Zaminoah

Kapitel 1

!"#¤%&/()=?=)(/&%¤#"!

För en gångs skull så var jag färdig med allt innan de kom. Jag brukade aldrig hinna dammsuga, fixa all mat, ta på mig bekväma kläder (som den här dagen bestod av ett par leggings och en stor t-shirt) och sedan sitta och titta på TV tills alla kom. Alla mina flickor - Sanna, Lina och Ellen - kommer alltid i tid och det är ganska frustrerande att de gör det ibland. Det är nämligen inte jättelätt att fixa saker med dem i huset samtidigt. Men för en gångs skull så lyckades jag fixa allt och nu satt jag bara i soffan och väntade på att de skulle komma. Klockan var tio i sex så de hade fortfarande 10 minuter på sig att komma innan de var sena i alla fall.

Den här kvällen var en till sådan där kväll. En kväll då vi hade bestämt att vi skulle ha en tjej-kväll tillsammans med en massa Zac Efron och Channing Tatum filmer, men som vanligt så hade en av pojkvännerna klagat och som vanligt så hade det slutat med att pojkvänner tilläts till kvällens samling. Ikväll skulle vi vara hemma hos mig, så jag kände mig kanske lite mer bekväm än vad jag hade känt mig om vi hade varit hemma hos Sanna till exempel. Nu när vi är hemma hos mig så kan jag ju bara köra ut dem när de klänger för mycket på varandra. Det är ju ganska smidigt trots allt.

Tre minuter i sex knackade det på dörren och tre sekunder senare var min hall fylld av människor. Tack och lov så hade mamma och pappa flytt fältet idag och lämnat huset till mig, flickorna och pojkvännerna. Jag kramade om Ellen, Sanna och Lina och hälsade bara lite smått på killarna. Men något var ändå skumt. Det låg en viss förväntan i luften, något spänt och visst la jag märke till att Ellen inte pratade alls lika mycket som hon brukar. Jag tittade fram och tillbaka på Sanna och Lina som utbytte blickar. Något var definitivt på gång. Men istället för att ifrågasätta denna spänning i luften och fråga vad som var på gång så släppte jag det och ledde in alla i vardagsrummet. Adam kastade sig på soffan och Sanna satte sig bredvid honom. Mattias attackerade chips-skålen medan Lina gick på toa. Hannes som aldrig hade varit i mitt hus innan gick runt och kollade läget lite. Ellen däremot, stod upp och såg otroligt nervös ut. Jag gick fram till henne och stötte en liten armbåge i hennes sida.

"Varför är du så nervös?" frågade jag henne och hon stirrade tomt på mig i tre sekunder innan hon tittade bort och bet sig i läppen. Hon strök försiktigt sina händer över tröjan och jag blev bara mer och mer säker på att hon dolde något ifrån mig.

"Ingen som helst anledning alls" sa hon och log brett mot mig. Det var nog meningen att leendet skulle visa hur säker hon var på sin sak, men jag känner Ellen bättre än någon annan, så såklart såg jag igenom det.

"Ellen, ingen idé att ljuga. Säg det bara" sa Hannes som nu hade slagit sig ner i soffan. Han stoppade in ett chips i sin mun och han såg glad ut. Förmodligen för att han andades samma luft som Ellen. Killar brukar bli glada för det.

"Okej, det är så här att..." precis när Ellen faktiskt var på väg att säga vad som hon hade på hjärtat och som Hannes tydligen väldigt väl visste om, så ringde det på dörren. Jag tittade mig runt och räknade alla som var i rummet. Jo visst, vi var alla (förutom Lina som fortfarande var på toa). Men vem i hela friden kunde det vara vid dörren då? "... vi bjöd in en extra person idag, av ingen som helst anledning. Han var ensam ikväll, så vi bjöd in honom för att vara vänliga liksom" Ellen pladdrade på och den där blicken Hannes gav henne visade mig att allt hon sa var bara en stor fet ursäkt. Så de hade alltså bjudit in en han till vår filmkväll. Okej...

Jag gick mot dörren som om jag var med i en skräckfilm. Det kändes som att på andra sidan dörren så stod det ett monster, eller ännu värre: en modell som bara väntade på att jag skulle skämma ut mig. Ja, enligt mig är det en skräckfilm. Jag blundade och önskade innerligt att Ellen skulle komma och hälsa honom välkommen eller något istället för mig. Jag vill verkligen inte möta honom.