Jealous of him

[12]

• Torsdag, den 13 oktober •

Celine's perspektiv -

Jag går inte hem efter mitt och Logans "bråk". Inte ens ett bråk mellan mig och Logan kan få mig att vilja hem. Jag ska stanna och försöka vinna mitt vad. Jag ska stanna och lära känna Colton ytterligare.
Kvarsittningen har börjat bli höjdpunkten på dagen, efter Will såklart.
Selena och jag pratar en stund innan den börjar. Vi lovar att ses någon dag framöver. Det var ett tag sedan jag såg henne nu, så det var välbehövt. När väl klockan slår har Colton ännu inte kommit. Kanske han inte tänkt komma? Nu efter hans prank mot Stefan?
Stefan kommer iallafall två sekunder efter att klockan ringer, med papper i händerna och sitt vanliga uppochned vända leende. Han ser på mig med en liknande blick som Logan gav mig; förbannad. Jag ler snabbt mot Selena och smyger in. Jag lämnar Stefans favorit godis på bänken och ännu en av hans favoritböckers uppföljare. Och så fortsätter jag till min plats. Som är helt tom. När 15 minuters tystnad gått, vilket kändes som 7 år. Skickar jag iväg ett sms till Colton, vilket var läskigare än vad jag trodde. Att ta upp mobilen på Stefans kvarsittning menar jag.

Till Colton-Bolton;
[ vart är du? ]

Det dröjer flera minuter innan mobilen vibrerar till. Livrädd kollar jag upp på Stefan som kollar runt i rummet som en hök.

Från Colton-Bolton;
[ saknar du mig, smartphone? ]

Jag fnyser tyst. Som att man skulle kunna göra det på en sån här underbar tänk-igenom-vad-du-gjort tid?

Till Colton-Bolton;
[ nah, knappast. Undrar bara om du är Påväg eller om jag ska "sjukanmäla" lilla "sjuka" Colton? ;) ]

Från Colton-Bolton;
[ skulle du göra de för mig? ;) true Love Smartphone <3 ]

Till Colton-Bolton;
[ Well, jag är skyldig dig från när du gjorde det för mig ;) euw sluta direkt ]

Det dröjer inte längre förs ett sms trillar in igen.

Från Colton-Bolton;
[ u know u Love me <3 Jag söker upp dig imorgon ]
[ förresten, vem är han? ]

Han behöver inte ens skriva namnet, jag förstod precis.

Till Colton-Bolton;
[ världens underbaraste pojkvän ]

Sedan lägger jag mobilen i fickan igen. Tittar på klockan som tickar fram. Sekund för sekund. Jag riktigt räknar med den och tiden tycks stå still.
Colton hade rätt, jag sakna honom allt på kvarsittningen.

Mötet hos Will var som vanligt, jag babbla på medan han satt där tyst. Jag var där extra länge bara för att slippa Logan hemma. Slippa ännu mer tjafs. Så när jag kommer hem, är sovrums dörren stängd. I Logan-språk betyder de att han fortfarande är arg och jag sover på soffan. Så ännu en natt sover jag där, har mina mardrömmar och gråter nästintill hela natten.

• Fredag, den 14 oktober •
Nästa dag gör jag mig i ordning vid start klockan 5. Jag är klar strax innan sex och låser dörren efter mig.
Jag vet att Will är vaken. Han är alltid vaken tidigt. De väcker honom kvart i sex för första droppet.
Och ärligt förstår jag inte hur han kommer klara sig om jag inte får honom att prata innan de skickar iväg honom. De får inte i honom någon mat alls på sjukhuset, därav droppet. Hur gör de på mental sjukhus? Han kommer svälta ihjäl sig. Eller bli tvingad att äta och börja hata allt och alla. Mer än vad han redan gör menar jag.
Jag stannar hos Will i nästan 2 timmar. Bara för att jag vet att de nog inte blir något senare idag. Jag ska ju på Colton's match. Det nämner jag tusen gånger för Will. Jag är förvånad att han inte yttrar sina första ord på länge, nämligen "håll käften". Men han är tyst. Vilket får mig fortsätta att prata om det. Behöver jag ens nämna att jag är nervös? Ivrig? Glad? Helt galen? (Det visste ni sen innan, så)
Jag är till och med taggad att se hans match. Ifall Colton skulle ställa in nu hade jag inte bara mördat honom, jag hade mördat mig själv med. Jag är alldeles för taggad för att bli besviken.