Kampen i en ofrivillig värld

1.1 Återkomsten (TW bilder)

Solen strålar kraftigt mot min hud, musik av Kygo spelas i mina hörlurar låt efter låt, liggandes i en solstol läser jag mordutredningen av Lisa Holm i mobilen. Greta ligger bredvid läsandes böcker i mobilen hon med. Mormor och morfar sitter och äter på restaurangen som ligger på stranden som vi befinner oss på och som vi befunnit oss på i ca fyra timmar.

Klockan närmar sig 17:00 och vi börjar bege oss tillbaka till hotellet för att bada i poolen en sista gång, duscha och möta upp resten av hotellgästerna som ska med samma flygplan. Greklands vindpustar var friska och fuktiga. På bussen befann sig många olika människor, varav alla skulle tillbaka hem till Sverige.

Mina hörlurar pluggade jag in i öronen och lutade mitt huvud mot fönsterrutan inne i bussen. Tanter skrattade, barn skrek och grät, morfar träffade nya vänner som han alltid brukar göra, mormor och Greta satt halvt sovandes i sätet bredvid mig.

Mitt bagage drar jag längst startbanan med ett ljud från min rullväska. Detsamma gör Greta, mormor och morfar. Uppe i flygplanet tar vi våra platser, slänger upp väskorna på hyllorna ovanför oss. Greta sitter vid fönstret, jag sitter i mitten, mormor sitter bredvid mig och morfar med sina nyfunna vänner. Planet lyfter, jag och Greta är fullt uppe i en diskussion. Maten rullar snart in. Kaffet kommer strax därefter och jag blir genast mycket lyckligare. Morfar läser den vanliga reklam broschyren som sitter framför en. Vi bläddrar igenom den och pekar på alla prylar vi vill ha. Skrattandes, övertrötta  gänget somnar snart. Den här resan har verkligen varit helt perfekt för mig och Greta. Att bara komma ifrån alla familjebråk hemma ett tag.

Resväskorna dras på grusparkeringen på Arlanda. Vi letar efter bilen morfar ska ha parkerat här för en vecka sedan. Det är mörkt ute, stjärnorna syns tydligt på himlen. Bilen är snart vi mitt synfält och tillsammans tar vi oss dit. Alla vinglar in i bilen, det är sent, klockan är snart 01:00 och bilen vi sitter i börjar rulla iväg, hemåt igen.

Karolinska sjukhuset ser jag snart i ögonvrån när vi kör E4 genom Solna, min blick fastnar fort på byggnaden.

- Gud vad skönt att vi inte hänger där längre
Säger jag och pekar på byggnaden. Greta nickar, detsamma gör mormor och morfar.

När vi kommer hem är det tyst i lägenheten, det är släckt överallt. Mamma vinglar upp, hon vaknar av våra plötsliga ljud. Då både jag och Greta fortfarande är pigga och uppspelta efter resan.

Mamma tackar mormor och morfar, detsamma gör jag och Greta innan mormor och morfar försvinner ut från vår hall och ut genom ytterdörren.
Vi sätter oss i köket, mamma ställer frågor och undrar vad vi gjort under resan.
Vi skrattar tillsammans ett bra tag, det börjar bli ljust ute. Vi berättar om alla saker vi gjort i Grekland. Vissa är roligare än andra. Mamma lyssnar och jag ger henne någon present jag införskaffat mig. Allan sover och detsamma gör pappa, tror jag. Greta går iväg för att byta om till pyjamas eller något, så hennes närvaro finns inte längre i rummet. Det blir tyst från både mig och mamma ett bra tag.

Men pappa är så känslig mot ljud. Han skulle ha vaknat för länge sen nu. Vi har skrattat och låtit högt i snart två timmar och pappa sover fortfarande, något stämmer inte.

- Vart är pappa?
Min blick är seriös och jag kollar mot mamma och inväntar ett svar. Hon hämtar andan innan hon svarar mig.

- Han är på akuten och tar några prover, för du vet ju att han börjat träna mer och haft annorlunda kost, vilket kan bli obalans med hans mediciner

Jag ser igenom henne direkt, det hon säger stämmer inte alls. Pappa skulle inte åka till akuten frivilligt mitt i natten för att ta några prover. Han själv tycker bara att han mått bättre, så det skulle absolut vara helt orimligt om han nu skulle gjort det.