[14]

260 12 23
                                    

• Fredag, den 14 oktober •

Celine's perspektiv -

Rummet som vi nu är i; är rektangulärt. Påminner om en läktare i ridhus med eget rum högst upp. Ni vet, där det är fönster ut över ridbanan och där domarna brukar sitta.
Dessa väggen är iallafall helt täckta av glas från tak till golv. Vilket gör att man faktiskt kan sitta och ändå se något. Det är fint här inne, väldigt fräsch. Faktiskt bättre än jag trodde det. Utsikten ut ur fönstret är magisk. Jag skulle inte ens kunna räkna alla stolar där ute om jag fått 5 miljoner för det. Då förstår ni hur stort det här. Speciellt jämfört med den lilla fyrkanten i mitten som kallas ringen. Fråga; varför kallas det ringen trots att den egentligen är fyrkantig?
Svar; ingen aning.
När den är några minuter i 8, ger Rain något slags tecken till Colton som reser sig upp. Han ger mig en lång blick.
"Lycka till," säger jag och ler. "Gör mig stolt"
Han flinar. "I will," Och så ser han på Rain med en allvarlig blick. "Stanna här inne. Och ta hand om smartphone"

När väl Colton är inne i ringen, bankar mitt hjärta så hårt att jag tror det ska hoppa ur bröstet för mig.
Rain som står bredvid mig ser ganska uttråkad ut. Förmodligen för att hon varit på alla hans matcher, och är van vid det nu. Hon känner Colton inne i ringen, vet vad han går för. Men när jag ser på honom. Stå där i bara shorts och vita skyddet i munnen. Ser han så himla liten ut. Han ser så oskyldig och fridfull ut. Han ser så lugn ut. Men fortfarande som ett.. litet barn.
Speciellt när hans motståndare kommer in. Colton har börjat tatuera ena armen, börjar se ut som att han har en ärm på sig. Men när jag ser på motståndarens kropp hinner jag undra varför i hela helvete han får ha kläder på sig men inte Colton. Tills jag inser att det är tatueringar. Från tå till hals. Och så två under ögonen, ett vid ögonbrynet och hela nacken.
Det är inte det första jag egentligen reagerar på. Men de som får mina ögon att titta extra. Han är säkert 20 centimer längre än Colton, lite grövre också.
"Åh herregud," mumlar jag tyst. Rain ser på mig en sekund.
"Inte alls," säger hon tillbaks. "Colton kan lätt använda hans storlek emot honom. Och tro inte för en sekund att han är farligare för att han är full tatuerad. Det är bara utsidan. Colton har vunnit över honom förut. Det har nog 1 år sedan nu, men Colton har bara blivit bättre. Det här är ingen match. Du skulle sett kille igår, jag trodde faktiskt Colton skulle förlora"
Jag nickar tyst. Jag är helt uppslukad nu, och bara måste se hur det går.
När de väl står där emot varandra ler Colton. Jag själv är vettskrämd. De skakar hand (det är mycket coolare än jag får det att låta) och Colton är fortfarande lika road.
Sedan, någon sekund efter det; ringer klockan till. Jag hinner inte ens reagera först Colton har svingat första slaget. Killer, som motståndaren kallas, rycks åt sidan men bara för den sekunden. Han är snabbt tillbaka och svingar andra slaget. Colton som är mer än beredd undviker det med snabba fötter och svingar tillbaks. Han träffar samma sida av käken igen och jag håller andan. Killer börjar bli irriterad, det märks. Därför kastar han sig på Colton som hamnar i staketet. Colton hamnar för första gången i obalans men häver upp knäet i magen på Killer för att få finna den ensam. Det har bara gått några få sekunder, men matchen är mer än i gång.
Colton svingar ännu ett slag, och träffar Killer's huvud. Jag chockas igen av att de inte har några slags hjälmar på sig. Jag känner mig som en mamma av att bara tänka så, men de riskerar verkligen liven. Hur långt får det gå innan domaren bryter?
"Colton, höger sida," mumlar Rain bredvid mig. Jag hinner inte ens tänka på det innan Colton sparkat till honom på höger lår. Där de redan var ett blåmärke sedan innan, och kommer definitivt bli ännu värre efter den sparken.
Killer tappar balansen och trillar ned på knä, men är snabb att rycka ned Colton's ben med.
Colton som faktiskt blev lite överraskad, trillar ned han med. Men till hans fördel, för han har snabbt attackerat Killer så han trillar bak på rygg.
Colton sätter sig över honom med hårda slag mot käken. Killer både försöker sparka sig loss och smälla tillbaks, men Colton är irriterad. Och ifall han faktiskt skulle ge upp nu skulle jag kunna lova honom en miljon. För de finns inte på kartan, Colton ska vinna.
Plötsligt får jag svar på frågan hur långt de får gå innan domaren griper in. Killer slutar kämpa emot, och täcker istället sitt ansikte medan ena handen slår i backen.
Ut ur micken skriker domaren; "Har ni sett nog?"
Ja, vill jag skrika tillbaks. Men publiken buar. Nej?! Ska de låta honom fortsätta?
Men istället reser sig Colton, går fram till staketet och rycker tag i micken. "Mina damer och herrar; jag tror vi alla vet vem som vunnit"
Domaren, som ler åt Colton, tar tillbaka micken och skriker med hög röst; "Colton West, mina damer och herrar! Kommer någon någonsin klå Colton West?!"
Publiken hejar på, tjoar och skriker. Vissa försöker till och med komma in i ringen. Trots att vakter håller tillbaks de.
Killer som rest sig, drar handen under näsan som blöder, han ser mot Colton och nickar. Sedan går han fram till honom, tar hans hand (med hans mindre blodiga hand) och skakar om den samtidigt som han lutar sig mot hans öra. Killer säger något som Colton ler åt, nickar svagt och ser mot publiken med en levande blick. Det syns att han älskar det, stå där när alla hejar på honom. Han älskar uppmärksamheten, älskar att stå i rampljuset. Själv hatar jag det.
Han låter domaren höja hans arm, precis som på tv att visa att Colton är vinnaren.
Precis när Colton blivit fri, ser han rakt på mig. Ler roat och slänger sig över staketet. Att ta sig tillbaks till rummet vi befinner oss i - är svårare än när han skulle till ringen. 3 vakter är runt Colton, försöker hålla borta skrikande och klängande människor. Dessutom går de en vakt framför honom och en bakom för att komma fram. Publiken beter sig precis som att det är Drottningen själv eller Beyoncé som ska fram. Helt galet.
Jag ser mot Colton fast att jag ställer min fråga till Rain; "hur långt går de innan domaren själv avbryter?"
"Sötnos," säger hon roat. "Colton skulle kunna få ha ihjäl honom, utan att domaren skulle gripa in. Colton's matcher är inte lagliga, därav finns de inga regler alls. Förutom att vapen inte är tillåtet, inga knivar eller pistoler kommer.. innanför ringen"
Jag märker att hon är noga med att säga innanför ringen, alltså är de välkommet utanför. Hoppas hon bara menar vakternas.
"Det gick.. fort," säger jag och andas äntligen lugnt. "Jag trodde de skulle ta längre tid"
Hon ler till svar och säger istället; "du skulle varit med förrförra matchen. Motståndaren hann inte ens svinga några slag innan Colton vann"
Jag visste att Colton var bra. Men så här bra? Herregud. Jag är ärligt talat lite orolig över vad han egentligen kan göra.
När Colton kommer in genom dörren har han en kritvit handduk över axlarna. Han pratar lågt med ena vakten innan han ser upp på mig. "Rädd än?"
Jag skakar på huvudet med ett leende. "Inte än. Du var otrolig dock, blev du ens skadad?"
Colton skakar på huvudet. "Jag är okej. Förstår du nu vad jag mena med att jag inte är van vid smärta? De var inte många gånger han svingade slagen"
Jag skakar på huvudet tyst. Och så bara ser han på mig. Med de där vackra ögonen som vem som helst kan drunkna i. Tur det att jag inte är vem som helst, istället viker jag undan och ser på Rain som drar armarna runt Colton's hals. Hon kysser hans kind.
"Lika bra som alltid," säger hon och lämnar läpparna på hans öra. Nästa mening hör jag inte, förmodligen för att den bara skulle vara till honom. Hans min avslöjar det.
Han ler roat och lämnar händerna på hennes midja. "Jag ringer dig ikväll"
Hon biter sig i läppen. "Ta inte för lång tid på dig"
Det känns som att jag är med i en dålig action film. Där Colton är James Bond som precis hjälpt den där snygga blondinen och som tack - faller hon handlöst för honom. Jag förstår inte ens varför alltid tacket är att bli upp till öronen förälskad i honom när han i nästa film bara tar en ny, ibland redan senare i samma film.
Förstår ni hur mycket jag hatar James Bond filmerna? De är verkligen ingenting annat än sexistiska, idiot-dåliga skit filmer. För att verkligen stryka under att "bara män är hjältar".
Colton ler till svar, innan han ser på mig igen, precis som inget hänt. "Antar att du är fast med mig"
Jag rycker på axlarna. "Jag kommer nog komma på ett nytt vad när jag blir trött på vår vänskap"
"Don't get your hopes up," svarar han roat. "Seriöst, gör inte det. Jag är en fantastisk vän"
"Vi får allt se"

Senare när jag spelat på min mobil medan Colton duschat, kommer han ut och kastar en huvtröja på mig. Jag ser upp på honom. "Huh?"
"Det är kallt ute, smartphone," förklarar han. "Du kommer frysa ihjäl"
Jag ser osäkert på honom. "Jag vet i-"
Han ger mig bara en kort blick, och det är allt jag behöver för att slita på mig den. Det hade inte varit någon idé att kämpa emot.
Jag drar på mig jackan utanpå och jag inser inte förs han är redo att gå att huvtröjan luktar alldeles för mycket av Colton. Logan kommer märka det direkt. Men nu är de för sent, så istället låter jag Colton leda mig ut. Trots att jag egentligen inte behöver ha hans hand på min svank, för jag vet faktiskt vägen ut nu - så låter jag honom ha kvar den tills vi är ute.

När Colton öppnar dörren till lägenhetsbyggnaden kommer jag på att det är sent. Så sent att jag antagligen behöver gottgöra Logan extra idag eller spendera hela dagen naken imorgon.
Det stör mig mer än vanligt, men inser snabbt att det är jag själv som satt mig i den där situationen. Det är mitt fel att jag behöver gottgöra honom, jag gör ju honom besviken jämt. Jag borde verkligen jobba mer på att göra honom nöjd istället. Detta kommer inte hålla i längden.
Killen bakom disken ler mot oss. "Ha en fortsatt trevlig kväll, Mr.West"
Colton ler mot mig innan han möter hans blick. "Tack detsamma"
Jag bara ler till svar, innan jag kliver in i hissen.
Colton som trycker på knappen är tyst, och ställer sig bredvid mig med blicken rakt fram.
Det verkar vara något som stör honom. Och jag vet ärligt talat inte vad.
Borde jag gått hem direkt? Borde jag sagt något? Borde jag grattat honom för vinsten? Borde jag säga något? Jag vet inte.
Han är tyst, och lika så är jag. Inte förs han slängt in sin väska i sitt rum öppnar han munnen. "Är allt okej?"
"Jag kan fråga detsamma," svarar jag. "Jag är okej"
Han nickar. "Vill du stanna i natt?"
Jag skakar på huvudet. "Nej, jag borde egentligen vara tillbaka hos Logan"
Han nickar igen. "Har ni planer?"
Till svar höjer jag ögonbrynen med ett leende. Jag generas av bara tanken av att Colton ska veta våra planer för natten.
Han flinar. "Wow, lyckost," han fortsätter långsamt. "Logan alltså. Du - inte så mycket"
Jag höjer ögonbrynen. "Jag skulle inte kunna tänka mig någon annan. Och jag är nog lyckligast av oss, så jo"
Han håller tyst. Jag riktigt ser att han vill säga något, men håller tyst om det. "Jag följer dig hem"
"Jag tror inte det är en bra idé," svarar jag och ler tacksamt. "Men tack ändå"
Han ser allvarligt på mig medan han svarar; "Det var ingen fråga. Jag låter dig inte gå hem själv så här sent"
Jag höjer roat på ögonbrynen. "Klockan nio? Väldigt sent Colton"
Men Colton är inte lika road. "Jag skulle inte ens låta dig gå själv klockan 6"
Jag sväljer. "Tack," är allt jag får fram.
När vi väl kommer utanför byggnaden igen, är allt som vanligt. Hans skojiga humör är tillbaks och han är lika retsam mot mig som alltid.
Tillslut när vi börjar närma oss Logans lägenhet vågar jag skämtsamt fråga; "så, hur mycket vann den stora Colton West ikväll?"
Colton rycker på ögonbrynen. "Det, smartphone, är en hemlighet. Men jag kan säga att de har mer än vad Logan behövde betala för hans lägenhet"
Jag sväljer och försöker se allt annat än chockad ut. Men mitt huvud skriker; WHAT?!
Colton stannar ett kvarter bort. "Bäst att vara på säkra sidan?"
Jag nickar. Ja, Logan kommer mörda mig om han ser mig tillsammans med Colton ikväll. "Tack för idag. Det var kul att se dig... boxas? Jag vet inte ens vad jag ska kalla det. 'Olagliga, livsfarliga matcher'? Iallafall, jag är faktiskt glad att du vann. Jag hade ju ändå inte sluppit dig så"
Han ler. "Det var kul att ha dig i publiken, Smartphone. Jag vill mer än gärna ha dig där igen"
"Jag tror fasen du får det faktiskt," säger jag skakandes på huvudet. "Tyvärr"
Sedan gör jag något jag inte själv trodde jag skulle göra, jag ger honom en hejdå-kram. Herregud? Har jag verkligen dödslängtan eller vad håller jag på med?
Han besvarar dock kramen, säkert för att han skulle lägga ned alla pengar han har på att förstöra min och Logans relation.
Jag ger honom sin tröja tillbaks innan vi säger hejdå för sista gången. Colton som går baklänges för att se på mig säger lugnt; "Sms:a när du är hemma hos.. ja vem är han egentligen?"
Han låter så himla road att jag måste rynka pannan. "Världens underbaraste pojkvän," avslutar jag och nickar sen. "Hejdå Colton"

-

Hej hörrni, nu är det snart en vecka sedan jag fick säga hejdå till min bästa vän... och smärtan blir bara värre... </3333

Men, fredag är min uppdateringadag så varsågoda gott folket!

TA HAND OM ER!! <333333

Dagens pepptalk;

"Whoever is trying to bring you down, is already below you"

PUSS

Jealous of himWhere stories live. Discover now