Zaminoah

Kapitel 8

!"#¤%&/()=?=)(/&%¤#"!

     När jag var sju år så var jag, Erik mamma och pappa på semester i Skåne. Vi hade åkt bil hela dagen och alla var småirriterade på grund av både värmen och för att vi hade virrat omkring lite väl länge innan vi hittade fram till vår lilla stuga. Men även om alla andra var lite småsura så var jag det lyckligaste barnet på jorden. Jag hade inga bekymmer när jag var liten, allt jag visste och brydde mig om var min familj och möjligtvis lite godis. Jag tänkte inte på något som kallades pojkar, popularitet eller betyg. För jag visste knappt var det var eller vad det betydde. Livet när jag var liten gick ut på att ha så roligt som möjligt, och det var en härlig tid det där.

     Så för att få bort den spända stämningen som lilla jag verkligen inte hade märkt av så bestämde mamma och pappa sig för att köpa en varsin glass till oss allihop. Vi satte oss på en gammal knarrig bänk med utsikt över hamnen och åt våra glassar. Just där var det en sådan frid. Ingen av oss sa ett ord och det var verkligen vad vi alla behövde just då. Mamma satt och solade sitt ansikte med solglasögonen på, pappa njöt av utsikten (mamma) medan jag och Erik satt och kollade på människorna som gick förbi. Jag satt och småskrattade lite medan jag styrde mitt huvud åt vänster där jag hade hört någon sitta och skratta. Där satt en ung kvinna och en ung man på en bänk några meter ifrån vår egna bänk. Han hade en arm om hennes axlar och hon lutade sitt huvud mot hans axel samtidigt som hon fortfarande småskrattade åt hans skämt. Båda var solbrända med solglasögon på och det var då en längtan började växa i mitt hjärta. En längtan efter att det en dag skulle vara jag som satt där med en arm omkring mina axlar som tillhörde en kille som älskade mig precis så som jag var.

     Sedan gick det några år och jag insåg att den drömmen var i en princip omöjlig och den skulle för alltid få tillhöra till dagdrömmarna.

     Sms till grupp: Lina, Ellen, Sanna

Jag: guys, aron frågade om jag ville komma hem till honom efter skolan

Sanna: okej om du fortfarande håller fast vid att han inte är intresserad så är du trög

Ellen: OMG OMG OMG JAG VISSTE DET

Lina: fy va kuuuul men Ada, vad hände med noah? Du har så många killar efter dig nu ;)

Jag: ingenting händer med Hannes, och ingenting kommer hända med honom, han är (precis som alla andra killar) out of my leuge

Sanna: ingen är out of din leuge, du är förtjänar bara det bästa!

Jag: tack sanna

Ellen: OMG OMG JAG FATTAR INTE ATT DETTA HÄNDERRRRRRR

Jag: haha, ellen chilla

     Jag vet inte varför men efter sista lektionen så hade jag en speciell känsla i magen. Det var ganska lustigt för egentligen så skulle det bli som vilken fredagskväll som helst, bara att jag skulle spendera den hemma hos Aron istället för hemma hos mig själv. Det hade legat en spänning mellan mig och Aron hela dagen och jag tror att en stor anledning till det var för att jag hade berättat för flickorna och att dom inte hade sagt till Aron att dom visste om våra planer efter skolan. Men när jag hade tagit mina saker från mitt skåp så började jag och Aron vandra sida vid sida mot stationen.