Havets hemligheter

Kapitel 23, Gamla vänner

Jag tittar upp på Awa. Hon ser lite förvånad ut efter pussen jag gav Delmar, men hon vet att jag älskar honom, annars skulle jag inte tänka mig offra livet för honom.
- Eehm, ursäkta, men ska vi inte försöka ta oss tillbaka till närmsta stad? frågade Awa. Jag tittade lite undrande på henne, som om jag inte förstod vad hon sa, även om det inte fanns något att missförstå.
Delmar bröt den korta tystnaden.
- Den närmaste staden är den som vi var i förut, när du gjorde valet på din 14-årsdag, Marina, sa Delmar och kliade sig lätt på armen. Jag spärrade upp ögonen. Var det så glest mellan havets alla undervattensstäder? Hur många fanns det? Det känndes som att vi hade färdats i evigheter, men ändå är det samma stad som är närmst. Havet är verkligen stort. Sedan kom jag att tänka på mina gamla vänner. Pearl, Llyr och Aqua. Jag hade inte tänkt så mycket på dem när de inte varit närvarande, men jag märkte nu att jag saknade dem mycket.
- Vi tar oss dit, sa jag bestämt.

~~~

Den gamla staden, äntligen. Resan hade tagit ett tag och varit välldigt slitande på krafterna, men den känndes ändå kortare än jag trott den skulle vara. Staden var så vacker. Tänk att man kunde längta till något som såg så spöklikt ut. Jag kom ihåg när jag såg de gamla husens tomma gluggar när jag kom hit för första gången. Staden var vacker ändå. Den glittrade på något sätt, eller så var det bara solens reflektioner.
Där borta såg jag några havsfolk samlade vid brunnen. Troligtvis ett val igen.
- Kom, vi ser vad de väljer, sa jag och tog tag i Awas och Delmars händer och drog dem med mig mot stadens centrum.

~~~

- Får jag be tvillingarna Kay och Dilan, komma fram? frågade mannen efter det långa talet som han alltid verkar säga vid denna ceremoni. En tjej med bäcksvart fena och långt ljusblondt hår simmade fram tillsammans med en kille med kort blondt hår och mörkblå fena. Jag måste säga att de liknade varandra välldigt mycket.
- Ni ska... bla, bla, bla. Jag har redan hört uppgiften förut och gjort den själv.
Kay och Dilan tittade listigt mot varandra och simmade upp mot den klara ytan där de medvetslösa människorna med störst sannorlighet fanns. Det högg till i mig lite när jag tänkte tillbaka på mitt val och på människan jag dränkte. Deprimerade känslor spreds i mig, och det känndes som att solen försvann, även om den inte gjorde det.

- Hej! hördes en pigg röst säga.
Mina djupa tankar avbröts och jag tittade mig förvirrat omkring. Där stod dem: Aqua, Llyr och Pearl, bredvid Delmar och Awa. Det måste väl varit Aqua som sa "Hej"? Hon var oftast på bäst humör och brukade ha en sådan röst. Jag blev så glad när jag såg dem. Ååå, det var ju så länge sedan.
- Gruppkram! ropade jag glatt. Jag kramade om dem alla i en enda stor kram medans jag skrattade för fullt. Det var så härligt att få vara med alla sina vänner.
Sedan slutade vi kramas, för vi ville se vidare på ceremonin.

Som jag misstänkte, kom både Kay och Dilan ner med en människa var. Sirener. Jag såg hur de märkte att de redan förändrats. De verkade bli lyckliga förändringen som skedde med dem.