Jealous of him

[2]

• Fredag, den 30 september •

Celine's perspektiv -

"Gumsi," suckar Logan. "Upp"
"Va?"
"Upp," suckar han igen. "Ditt alarm gick för en timme sedan"
"Och?"
"Du måste upp"
"Logan," suckar jag trött. "Den är ställd på 6, bara så jag hinner vakna till. Klockan är bara sju, ta det lugnt"
"Så du fucking lät mig tortera dig genom att - jag trodde - du skulle komma försent, men istället har jag varit vaken från 6?"
Jag är för trött för att le. "Yes sir"
"Du din lilla," mumlar han och rullar runt med mig under sig. "Det var inte snällt"
"Mmm," mumlar jag trött. "Somna om nu"
"Nej," skrattar han till. "Jag måste göra mig i ordning"
"Det är väl bara slänga på sig en tröja?" Frågar jag chockat.
"Nej.. Jag brukar.. Göra mig mer fin," säger han frågande. "Vadå ska du gå dit så som du ser ut nu?"
"Jag är naken, Logan," flinar jag. "Så nej"
Han nickar svagt. Och jag ler som svar. Han är så.. eller ja; Han är världens underbaraste pojkvän.

"Jag kan inte göra detta.." Säger jag högt med en suck. Med blicken på dörren, och Logans hans i min - växer nervositeten.
Har jag ens tagit deodorant? Tagit på BH? Borstat tänderna?!
Nej jag måste helt enkelt hem. Så här kan det inte vara!
"Jag kan inte se ut så här!" Fortsätter jag eftersom Logan står helt tyst. "Titta på mig!"
Han ser snabbt på mig innan han kollar runt oss. Letar han efter någon?
"Sa ju att du skulle klä dig fint," ler han till svar. "Men du är fin"
Visst, med gråa Nike mjukisar, vit t-shirt och stickad kort kofta - är jag säkert lika snygg som en supermodell. Eller inte.
Jag kan inte ens fejka ett leende tillbaks. Fasen. Nu kan jag inte ens fejka ett leende för en person. Huuur ska jag kunna göra de för hela skolan?!
Nope, jag måste hem. Jag ser på mobilen. Vi har redan börjat. Man kan inte komma för sent första dagen. Nä, jag måste verkligen hem.
Logan ser inte på mig eller frågar mig inte om jag är redo utan tar de för givet och släpper min hand och öppnar sedan dörren.
Jag ryggar tillbaks med ögon stora som tennisbollar och säkert en otroligt sexig dubbelhaka. Jag ser säkert livrädd ut, jag skulle skrattat åt mig själv om jag såg mig.
Jag tar ett steg in och läraren ler varmt mot mig.
"Logan, du är sen," hon ser på mig igen. "Celine, välkommen"
I vanliga fall hade jag flinat och räckt ut tungan åt Logan nu men jag står fast frusen.
Jag ler snabbt, men vet inte om hon hinner se leendet. Min vänstra hand börjar som vanligt skaka först. Andningen glömmer jag helt bort tills den blir häftigare och häftigare. Ögonen flyger runt trots att inget uppfattas. Jag måste här ifrån, nu.
För er som missat de, de som jag börjar få just nu, Är en panik attack. Hemskt, ja.
Logan ler mot mig och ser mot klassen. "Celine, ska du inte säga något?"
Jo men självklart, får jag gråta, skrika och svimma först eller ska jag klämma in några ord innan det?
Jag ser upp. Andas lugnt igen. Ler mot Logan. "Ehm.. Vad kan man säga?"
Läraren börjar prata med Logan om mig och klassen viskar högljutt.
Jag själv ser ner mot min hand som långsamt öppnas. Wills fina halsband han gjort åt mig kramades hårt om. Jag andas in luft samtidigt som jag sluter ögonen. Tack Will.
Jag ser upp igen när läraren tilltalar mig.
"Celine, kan du inte berätta om din familj?" Ler hon glatt. "Dina föräldrar flyttade dem med eller bestämde du dig att du var vuxen nog?"
Min hals blir torr.
"Föräldrarna är döda," svarar Logan. "Hon vill inte prata om de. De var med om en bilolycka och avled. Dock är de med oss ändå. Vi har inte haft begravningen än-"
Ifall han inte tänkt bjuda in hela klassen på begravningen borde han nog hålla truten snart.
Jag harklar mig. "Mina föräldrar gick bort, och som Logan säger; Talar jag helst inte om det"
Toppen. Nu vet hela jävla klassen om mina föräldrars död. De skulle ju bli en nystart?! Logan din idiot. Eller ja, egentligen borde jag väl tacka honom. Nu slipper jag berätta för en och en när de frågar.
"Gud Celine, jag ber så hemskt mycket om ursäkt," börjar läraren igen. "Vad okänsligt av -"
"Nej," avbryter jag henne kort. "Du visste inte"
Läraren ler svagt igen och nickar mot ett tomt bord.
Logan går före och sätter sig längst ut. Jag ser upp för att möta hans blick men den är nere i några papper framför honom. Jag ler för att intyga mig själv att allt är okej innan jag sätter mig bredvid honom till fönstret. När jag sätter mig lutande mot de ser jag hela klassen.
Trots att alla nya nyfikna och medlidande ansikten möter mitt, ser jag bara på ett.
Fuck. Alltså Fan i helvetes jävla skit. Jag borde så stuckit när jag hade chansen. För; Nämen hej främling. Colton ser på mig, med en rynkad panna och även fast jag märker att han stirrar. Och han vet om det. Så tittar han inte bort.
Jag fattar tag om Logans hand som ligger på hans ben och ler mot honom även fast han inte har ögonen på mig just nu.
Världens underbaraste pojkvän.