Jealous of him

[17]

• Tisdag, den 18 oktober •

Celine's perspektiv -

Tisdagen är som alla andra dagar. Med start av världens mest irriterande (och underbaraste) väckarklocka vid namn Logan.
Jag går vid det laget in i en sengångar-fas och när jag äntligen (Logans ord) är klar är han redan långt borta.
På min promenad möter jag det mest roande leendet i världen precis utanför mitt slutstopp.
"Colton West," säger jag med fejkad överraskad röst. "Vilken överraskning att se dig här!"
De mest roande leendet i världen kan alltid bli större, när min egna mun öppnas. Och inte ens jag kan stå emot att le då. Idiot.
Efter det, släpas han som vanligt in och blir min ursäkt till sen ankomst. Och jag blir då för sjuttioelfte gången påmind att jag är skyldig honom.
Därpå får jag ondaste blicken av Logan, vi börjar vårt säkert 7 timmar långa bråk och istället för hans sällskap på lunchen blir det Selenas.
Efter lunchen går dagen på som vanligt. Jag ber om ursäkt för Logan, ljuger och säger att det har sista gången och fortsätter sedan med att inte lyssna en sekund på lektionen. Jag har aldrig riktigt lyssnat, så varför börja nu?
Det är inte förs sista klockan ringer som dagen faktiskt ändras. Vad ska jag göra nu? Ingen kvarsittning, det betyder att min dag på skolan är slut. Ska jag till Will direkt? Prata med någon? Träffa någon? Stanna i skolan och plugga? Skämt förstås, inte en chans att det blir plugg.
Men sista alternativet; ska jag hem?
Det är jag iallafall säker på. Nej, det ska jag inte.
Men frågan kvarstår; vart ska jag egentligen?

Colton's perspektiv -

"Inga samtal," påminner jag leendes. "Det var vad jag sa"
"Inga löften," svarar hon tillbaks. "Var vad jag svarade"
"Vad har du på hjärtat, Bella?" Undrar jag, utan direkt intresse över om jag får svar eller inte.
Utan någon som helst paus svarar hon helt klart leendes; "Tänkte vi kunde ses en stund"
Jag skrattar till. "Alltså det är inte så att jag inte gillar dig eller något, vilket jag förresten inte gör, men du minns att du har en galet svartsjuk pojkvän? För jag har mig då inte glömt hans slag mot mig sist"
"Jag dumpa honom tidigare idag," svarar hon lika flörtig som alltid. "Intresserad, West?"
"Misstar du mig för någon annan, korkad kille?" Att jag inte lagt på är ett under, men jag fortsätter ändå; "Om vi då bortser från ditt korkade ex, med aggression problem så det skriker om det - så finns fortfarande din kära broder kvar. Han som faktiskt kan få en in ett slag eller två"
"Är det rädsla jag hör, Colton?" Undrar hon fascinerande. "Tror jag aldrig hört det-"
"Det har du inte, jag dumförklarar dig," svarar jag road över att hon ens tror hon kan höra mig rädd. "Nå? Dumpat brorsan med?"
"Han är i Miami," svarar hon uttråkat. "Någon jobbgrej eller något"
"Din bror är arbetslös," påminner jag lugnt. "Sen 19 år tillbaks, vilket är så gammal han är om du inte har koll på det heller. Om han på något magiskt sätt vill börja jobba efter att ha skolkat och aldrig ens lyft på en gaffel i hela sitt liv - ger jag dig min motorcykel"
"Jag börjar dra tillbaks erbjudandet, West," säger hon lika lugnt som jag. "Du och din respektlöshet för varenda en av oss som inte har ditt efternamn. Eller ja, din pappa har väl det med och han får-"
"Låt mig avbryta dig där, fortsätter du meningen-"
"Så-"
Ännu en gång behöver jag avbryta henne. "Prata inte när jag avbryter tack"
Hon skrattar till. "Du är bra speciell, Colton"
Jag ler. "Och du är bra korkad, Bella"
Hon suckar. "Nej förresten, du är hemsk"
"Äntligen något vi håller med om," svarar jag lika roat för det. "Men ifall du insåg det nu, så stämmer det att du är bra korkad med. Jag har skjutit in sjuttioelva bollar på din sida men inte förstod du för det"
"Du behöver inte spela hemsk, du vet," svarar hon lätt. "Inte alla ser att du bara spelar"
"Kan vara för att jag inte spelar," svarar jag med himlande ögon. "Du börjar spåra ut. Ska vi gå in på mig behöver vi en hel del mer timmar och tålamod"
Det dröjer en stund innan hon öppnar munnen igen. "Jag är ensam hemma"
"Jag är ensam ute," svarar jag för att reta henne.
Och det lyckas jag med. "Du är fasen helt otrolig, vill du komma över eller inte?"
"Jag är påväg till parkeringen, lugna dig"
"Så varför i hela helvete behövde du spela svår och babbla på om allt och inget då?!" Utbrister hon suckandes.
Jag ler. "Det, var för att reta dig"
Men inte trodde jag att när jag för en gångs skull har planer ska mobilen vibrera till om ett mess från någon annan.
"Vänta en sekund," säger jag till Bella innan jag ser på mobilen.
Jag ler när jag ser att det är min kära, mindre korkade vän.