Awas pappa förföljde oss inte längre, och det var jag glad för. Men jag var fortfarande ledsen för Delmars död, och ska hämnas på sirenernas ledare för det.
- Är du verkligen säker på att vi kan rädda Delmar? Han har ju varit död ganska länge nu, undrade jag.
- Ja, men då måste vi hitta ett föremål som varit bortglömt av människorna sedan länge, sa hon med en mystisk röst som skrämmde mig lite.
Tystnad.
Jag suckade lätt.
- Kan du inte berätta lite? sa jag nyfiket.
- Tributum, sa hon stelt.
- Va?
- Tributum Caverna, sa hon med en viskning. Jag blev lite arg när hon inte sa vad det betydde, men försökte att inte klaga.
- Och det är...? sa jag för att få höra mer.
- Det finns en grotta som en pirat vid namn Dödshjärta ankrade vid. Grottans namn var Tributum Caverna, som på latin betyder Skattgrotta. Dödshjärta skickade några besättningsmän att dyka ner och söka efter omtalade skatter i grottan. De simmade ner och in i grottan. Där inne fann de en skatt. När de kom upp på däck så var inte alla med, för grottan hade en förbannelse. Några av besättningen hade spårlöst försvunnit i grottan och kom aldrig tillbaka... Hursomhelst. De som sett skatten sa till Dödshjärta att det säkerligen fanns flera skatter i grottan. Dödshjärta, som var en mycket girig pirat hoppade genast i vattnet och simmade in i grottan. Han såg skatten, men ville bara ha mer och simmade vidare, djupare in i grottan som verkade vara ändlös. Man vet inte vart han tog vägen efter det, men det sägs att om man simmar tillräckligt långt in i grottan kan man se en staty av honom i kristall, berättade Awa.
Wow, den berättelsen. Kunde man typ bli en kristallstaty i den där grottan eller? Fast, det kanske inte var så farligt, Awa berättade egentligen inte vad i grottan som kunde rädda Delmar, så det kunde ju vara något ännu värre som vi riskerade. Men jag tänkte inte fråga om vad, att bli en staty var illa nog och tanken skrämmde mig rehjält.
- Så, ska vi ta oss dit? frågade Awa. Jag tog ett djupt, darrigt andetag för att samla mod till mig.
- Ja, sa jag med lite motvillig röst. Det känndes som att Awa inte alls påverkades av berättelsen, att hon var stenhård och modig. Men hennes insida kanske bönade och bad för att inte behöva vara med om den resan vi skulle göra.
Och så simmade vi hand i hand in i en stark ström åt sydost. Mot Tributum Caverna.
ESTÁS LEYENDO
Havets hemligheter
FantasíaHavet. Den plats jag flyr till om något har hänt. När jag tar mig dit en natt händer något märkligt, eller ja, det blir snarare en början på något nytt. Ni får gärna ta inspiration av den här berättelsen, men härma den inte och använd den inte till...
