Zaminoah

Kapitel 14

!"#¤%&/()=?=)(/&%¤#"!

     Det var höstlov och det betydde för en gångs skull lite ledighet. Ellen var fortfarande inte över det Hannes hade gjort så jag tänkte pigga upp henne lite. Innan, när alla hennes andra killar hade gjort något dumt så gick vi alltid på bio och såg en helt underbar film och innan det så satt vi alltid på ett café i alla fall två timmar och bara garvade och pratade om saker som hade å göra med allt annat än den killen som hade sårat henne. Så därför skulle vi göra det denna gången också. Så vi gick in i ett köpcenter i stan och så satte vi oss på samma café som vi alltid sätter oss i och vid samma stolar som vi alltid satte oss vid.

     ”Det känns inte bra att va här. Jag trodde inte jag skulle hamna här igen” Ellen stönade och detta var min varningssignal. Det var nu jag skulle byta ämne.

     ”Men du vet ju varför vi alltid sticker hit. Killen som serverar här är skitsnygg” vid detta laget så brukade Ellen alltid få ett smygleende och vända sig bort mot den spanska servitören och ge honom en liten blick, men inte denna gången. Hon suckade och sa:

     ”Jag orkar inte ens bry mig” detta var väldigt olikt Ellen och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Om hon inte ens ville kolla på snygga killar så var allt ganska kört. Men trots detta så lyckades jag snart få henne på andra tankar och vi satt och pratade om olika smoothies och choklader i säkert 45 minuter. Det gick bra och hon skrattade flera gånger. Hon hade inte dragit upp Hannes en enda gång och det var väldigt skönt för mitt ömma hjärta. Efter att vi hade haft vårt två timmars samtal så började vi traska bort mot bion. Den låg i samma avdelning i köpcentret som vårt älskade café gjorde så vi behövde inte gå någon längre sträcka. Vi stod i kö och väntade på att få köpa biljetter när Ellen sa att hon skulle bara gå på toa lite snabbt och så gav hon sin hundralapp till mig så jag kunde hämta ut hennes biljett. Jag suckade lite för Ellen går aldrig på toa ”lite snabbt”. Jag stod längst bak i kön och väntade för mig själv när jag plötsligt hör att ett väldigt högljutt gäng är på väg mot mig. Jag kollar mot deras håll och visst är det de där typiska killgänget. Jag himlar med ögonen och suckar lite för mig själv. Filmen skulle börja om en kvart så de kunde inte hända alltför mycket i alla fall. De tre killarna som lät som en hjord med bufflar ställde sig bakom mig och bara för att se om de var någon jag kände igen så vände jag på mig. Alltså, inte för att jag känner många killar eller så, men jag gjorde det i alla fall. Till min förfäran så hade jag en riktigt stor otur den dagen. Bakom mig så stod Hannes och hans två kompisar, Johan och Nisse (Nisse hette egentligen Nils med föredrog Nisse).

     ”Ada?” sa Hannes och tog sig fram till mig då han hade stått längst bak i deras lilla gäng.

     ”Jag tror inte det är så bra att du pratar med mig just nu” sa jag lite lätt och gav honom ett svagt leende som sa ungefär att ”om du inte backar så kommer jag slå dig”. Han nickade bara och då trodde jag att han hade gett sig, men då sa han något som fick mig lite ur balans.

     ”Hon berättade bara hennes sida av historien eller hur?” detta fick mig väldigt intresserad måste jag säga. Jag vände mig sakta mot honom igen och jag sa ingenting, jag bara tittade på honom. ”hon sa aldrig hur jag bara ville hennes bästa, eller hur jag bara försökte göra det rätta i just den situationen eller hur?” hans läppar var sammanpressade och jag kunde se att det fanns en enorm frustration inuti honom. Han ville slå någonting.

     ”Hon har inte sagt någonting faktiskt. Inte mer än att du är precis som alla andra killar” svarade jag ärligt.

     Men på fullaste allvar, så var jag riktigt förvånad just då. Vad hade kunnat bli så fel om han bara ville hennes bästa? Vad kan möjligtvis ha hänt? Eftersom att Ellen inte berättade vad som hade hänt just denna gången så måste det ha varit något riktigt dramatiskt och väldigt personligt och kanske till och med intimt mellan dem. Men, vad? Vad var det som hon inte kunde berätta för mig, hennes bästa vän?