Kampen i en ofrivillig värld

1.8 Psykosens början

Dagarna efter nyårsskiftet höll jag mig fortfarande stabil. Jag mådde bra igen, hade nästan glömt bort hur det kändes att kunna njuta av livet. Ångesten var som bortblåst. Kunde knappt förstå att jag haft ångest eller hur jag kunde låta den styra hela mitt liv.
Självskadebeteendet fanns inte ens i mina tankar längre.

Äntligen kunde jag röra mig hur jag ville igen. Jag orkade att göra saker. Vara ute i stan eller umgås i stora grupper. Allt som varit omöjligt i så många år hade nu blivit världens lättaste grejer.

Men bara någon månad efter att medicinen börjat verka på rätt sätt så börjar mamma reflektera över att jag verkar vara helt onaturligt lycklig och uppspelt. Men hon tänker inte mer på det då jag förmodligen bara var överlycklig efter att ha kommit ur en fruktansvärd depression.

En kväll bestämmer jag mig för att åka bort till Bromma för att röka på med folk jag knappt kände. Men jag tyckte det skulle bli roligt att ramla runt hög som ett hus på andra sidan Stockholm mitt i natten med främlingar. Så jag genomförde mina ord.
När jag upptäckt att driver och alkohol finns så blev livet ännu lite mer roligt. Det var ju galet kul och skönt framför allt att vara hög eller berusad. Det var substanser som lockade mig extremt mycket. Man kan absolut tycka att alkohol och droger är en normaliserad sak idag, men om man tittar på hur jag egentligen är så är destruktiva beteenden så långt borta från mig som man kan komma.

Jag och min tjejkompis umgicks dagligen i skolan och utanför. Som vanligt satt jag och tjatade om nästa fylla eller var festen skulle vara i helgen. Vi hade alltid massa saker på gång som vi ville genomföra. Nästa fest skulle vara på Östermalm samma kväll och vi börjar tagga till inför det. Äntligen ska vi ha lite kul med nytt folk också.

Vi trillar ut ur bussen lite småfulla runt 22 på Östermalm redo för att leta efter festens position. Trots förfest med en blandning av alla former av spriter man hittade i föräldrarnas skåp så kände vi oss fortfarande alldeles för tråkiga för att göra entré på en Östermalmsfest.
På väg till festen ser vi en kille komma bärandes på kassar från Systembolaget. Vi ser direkt vår chans och börjar röra oss mot honom.

- Vad ska du ha alla flaskor till?
Frågar min vän honom och han skrattar till.

- Jag ska ha inflyttningsfest här borta

- Får vi se vad du har köpt för något?
Frågar hon och öppnar upp hans påse. Han stelnar till och vet inte riktigt vad han ska säga när det står två främmande 15 åringar och rotar i hans påse.
Jag tröttnar på hur lång tid allt tar, vi ville ju bara dricka lite. Min hand slingras ner i påsen och greppar första bästa flaska, en Smirnoff. Jag öppnar upp flaskan och klunkar som om det inte fanns någon morgondag. Sen räcker jag den till min vän. Lämnar sen tillbaka den till främlingen vi precis snott en flaska sprit från innan vi promenerar vidare mot festen.
Stämningen på festen var precis som en riktig tonårsfylla. Vissa drog ladd inne i badrummet. Killarna slickade sprit längst brudarnas nakna kropp på matbordet. Folk hade sex överallt. Några spydde i toaletten medan andra kände för att spy lite varsomhelst. Musiken hördes säkert ner till andra sidan jordklotet. Både gräs och cigarretter röktes i soffor och sängar.
Mitt minne försvann rätt snabbt. När man dricker rent ett bra tag så försvinner konsekvens tankarna.
Jag minns att både jag och min vän blev så pass berusade att kollektivtrafiken inte ens kändes som ett alternativ när vi skulle försöka ta oss hem. Vi hittade knappt till ytterdörren.