att jag ska ge honom mitt ID kort. Vilket jag givetvis gör. Han kollar på det och skriver in mina uppgifter innan han lämnar tillbaka det. Sen är han bara tyst medan han pillar med sin radio och jobbmobil.

- Du ska åka härifrån nu eller så skjutsar vi hem dig
Säger dom och pekar mot sin bil och jag protesterar direkt. Jag frågar vad jag har gjort och varför dom förföljer mig överallt.

- Du är avstängd från T-Centralen och nu ska du hem
Säger dom otrevligt och pekar mot stationen där alla tåg och bussar går.