Zaminoah

Kapitel 30

Då var det dags att avsluta det här. Så konstigt det känns, men nuså. Sista kapitlet mina vänner

!"#¤%&/()=?'?=)(/&%¤#"! 

Nyårsafton.

Nyårslöften lovades, alla var glada och det låt något alldeles särskilt i luften. Vi var alla samlade hemma hos Sanna, och vi hade det sådär extra trevligt just ikväll. Det var inte som de vanliga kvällarna, när vi åt godis, såg på film och skrattade åt någon då och då. Det var verkligen såtrevligt som när man gapskrattar nästintill hela tiden, men pausar ibland för att någon vill dela något innerligt som har hänt, eller som de känner. Det blev riktigt allvarligt en del gånger, men mycket trams också. Precis som det skulle vara.

Jag hade inte på mig klänning som jag brukar ha på nyårsafton, nej, jag hade en byxdress. En lång svart byxdress som visade min figur på ett smickrande sätt. Det var nytt för mig, det har aldrig hänt att jag har visat mig i något liknande förut, men ikväll kände jag mig inte som Ada. Jag var i någon annan slags fas och det kändes otroligt bra att ha kunnat lämna det där gamla jag helt bakom mig.

Vi satt och åt vi middagsbordet och pratade. Alla var där, Lina, Sanna, Ellen, Mattias, Adam, Noah och Erik. Sannas bror skulle ut och träffa några kompisar, men hade lovat att komma tillbaka lagom till tolvslaget. Det var Erik glad över, eftersom de hade varit bra kompisar sedan barnsben.

"Okej, det har blivit dags för efterrätt tror jag... åh förlåt Ada, jag såg inte att du inte var färdig!" som vanligt så var det jag som hade mest mat kvar på tallriken sist, och Sanna ursäktade sig. Men jag var van, och vi kände varandra för bra för att känna oss förolämpade.

"Det är lugnt, fixa iordning du" sa jag och tuggade i mig det sista. Noah satt och flinade bredvid mig. "Vad är det nu då?"

"Ingenting" svarade han och rufsade mig i håret.

"Åh måste du göra så hela tiden?" sa jag och försökte låta irriterad när jag egentligen ville att han skulle busa mer med mig.

"Du gillar ju det"

"Gör jag inte alls" Han höjde bara på ögonbrynen. "Okej, men inte håret, inte nu när jag har lockat det och lite sånt" jag rättade till det lilla jag kunde.

"Jaja" svarade han bara. Ellen log mot mig, där hon satt framför mig.

"Dina lockar har ändå trillat ut, sorry to break it to you"

"Mitt hårspray funkar aldrig tillräckligt bra" klagade jag.

"Ät istället så vi kan få efterrätt någon gång" Erik tog min arm och tryckte in min gaffel in i munnen på mig. Det var så oväntat att jag började hosta på maten och alla började skratta.

"Ja, vad mycket snabbare det gick för mig att få ner det nu, tack så mycket" han bugade lite, som om han inte fattade ironin och log. Även fast han kunde vara jobbigt irriterande, så fanns det alltid en charm hos honom. Vi började samla ihop tallrikarna och gjorde två högar. Mattias och Lina gick och satte in dem i köket, där Sanna var och fixade med efterrätten. Under tiden så tog jag tillfället i akt att gå på toa.

"Kommer snart"

Efter att jag hade tvättat färdigt händerna och dubbelkollat min frisyr så gick jag ut ur badrummet. Ellen väntade utanför.

"Är det inte efterrätt nu?" frågade jag.

"Jag måste prata med dig om en sak" sa hon och greppade min arm.

"Oj okej, vad är det om?" Jag hade på känn att det handlade om Hannes.

"Efter sommaren så kommer jag flytta till England och gå mitt sista gymnasieår där" det var så plötsligt och så chockerande att jag bara skakade på huvudet, och fick inte fram något annat än: