Kampen i en ofrivillig värld

2.7 Hämnden är ljuv

När Olivia precis hade gått bort orkade jag knappt rota i hur händelsen gått till. Jag blev så fruktansvärt chockerad över att hon ens tagit det här steget som var långt över gränsen. Det var inte döden som vår plan var. Vi skulle ju bli vuxna tillsammans och låta våra barn bli bästisar, precis som vi.

Under hela Olivias skolgång blev hon utsatt för fruktansvärd mobbning, helt utan anledning. Hon var världens finaste och snällaste tjej, fanns absolut inget ont i henne. Visserligen var hon pratglad och otroligt energisk, ibland blev man helt slut av alla hennes frågor och tramsande. Men det var ju så hon var.
Samma kväll jag fick veta att hon tagit livet av sig börjar jag fundera över hur jag ska hylla henne och visa för världen vilken fantastisk person hon var. Den tjejen förtjänade att bli hörd och sedd för rätt saker. Hennes ADHD var inte hennes enda personlighet, det fanns så mycket mer om henne på djupet och jag ville för alltid kunna prata om henne.
Dagen efter uppvisningen åker jag tillsammans med vår gemensamma kompis och tatuerar in Olivias namn på armen. När folk frågar om den tatueringen får jag prata om henne, hur mycket och hur länge jag vill. Nu kommer hon alltid vara med mig och jag kommer alltid stå upp för henne.

Efter begravningen börjar jag gräva i hennes död. Jag börjar fundera och reflektera över vad som egentligen hände. Så jag bestämmer mig för att ta reda på allt, i minsta detalj.
Processen startar jag genom att läsa igenom hela vår konversation för att hitta ledtrådar eller hintar till hennes självmord. Men jag hittar ingenting om det. Däremot hittar jag alla skärmavbilder hon tagit på olika chattar där folk mobbar henne totalt under högstadiet. Jag hittar röstmeddelanden från henne där hon gråter och skriker av inre smärta. I meddelandet beskriver hon att hon känner sig helt värdelös och äcklig. Hon säger att hon är otillräcklig och ett missfoster, ingen under skolgången hade ju tyckt om henne på riktigt säger hon. Dom meddelandena triggar fram en ilska hos mig jag aldrig upplevt.
Mobbingen var droppen för henne, hon hade levt idag om folk kunde betett sig bra.
Hon skrev precis vad hon kände, vad hon tyckte, vilka hon tyckte mindre om och hade bevis och bra svar på varför hon kände så. Jag hade all information för att ge henne den rättvisa hon förtjänar. Olivia ska inte vara en bortglömd person, vi alla ska minnas henne men på helt olika sätt beroende på vem du är.

Jag mailar polisen och begär ut utredningen av hennes död. Dom svarar mig och kan inte lämna ut all information på grund av sekretess givetvis men efter några dagar ringer dom upp mig.
"Det vi kan säga är att tåg chauffören såg en flicka springa framför tåget"
Säger den kvinnliga polisen på andra sidan luren och jag kunde ställa följdfrågor. Framförallt ville jag veta vilken tid det här kan ha inträffats och var kroppen hittades och av vem. Dom flesta frågor undviker hon att svara på men jag får veta att Olivia blivit överkörd av ett X2000 (snabbtåg, ej pendel eller tunnelbana) runt 08:00 den 2 juni 2021 på Järna Station.
Avslutar mitt ärende hos polisen och söker mig vidare till Olivias LSS boende. Jag listar ut för och efternamn på samtliga som arbetade med Olivia och får fram en mailadress till chefen. Innan jag bestämmer mig för att kontakta henne så begär jag ut papper från IVO angående händelsen.
Det framkommer relativt snabbt att dörrar och fönster skulle hållas låsta fram till att dom boende skulle ta sig till skolan eller arbete. Att det skulle vara en personal med utanför huset så ofta det gick och att alla hade bestämda tider för måltider, sömn osv. När jag läst igenom alla papper inser jag att Olivia har tagit sig ut genom ytterdörren på morgonen. Dörren som ska hållas låst just för att sånna här tragiska händelser inte ska kunna ske.
När jag hittat ett fel på deras verksamhet går min hjärna igång och skriver ihop ett argt mail till LSS boendets chef. Just i stunden var jag så otroligt upprörd. Om personalen hade skött sitt jobb och låst dörren hade hon aldrig tagit sig ut och därför aldrig dött.
Jag ger mig inte förrän jag ser hur personalen får sparken och boendet läggs ner. Ett poäng till Olivia och jag ska fixa fler poäng till henne.

Nästa sak är att jag kontaktar SJ för att få ut en tidtabell över deras tåg den aktuella morgonen för att lista ut vilket tåg hon dog under och förhoppningsvis få fram namnet på den chaufför som körde tåget.
Jag får fram att tåget kört förbi Järna någon gång mellan 07:57-08:02, exakta sekunder gick inte att få fram då tåget stod still ett bra tag.

Därefter vill jag förstå hur exakt det här hade gått till. Springer man rakt emot ett snabbtåg kommer det trycka bort dig i en otroligt kraftig hastighet som gör att du flyger flera meter framåt innan du landar på spåret och därefter kör tåget över dig.
Jag tar mig till Järna och ser hur stationen är uppbyggd. Det är knappast möjligt att ta sig ut till spåren där snabbtågen går direkt från perrongen där pendeln gick. Det enda sättet är att gå en bra bit längst pendel spåret innan stängslet mellan dom olika spåren har upphört.

För att kunna sova om nätterna utan att gå sönder av sorg och ilska väljer jag att söka upp alla hennes mobbare hon haft under åren och skriver till allihop. På grund av det sättet hon behandlades på under grundskolan blev hennes självförtroende lägre och hennes självhat ökade. Får man höra varje dag hur dålig man är så är det skrivet i sten att du kommer må dåligt och tillslut tappa det helt. Olivia tappade det helt.
Jag ville att hennes mobbare skulle förstå vad dom hade utsatt henne för. Mitt syfte med att kontakta hennes mobbare var helt enkelt att dom skulle ha hennes död på sitt samvete. Dom hade triggat fram en ung tjejs död och det vill jag att dom för all framtid ska ha på sitt samvete.
Olivia ska bli sedd och hörd för den underbara kvinna hon ville vara och inte den trasiga kvinnan ni gjorde henne till.

Olivia skriver till sin mamma på kvällen den 1 juni:
"Jag kommer begå självmord, kom hit om du vill säga hejdå" och hennes mamma ringer till boendet men Olivia sitter och skrattar med sina vänner bara några minuter efter att hon skickat det fruktansvärda meddelandet.
Hon vaknar torsdag den 2 juni 2021 av ett larm hon hade ställt dagen innan. Drar på sig vanliga kläder och tar med sig nycklarna hem till hennes mamma. Klockan är runt 07:45 och hon beger sig mot Järna station. När hon står på perrongen antar jag att impulsen kommer och hon väljer att kuta ut på spåret för att sedan ta sats och springa rakt mot snabbtåget som en sekund senare har dödat henne. Polisen anländer några minuter efter 08:00 och börjar rensa platsen medan tåget står still.
Några timmar senare plingar det på två poliser hos Olivias mamma och alla våra liv förändrades.