Jealous of him

[13]

• Fredag, den 14 oktober •

Celine's perspektiv -

När Colton öppnar dörren till den skyhöga lägenhetsbyggnaden skakar jag på huvudet med en blick upp. "Skojar du?"
Han rynkar pannan. "Ser jag ut att skoja? Kom igen nu"
Jag går långsamt in före honom och möts av en leendes kille bakom en disk. "God eftermiddag, Mr West"
Colton ler tillbaks. "Detta är Celine. Jag vill att hon ska få tillträde till min lägenhet dygnet runt, även om jag inte väntar henne"
Mannen ler till svar och börjar knappa in på hans dator. Han kan bara vara några år äldre än mig, men ändå ser han så vuxen ut bakom lobby-disken.
Jag rynkar pannan men när Colton's hand föser mig till hissen hinner jag inte kommentera något. Han trycker in högsta våningen med blicken rakt fram.
"Tillträde till din lägenhet? Dygnet runt?" Upprepar jag chockat. "Gör du så mot alla tjejer? Var de någon slags raggningsreplik?"
Han skrattar till. "Nej inte precis. Jag sa ju att du var speciell"
Jag skakar på huvudet med öppen mun. "Vem är du?"
Han ler, men svarar inte. Till hans lägenhet och beteende där nere - borde han ha en stylad kostym. Med väl kammat hår. Tänk er Christian Grey, det gör jag. Men istället står han där, med sitt sneda leende, rakade skalle, och välmusklade kropp. Kroppen som består av sneakers, svarta jeans och grå skjorta innan skinnjackan. Nog för att han ser så snäll och lugn ut i ansiktet, ändras de när ögonen granskar kroppen. Jag hade inte velat möta honom i en gränd, inte när han är förbannad iallafall.
Från sidan ser jag när hans käkar spänds och sedan slappnar av.
Och så med ett pling är vi uppe. Hans nyckel trycks i nyckelhålet bredvid hissknappen. Bredvid där finns också vad jag tror är en ring klocka.
Så fort hissdörrarna öppnas gapar jag igen.
Skojar han med mig?
Att en hiss öppnas rakt in i vardagsrummet trodde jag bara hände de allra rikaste och på tv. Men så fort mina fötter tar sig över tröskeln är jag i hans vardagsrum. Jag sväljer.
"Bor du här?" Frågar jag igen. "Jag tänker inte hjälpa dig bryta dig in här"
Han ger mig en dum-blick. "En lägenhet som folk känner igen mig till, låter mig åka upp och har nyckel till? Smartphone kom igen, jag behöver snart på riktigt byta ditt smeknamn"
Jag suckar. "Den är helt otrolig"
Min blick synar vardagsrummet, de två ljus gråa sofforna, två fåtöljerna med glasbord framför den gigantiska platt-tv:en. Behöver jag ens nämna att den hänger över en öppen eld? Mitt i rummet på en kort meters vägg?! Jag går över trä golvet och tar steget ned för att smeka den gosiga filten över ena soffan. Den stora bokhyllan rymmer mer böcker än jag kan räkna.
Och för att inte prata om väggarna som är helt av glas. Alltså fönster som väggar. Jag vill då inte tvätta de.
Jag går fram till de utan ett ord till Colton, som står tyst och följer mig med blicken. Det kanske är självklart, men att han har en balkong ut är helt otroligt. Jag har inga planer att gå ut, jag skulle dö av höjden, men herregud för den ändå.
Jag smeker en bokrad när jag går förbi och fortsätter in till köket till min vänster om hissen. Att det är öppen planlösning borde heller inte chocka mig, men jag tror allt i denna lägenhet gör det. Tyvärr.
Det moderna köket, som också är i grått som nästan allt annat, gör mig glad eftersom de är ungefär lika stort som Logans. Eller jag menar mitt och Logans*
Jag är som ett barn i en IKEA butik och rör därför nästintill allting. Smeker köksön i marmor och låter mina långa naglar slå i de för att höra ljudet. När jag senare slår upp blicken ler Colton mot mig.
"Vill du se resten?"
Jag nickar tyst, och följer honom tillbaks till vardagsrummet. Han har precis som Logans vardags rum en spiraltrappa. Högre självklart, men ändå. Men han går inte upp för den, inte än.
Han har, vilket Logans lägenhet inte har, rum under hans övervåning. Den långa korridoren har vänster sida fri från dörrar, den har istället gigantiska tavlor som fyller nästintill hela väggen. Han visar mig in i första badrummet, det stora. Som också är i marmor, med gråa och silvriga detaljer. Den har både glasdusch, bubbelbadkar, dörr vilket säkert leder till bastu, toalett och en stor bänk med två handfat. Jag skakar obegripligt på huvudet.
Hur kan han bo här? Hur kan han ha råd för detta?
Han fortsätter tyst, öppnar dörren vilken ser ut som ett gästrum. Anledningen till att jag tror det är ett gästrum är för att nästa rum är dubbelt så stort, och med obäddad säng.
Gästrummet fortsätter i samma stil som resten av lägenheten. Grått & vitt med silver detaljer och eget miniatyr marmor-badrum. Det är en 120 säng, med sänggavel i ljus grått tyg. Stilrent bäddat, säkert inte av Colton. Två byråar på varsin sida av rummet. En stång från väggen med galgar att hänga kläder på. Ena "korta" väggen är helt klädd med speglar, utom dörren till toaletten. Ännu en stor bokhylla står där och en grå tygfåtölj.
Mitt i rummet ligger också en fluffig matta. Jag vill egentligen ta av mig skor och strumpor för att låta tårna dras igenom fluffet, men låter bli.
Till sist kommer vi till Colton's sovrum.
Rakt fram står en 160 säng, säkert ännu större. Den ser gigantisk ut. Täckena ligger överallt och det är minst 6 kuddar huller om buller. Två nattygsbord står på varsin sida av den, med varsin lampa. Och till min förvåning två böcker på ena. Till höger om sängen står ett hörn skrivbord, med 2 Apple-datorer, mappar, papper och ännu en lampa. Det förvånar mig inte att både datorerna är Apple. Inte efter resten av lägenheten. Direkt till höger i hörnet är en boxnings-säck. Också grå, med en spegel till vänster om den.
Till vänster om sängen är en likadan stång att hänga galgar på som i gästrummet. Sedan en spegel, en byrå och en öppendörr. Där ännu ett marmor badrum är. Med både dusch och bubbelbadkar.
I de sista hörnet är ännu en fåtölj, med bokhylla och stor lampa.
En exakt likadan fluffig matta är också mitt i rummet.
Jag har otroligt svårt att tro att Colton inrett detta.
"Ehm," börjar jag lågt. "Wow"
Han ser rakt på mig. "Förändrar detta din syn på mig? Isåfall så ja, vi har brutit oss in i lägenheten"
"Ha-ha," svarar jag. "De förändrar knappast något. Du är den tönt du alltid varit"
Han gör en grimas.
"Resten då?" Frågar jag leendes.
"Nej"
Svaret kommer så tvärt att jag råkar skratta till. "Va?"
Han ser rakt på mig igen. "Jag låter ingen gå upp där"
"Porr?" Gissar jag. "Nakna fastbundna tjejer? Sexrum? Är jag nära?"
Han ler kort. "Nej"
Jag ler långsamt tillbaks. Han verkar inte vara på humör alls att prata om de där rummet. Vad är det där uppe egentligen?
"Varm choklad?" Frågar Colton plötsligt. "Te? Kaffe? Något? Jag ska packa lite snabbt"
"Te," svarar jag och följer honom tillbaks till köket. "Hur länge har du bott här?"
"Ett år ungefär," svarar han. "Har du något i?"
"Nej," svarar jag leendes medan jag ser honom sätta på tekannan, hämta te påsar och ställa fram en turkos gigantisk kopp. "Har du alltid bott här ensam?"
Det var egentligen inte min fråga. Jag bara vill veta om han bor här själv. Vart hans familj är. Eller hur han har råd för det.
"Japp," svarar han och ger mig en nyfiken blick. "Söker du boende?"
"Nej," flinar jag. "Nej tack"
Han höjer ögonbrynen med ett leende, men är tyst.
Visst hade jag allt kunnat bo här, men de skulle vara med Logan. Inte Colton.
Jag sätter mig vid första barstolen i tystnad. Sedan plockar jag upp tepåse-burken. Letar upp forest fruit, sätter de i koppen och väntar på mitt vatten.
Colton reagerar knappt när ringsignalen når våra öron. Han plockar upp sin iPhone och trycker den mot örat. "Ja?" Paus. "Men snälla.. nej lyssna! Rain! ... jag bryr mig inte. Ja ja ja! När? Okej... du, snäs inte... jag lägger på så passa dig. Well, Jag älskar dig med... Alltså käften.. Celine"
När mitt namn yttras ser Colton på mig medan jag ser frågande tillbaks.
"Ja," fortsätter Colton med blicken rakt på mig. "Nej, knappast. Nämn inte det för henne... Vi ses 7. Jag är i tid, lovar"
Han klickar, lägger ned mobilen och håller kvar min blick. "Vad?"
Jag höjer ögonbrynen. "Du sa mitt namn"
"Ja?" Svarar han roat. "Rain fråga varför jag bad henne skriva upp ditt namn på listan. Jag skicka ett sms om det imorse, men hon är seg"
Jag nickar förstående. "Nervös? Taggad?"
Han rycker på axlarna. "Inte mer än vanligt"
Jag får äntligen mitt rykande te, med en liten kanna vatten. Antagligen för att hinna dricka upp det idag.
Colton joggar vidare till hans sovrum igen, precis som sagt. Jag ser mot klockan. 17:43.
Alltså lite över en timme till vi ska vara på plats. Att Colton inte är nervös, är inte konstigt för 1;
Han gör detta var dag.
2; jag är nervös åt oss både.

Colton's perspektiv -

"Du dricker som en snigel," säger jag när jag är tillbaks i köket igen. Jag själv dricker aldrig före match, annars hade jag gärna tagit en kopp själv. Jag älskar te, förmodligen på grund av min syster.
Celine ser stressad ut. Hennes snodd är dock kvar på hennes handled, och hon möter min blick. Därav kommenterar jag det inte, jag vet inte om hon märkt det själv ännu.
"Smartphone," börjar jag medan jag slänger i vattenflaska i väskan.
"Ja?"
Jag försöker hitta ett bra sätt att fråga det på innan jag säger de rakt ut; "Vet pojkvännen om att du är här idag?"
Hon ser på mig. "Nej"
Jag nickar innan blicken är tillbaks på väskan. "Varför inte?"
"För att något är inte rätt mellan er," svarar hon ärligt. "Logan är överbeskyddande, men det är överdrivet gånger tusen med dig"
Trots att hennes svenska där var halvkass och ärligt talat en aning oförstående nickar jag.
"Nå?" Driver hon på. "Tänker du säga vad tusan som är mellan er?"
Min röst kommer ut lägre och mörkare än jag tänkt det. "Vi måste gå"
Bara med en blick på mig lägger hon ned ämnet.
Tur det. Tyvärr smartphone, men inte ens din söta näsa ska läggas i blöt gällande mig. Det är mer komplicerat än våran vänskap.
Jag tar hennes tomma kopp, slänger väskan över axeln och drar med mig henne till hissen. Hennes jacka som hänger på kroken sliter hon åt innan vi kliver in i hissen. Hissen som är helt i guld.
Jag trycker på entréplan, trycker i nyckeln och vrider om. Celine är fortfarande tyst, och jag hade bett henne prata om de inte vore så att hissen snart är i botten och Leon hör allt.
Sekunden efter slår hissdörrarna upp och jag möter Leon's blick. "Låt ingen åka upp"
Han nickar till svar.
"Så, smartphone," säger jag så fort dörren slagit igen. "Hur är läget?"

17 samtal senare har klockan passerat kvart över 19. Vilket betyder att Rain är allt annat än glad, därav de 17 samtalen som jag total ignorerat. Jag är mig då inte rädd för matchen men att möta Rain nu. Herregud.
Jag tar Celine's hand när vi är framme, bara för att inte tappa bort henne. Hon verkar fatta eftersom hon låter mig.
Jag gör med min högra arm en halv bro-Hug med vakten vid namn Wren. Med en nick mot Celine ler han. Jag bara himlar med ögonen, nej knappast. Varför tror både Rain och Wren att något är mellan mig och Celine? Om
Celine hade kunnat, så hade hon mördat mig för länge sedan.
Sedan går vi förbi flocken med människor i den säkert kilometer långa kön. Direkt till höger över korridoren är en dörr, som blockeras av säkert 20 människor. Bara i korridoren?! Plötsligt förstår jag varför vi skulle varit här innan 19. Det är så mycket svårare att försöka få med Celine och inte tappa bort henne än att smita förbi snabbt själv. Men Tillslut kommer vi fram och jag låser upp dörren. Jag joggar upp för den breda trappan, Celine kommer efter mig med sin hand nu helt fri från min. Precis i trappans slut tvärnitar jag när Rain drar tag i min arm.
"Du vet," börjar hon förbannat. "Ifall du överlever matchen, så dödar jag dig"
Jag skrattar. "Rain, det har du sagt de senaste tusen matcherna med"
Hon tvärnitar och ser mig rakt i ögonen. "Men den här gången menar jag det fan"
Jag ler. "Skit samma, du vet att du får göra va du vill med mig"
Det var inte meningen att jag skulle låta som en tjej, men det är ju sanningen. Det skulle inte vara första gången det utnyttjas.
Hon himlar med ögonen. "Celine, jag föreslår att du flyr så fort du kan. För han är helt jäkla galen"
Jag flinar. "Tyvärr, smartphone, det är sant"
Celine höjer roat ögonbrynen. "Well, jag är här för en match. Så gör det jävligt bra så får vi se hur länge jag stannar"

-

Hej hörrni... livet suger som in i helvete just nu. Kommer förmodligen behöva ta bort min älskade, fantastiska och underbara häst på 25 år... :( min älskade tantis som borde stanna kvar för alltid...
Fan i helvetes jävla äckel skit säger jag bara...

Iallafall, vet fan inte när jag kommer kunna uppdatera mer. Hoppas ni förstår.. <3

Dagens pepptalk (mest till mig);

"Always remember;
You are braver than you believe.
Stronger than you seem.
Smarter than you think.
And loved more than you know"

Puss på er <333