- 112 vad har inträffat?
Precis allt har inträffat tror jag.
- Pappa ligger i en blodpöl, skriker 6 åringen i panik.
- Han krampar och är medvetslös, säger hon med ettåringen i armvecket.
- Ditt dotter har genomfört självmordsförsök, kan ni komma...
Efter mitt självmordsförsök fanns det inget annat val än att akut skickas tillbaka till bup. Nu handlade det inte längre om vanlig ångest utan nu ville en 14 åring flicka dö. En liten flicka ville inte längre leva.
Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.
Att komma tillbaka till bup efter flera år, flera år som ändå funkat relativt bra. Kändes extremt tungt. Det var som ett misslyckande. Här vill jag ju inte vara igen. Jag får gå på samtal med läkare och psykologer. Försöker förklara hur jag mår och vad som har hänt. På bara några få månader hade jag gått från att fungera som en vanlig person till att inte fungera alls. Mitt självskadebeteende växte och blev bara värre men jag klarade inte av att prata om det med min familj. Ingen skulle förstå mig. Men jag försökte formulera mig så bra jag kunde till min psykolog för det var ett av dom största problemen just där och då. Utredningarna tog inte mer än någon månad då jag gick till bup flera gånger i veckan. Mitt psykiska tillstånd var så pass allvarligt. Fick äntligen svar på varför jag haft så mycket ångest och mått så konstigt sen oktober. En depression låg bakom det, vilket jag aldrig kunnat föreställa mig. Har man en depression var man inlagd på psyket var min fördom, så det kändes inte trovärdigt till en början. Men med tiden förstod jag varför den diagnosen sattes.
Efter några veckor fick jag påbörja en gruppbehandling mot depression och självskadebeteende, det var bland det bästa beslut jag tagit. Det hjälpte mig otroligt mycket att träffa folk som kunde relatera till den där klumpen i halsen. Jag hade ju aldrig mött någon som upplevt den här typen av problematik. Vi var bara tjejer i den här gruppen och till en början var vi alla väldigt blyga och vågade nog inte ta för sig så mycket. Men efter ett tag kunde vi alla prata på ordentligt om allt vi kände och tyckte. Jag fick hemuppgifter varje vecka som jag skulle göra och tänka på för att hantera mina starka känslor som kunde trigga ångest eller självskadande.
När terapin avslutades hade jag slutat självskada men ångesten satt kvar som berget. Jag ville verkligen hålla mitt löfte att inte ta till av det destruktiva men jag kunde inte hantera mina ångestattacker med andning längre. Så det var bara att börja sno cigarretter, nikotinet gjorde mig lugn i kroppen och hjälpte mig att hantera ångesten på ett sätt jag klarade av. Där startade ett beteende jag för all framtid kommer ångra.
