Jealous of him

[19]

• fredag, den 21 oktober •

Colton's perspektiv -

Klockan är någon gång efter 19 när jag sladdar in på parkeringsplatsen. Motorcykeln brummar fortfarande lågt fast att jag drivit om nyckeln och jag påminns igen hur mycket jag älskar ljudet. Jag älskar motorcyklar och bilar, så mycket att jag ibland inte förstår hur Celine kan hata dem så mycket som hon gör.

När jag möter Leon's blick i lobbyn ler jag med en hälsningsnick. Jag är på så pass bra humör att jag inte bryr mig att han sitter bakom skärmen trots att det är mycket annat för honom att göra.
Den förskräckliga dörren slår igen med en öronbedövande smäll.
Ja, tillexempel finns dörren att fixa.
Precis när jag ska trycka på hissknappen sveper jag med blicken i lobbyn och möter Celine's ögon. Hennes för övrigt vackra ögon, är idag röda och irriterade. Hennes lilla näsa är lika röd, och bara på någon sekund blir jag på dåligt humör. Jag vill fråga; vad tusan har han gjort? Men istället kommer; "Är du okej?"
Hon nickar lugnt. "Antar det, kom igen så får vi helgen överstökad"
Jag rynkar pannan. "Okej.. vad är det jag gjort?"
Jag som trodde Logan var problemet. Alltid.
Hon vägrar möta min blick medan hon försöker få upp väskan mellan soffan och fåtöljen. "Du behövde krocka i m-"
"Du krocka i mig," avbryter jag lugnt medan hon fortsätter snabbt utan ens en blick på mig.
"-I mig och slå ditt idiotiska vad. För att sedan bli min idiotiska vän och slå ditt andra idiotiska vad. Vilket ledde oss till att jag behöver spendera min helg hos dig trots att Logan förbjöd mig-"
Förbjöd. Jag hatar ordet.
"-Och blev upp till öronen förbannad, så pass förbannad att han hota att bjuda hem en annan tjej bara för att han tror att jag är otrogen mot honom med! Och inte nog med det så har min jävla idiotiska väska fastnat också!"
Hon pratar så snabbt och upprört att jag knappt förstår vad hon säger. Men jag behöver inte förstå varenda detalj av hennes dåliga dag, jag förstår vad jag behöver göra ändå.
"Hey, hallå," säger jag lugnt samtidigt som jag lägger händerna på hennes axlar. Jag hann knappt inse att jag gått över till henne. "Smartphone, schhh. Andas med mig"
Hennes tårar har börjat rinna igen, jag säger igen för att jag vet att hon gråtit en hel del innan jag kom. Inte ens Logan skulle kunna missa det, hur mycket han än ignorerar det.
Hon möter långsamt mina ögon och andas lugnt med mig.
Jag ler. "Sådär ja," säger jag medan jag drar upp hennes väska (som tydligen var svår att få upp?!) och hänger den på hennes axel. "Gå hem till pojkvännen nu, jag låter dig slippa undan vadet"
Hon ser med stora ögon på mig. "Skojar du? Det är inte snällt och skoja om detta, Colton. Jag lipar ju!"
Jag rynkar pannan. "Se till att torka tårarna innan jag gör det åt dig," för nog vi vet alla att de skulle bli för kärleksfullt. "Och stick hem innan jag ångrar mig"
"Tack," mumlar hon medan hon försöker torka tårarna med tröjärmen. "Colton?"
"Mhm?"
"Nu är jag skyldig dig på riktigt," svarar hon och snuddar vid min arm medan hon går förbi mig. "Inte bara dina töntiga lögner om att tydligen är skyldig dig"
Jag ler och ser henne försvinna. Där gick mina helgplaner.

Jag hoppas hon förstår vad jag precis gav henne.
Jag gav henne för tusan tillstånd att bryta mitt löfte (vilket ingen annan får), och därför sticka hem till världshistoriens hemskaste pojkvän, för och inte tala om största idioten på planeten.
Fasen, jag börjar på riktigt ångra mig. Är det för sent att ta tillbaks det? Förmodligen.

Med ett högt pling är hissen på min våning. Jag trycker ovanligt långsamt in nyckeln i nyckelhålet och med ännu en pling är dörrarna öppna. Jag hatar plinget. Jag hör det där förbannade plinget minst 10 gånger om dagen och jag tröttna innan jag ens hörde det. Därför slänger jag en ond blick på högtalaren medan jag tar steget ut i lägenheten. Det första som slår mig är tystnaden. Det är så tomt och tyst att jag börjar fundera på att skaffa en skällande hund. Nog för att hundar är de mest underbara varelserna i världen vore det inte rätt anledning att skaffa en. Trots att jag kan se mig själv gå in i hundstallet och säga; 'hej jag skulle vilja adoptera en hund för jag vill höra skällandet i lägenheten. Jag är förresten galen'
Nog för att jag är galen, och faktiskt galen nog att göra det - borde jag inte ens tänka tanken. Vilket förresten är för sent, sorry Coltan.
Inser ni att jag behöver smartphone? Vem tusan ska stoppa mig nu? Förmodligen latheten men va spelar det för roll när hjärnan går på högvarv.