Kampen i en ofrivillig värld

1.6 En familj som skjuter mot varandra

Det är den 24 maj. Mammas födelsedag.
Vi hade precis flyttat till ett hus i Tallkrogen efter att hyreskontraktet på Sankt Eriksplan gått ut. Jag hade ställt larm tidigt denna morgon för att sjunga för henne och ge henne en fin frukost på sängen. Det fanns ju ingen annan som kunde göra det nu.
När jag vaknar av larmet ska jag ta mobilen för att stänga av det men möts istället av ett sms från pappa:
"Visste du om det här?"
Jag förstår ingenting så jag frågar honom vad han menar.

"Visste du om att mamma har träffat en ny?"
Jag visste ju om det och ville berätta det för pappa men mamma hade bett mig att inte säga något. Hon ville säga det till honom själv och nu hade hon gjort det. Så jag svarar uppriktigt och ärligt hur vi resonerat kring det här.

"Du har bedragit mig och är lika förljugen som din mamma"
Skriver han till mig och jag blir så chockerad att jag inte kan tro mina ögon när jag läser meningen. Varför säger han det här till mig?

Jag försöker förtränga det han skrivit till mig och ser till att fokusera på mammas födelsedag istället. Vi gör i ordning frukost på matbordet innan jag och Allan väcker henne. Hon blir överraskad och glad att vi tagit oss tiden att komma ihåg hennes dag. I allt det här kaoset hade vi inte haft många fina stunder.
När vi ätit frukosten hoppar Allan iväg och jag frågar mamma hur det gick att berätta för pappa om hennes kille. Hon blir tyst och säger att det inte alls gick bra. Då tar jag upp mobilen för att visa henne meddelandena pappa skickat till mig och hon spärrar upp ögonen. Hon läser upp det hon ser först.
"Jag är inte din pappa längre"

Jag lyfter på ögonbrynet. Det var ju inte alls det han hade skrivit, vad läser hon nu?
Men när jag tycker mobilen ur hennes hand så ser jag att han faktiskt skrivit det till mig och jag börjar fundera på ifall han blivit hackad eller vad det är som pågår.
När jag sedan ställer mig i badrummet för att sminka mig så plingar min mobil en gång i sekunden av sms från pappa. Varje sms handlar om att han tycker jag ljuger, bedragit honom och att han säger upp vårdnaden för mig. Hela jag går sönder och det känns som att någon långsamt högg mig i hjärtat och drog ur varenda nerv.

Greta som sovit hos pappa den här natten var förmodligen på väg till skolan nu. Klockan var knappt halv åtta på morgonen liksom.
Jag försöker få tag i henne men får inget svar vilket gör mig otroligt orolig och rädd. Tänk om det har hänt något nu. Så jag slänger på mig alla kläder och skor. Springer det snabbaste jag kan till tunnelbanan så jag precis ska hinna med tåget. Åker 20 minuter tills jag kommer fram till Kungsholmen.
Jag går i ett orimligt snabbt tempo för att komma fram till Gretas skola. Mina skor skaver och min kondition har gett upp på livet. Precis som jag.

Med högerhanden rycker jag upp portarna till skolan och springer upp till hennes våning. Söker igenom varenda centimeter men jag hittar henne inte. Kollar in i klassrummen men hon sitter inte där heller. Jag börjar fråga hennes kamrater om dom sett henne eller hört något från henne och dom säger att hon gick på toa. Då kan jag andas ut igen och i samma sekund ser jag henne längst bort i korridoren med tårarna rinnande nerför kinderna. Vi springer fram till varandra och möts i världens längsta kram och brister i tårar.

- Han kastade en kudde på mig och sa att jag inte fick bo där
Säger hon i kramen och mitt hjärta går sönder. Hur blev allt såhär?

Jag tar med mig mamma och Greta till kuratorn för att prata om situationen. Sen väljer jag och Greta att åka hem till mamma i tallkrogen. Skolan kändes alldeles för svår.

Vi blev hemma ett bra tag, hela bråket kommer bara att eskalera.
Det plingar plötsligt på dörren och jag går till dörren för att öppna. När jag tittar i nyckelhålet står det ett blombud på andra sidan dörren. Jag öppnar och tar emot buketten som ingen vet var den kommer ifrån. Kanske från mammas kille?
Jag tar med mig buketten och visar Greta och hon blir lika förvånad som jag. Men vi väljer att inte öppna den då den är till mamma.
När mamma kommer hem är hon helt uppriven. Vi förstår att något har hänt då hon knappt kan prata. Hennes mobil ringer varje sekund, det tystnar aldrig. Hon kan inte svara i stunden utan sysselsätter sig med annat en stund. Men när mobilen aldrig slutar ringa bestämmer hon sig för att svara. Det är pappa.
Hon sitter först i köket och pratar, vi sitter i vardagsrummet. Men efter en stund går ytterdörren igen och hon hade försvunnit ut. Förmodligen får mamma nu tiden att förklara sig ordentligt och dom blir nog sams igen. Jag och Greta fortsätter att titta på vår serie och helt plötsligt har det nästan gått en timme utan att mamma kommit in.
Vi börjar fundera på vad som egentligen händer. Pratade inte dom imorse om allt eller varför tar allt sån tid nu?

Det dröjer en timme innan mamma kommer in i vardagsrummet. Hon ställer sig framför oss och är helt förstörd. Det gick knappt att se henne i ögonen. Mobilen håller hon i sin högra hand och är livrädd.

- Vad är det?
Frågar jag och hon vet inte alls vad hon ska svara. Hennes blick har fastnat i väggen.

- Han är helt galen
Svarar hon tillslut och vi ser hur mobilen bara ringer och ringer. Jag försöker få tag i vår familjekompis för att vi inte ska vara ensamma. Det kändes obehagligt i hela kroppen.
Mamma får syn på buketten och börjar öppna den. Men hon kommer inte längre än att dra av tejpen innan hon behöver svara i mobilen igen. Den här gången sätter hon på högtalare.

Medan mamma försöker prata sig ur situationen öppnar jag och Greta buketten. I den ligger det även ett kort.

Den stunden kändes hemsk. Pappa hade fixat så mamma skulle få blommor på sin födelsedag, kanske ville han gottgöra henne. Medan mamma berättar att hans roll blivit ersatt. Där kändes det som familjen verkligen försvann.

Vår familjevän kommer till huset och det skrikande bråket mellan mamma och pappa eskalerar bara. Det skriks från alla håll och kanter. Hot kommer en gång i sekunden. Pappa upprepar bara hur mycket han hatar mamma och hur han vill se henne dö. Jag kan inte ens ta in det jag hör.
Pappa börjar skriva till både mig och Greta att vi ska elda upp huset, att vi har bedragit honom och att vi har ljugit för honom.
Mammas kille blandas snart in i bråket och vill prata med pappa. Vi upprepar flera gånger att det är en dålig idé att han ska lägga sig i. Men dom orden går inte in i hans öron utan han ger sig fan på att ge igen.
Han skickar då hotfulla sms till pappa där han kallar honom fula saker, pratar illa om pappa som person och gör narr av pappas sjukdomshistoria. Pappa skickar konversationen till mig och jag vet inte längre vem som är mest rubbad.
Där dog familjen för mig och Greta.

Nätterna förblev sömnlösa dom kommande veckorna då vi förstod att inget kommer lösa sig. Det här kommer aldrig ta slut och det är ett inre krig som startats. Jag och Greta var så fruktansvärt besvikna och arga på mamma och pappa. Vi försökte leta efter alla olika alternativ som kunde hjälpa oss att fly från familjen som nu förstört hela vårt liv.