Jealous of him

[6]

• Torsdag, den 6 oktober •

Celine's perspektiv -

"Dessa då?" Frågar Selena och håller upp ett par string trosor. Jag rycker på axlarna.
"Om du vill ha sår i röven," säger jag och letar runt. "Tro mig, de där gör det!"
Selena suckar. "Enda sköna string trosorna är ärligt talat bara CK"
"I know," svarar jag och nickar. "Väntar på mer färger bara"
Selena flinar till svar och drar fram ett par i spets. "Dessa?"
".. Är urläckra," avslutar jag. "Köp! Det är helt otroliga"
Hon fnittrar. "Vilken färg?"
Min alldeles för tjejiga sida kommer fram och jag studsar till henne. Och med handen på hjärtat, så skriker jag nästan "jag vet inte!"
Själv tar jag två par jag också. Medan Selena tog ett par svarta, ett säkert kort.
När vi känner oss klara med trosor blir de BH till nästa stopp. Både två suckar.
"Vart är de snygga?" Utbrister jag ledsamt.
"Ropa om du ser några!" Ropar hon innan hon försvinner in i havet av bh:ar. Jag suckar för säkert femte gången och försvinner in jag med. Letar efter två snygga svarta och när de är hittade slänger jag ena på Selena som smyger förbi. Sen leta vidare för att hitta matchande till trosorna. Efter en och en halv timmes provande, kollande och pauser emellan - känner vi oss klara med bh:ar också.
Det är så välbehövt att köpa underkläder med någon som man faktiskt kan göra det kul med.
När vi ska lämna underklädsavdelningen behöver jag tvärnita, backa tillbaks två meter och se på tyget framför mig.
"Åh herregud," andas jag ut och rör försiktigt vid de svarta spetstyget. "Jag- jag måste köpa denna"
Selena flämtar till. "Äh, ja!"
Jag ser på nattlinnet i svart spets och bryr mig inte om att ens titta på prislappen. Istället granskar jag de intresserat. Ser de smala spets banden som leder ner till brösten som är som små blommorna formade av spetsen där också. Lite tjockare för fyllighet och inte visa allt. Det är naket från blommor mellan tyget för brösten som en urringning. Jag ser vidare ned och gillar den bara mer och mer för varje sekund. Spetstyget för magen och en liten, liten del av rumpan är mycket tunnare och helt genomskinlig.
"Jag älskar den," jag sliter snabbt tag i en i min storlek och kramar tyget.
"Jag med!" Fnittrar Selena och ser gillande på allt jag nu tänker köpa. "Nöjd?"
"Åhja," jag ler mot henne. "Tackis för att du släpa mig hit"
"Jag älskar ditt språk, men varsågodis," hon skrattar och lägger sedan fram sakerna på kassan för att vända sig mot kassörskan. "Är detta över 2000kr skjuter jag foten av mig, bara så du vet"

När jag tror att jag klarat mig hela dagen utan att behöva behandla Colton som skit - är just de vad som händer. Jag nämligen har mobilen i fejset och går som vanligt in i Colton vad-hans-efternamn-än-är.
Jag suckar när jag ser upp på honom, jag var ju 20 meter från lägenheten?! Någon där uppe måste hata mig.
När jag suckar igen, ler han roat. "Jag är lika glad att se dig"
Jag hade i vanliga fall skrattat och räckt ut tungan. Men jag får inte. Istället rynkar jag pannan.
"Alltså Colton," säger jag allvarligt men avbryts.
"Jag sakna dig på kvarsittningen idag," han drar handen genom de icke-existerande håret och fortsätter; "jag sa till Stefan att du blev sjuk sista lektionen och är sängliggande. Varsågod"
Jag är nära att kyssa honom och tacka han till döds. Men låter bli.
"Colton," säger jag ännu en gång. En aningens allvarligare. "Jag kan inte vara vän med dig"
"Pojkvännens regler?" Hans leende är kvar än så länge. "Kom igen, stå på dig Smartphone. Du är för tusan en kvinna, ingen hund"
"Nej," säger jag kort. "Det är jag som valt det"
"Och varför då?" Hans leende är vid detta laget borta och han ser skeptiskt på mig.
"Jag vill inte," svarar jag bara och försöker i ett desperat försök smita förbi honom. "Släpp förbi mig!"
Han ser på mig när han blockerar min väg och blockerar igen när jag tar ett steg bort.
"Vad har jag gjort?"
"Va?" Frågar jag hopplöst. "Jag vill inte va din vän Colton! Du kan inte tvinga mig!"
"Vad har jag gjort?" Väser han fram långsamt mellan de vita tänderna. "Skrämt iväg dig? Äcklat dig? Fått dig att hata mig?"
Jag himlar med ögonen. "Du är en fuckboy, boxare som slår om ens en fluga rör sig och respekterar inte min personliga bubbla. Så jag ställer dig frågan, vad har hänt med dig?" 
Han rynkar pannan. "Wow"
Jag ser riktigt hur han ser både lidande och irriterad ut. Istället bara ställer han sig en meter bort och ser på mig.
"Smartphone," säger han tillslut. "Det är galet hur fort tjejers humör ändras, men inte trodde jag du skulle vara en sån tjej. Jag missbedömde dig. Och du har rätt. Vi borde inte vara vänner. Så ha de bra, med din tråkiga pojkvän, ditt svartvita liv och gåtan om ditt verkliga jag. Låt mig bara ställa en fråga innan du går?"
Jag sväljer. Nej, vill jag svara. Men förmår mig inte till att säga ett ord.
"Vem är han?" Frågar han med ögonen brinnande på mig. "Beskriv din pojkvän, vem är han för dig?"
"Han-" jag tappar orden. "Va? Han är.. Världens underbaraste pojkvän! Varför frågar du ens det?"
Han ler kort. "Ses imorgon, smartphone"
Och så lämnar han mig. Som ett jäkla frågetecken med irriterande tårar i ögonen. Varför är jag ens ledsen? Han var min vän i ett par dagar, inte mer och ingenting mer.
Så vad är fel på mig? Sedan när låter jag ens folk nära? Andra än Logan? Jag behöver ingen annan än Logan.
Han däremot, behöver jag. Jag kräver honom. Jag vet att jag låter som besatt av honom, men ärligt talat? Jag har ingen jäkla aning om vad jag skulle göra utan honom.
Han är solen bakom molnen. Han är stjärnorna i nattmörkret. Han är luften till mina lungor.
Han är min livlina. Och jag kan inte leva utan honom. Inte en enda natt till utan hans armar runt min kropp. Det är vi. Logan och jag. Celine och Logan.
Trots att han oftast hatar mina beslut och mest av allt mina köp på underklädsavdelningen eftersom jag tydligen har för mycket dyra underkläder. Så står han ut med mig, och jag älskar honom alldeles för mycket för att ens kunna andas.
Han är världens underbaraste pojkvän.