Det tog evigheter att tvätta ut potatisen ifrån mitt hår. Klockan är runt tre och Felix skulle komma hit vid fyra. En njutningsfyllt suck lämnar mina läppar när jag trär på mig en mysig tjocktröja. Jag drar snabbt på mig ett par gråa mjukisbyxor innan jag sätter upp mitt fuktiga hår i en bulle. Min mage skriker av hunger (inte så konstigt eftersom att all min mat var på Felix) och med stora steg beger jag mig mot köket.
I flera minuter beskådar jag mitt skafferi som för tillfället är ganska tomt. Efter en liten stund av tänkande så bestämmer jag mig för att jag behöver handla. Ett Ica ligger precis runt hörnet, liksom Max fem minuter härifrån. Ett par tofflor åker på och luvan drar jag upp innan jag går ut i den bitande januari kylan.
Halvt springandes når jag de automatiska skjutdörrarna och skyndar mig in i värmen. En korg tar jag på vägen och rör mig bort mot frukten. Snabbt plockar jag på mig lite äpplen i en plastpåse. Sedan går jag till frysarna. Det får bli lite frysta pommes och Nuggets.
När jag känner mig färdig så går jag snabbt mot kassan. Av någon konstig anledning är det nästan ingen här. Varorna lassar jag på och är noga med att vända streckkoden mot mig. Den gamla damen i kassan ger mig ett litet leende och blippar dem. Efter att jag har betalat så packar jag ner de i en påse och börjar min vandring hem.
Med skuttande steg går jag upp för trappan och möts av en underlig syn. Felix bankar hårt på min dörr med en arg näve. "Men för i helvete Sandra, öppna" säger han frustrerat. Med ett flin går jag förbi honom och låser enkelt upp min lägenhet. En snopen Felix står kvar och stirrar på mig med stora ögon. "Ska du komma in eller?" Frågar jag trött. Han väcks ur sin trans och kliver snabbt in i lägenheten. Jag trampar av mig tofflorna och går till köket. "Bor du själv?" Muttrar han bakom mig. Tillsvar hummar jag bara samtidigt som jag packar upp varorna. Pommes fritesen slänger jag i ugnen pågrund av min kurrande mage. Jag springer in i mitt rum och hämtar min dator för att sedan gå tillbaka till en sur Felix.
I tystnad sitter vi och stirrar på varandra. Läger är intensivt och en liten knappnål kan förstöra läget. Hans blick fylld med ilska och min med hat. Stirrkampen fortsätter tills mina pommes blir klara. Hastigt tar jag ut de och häller de på ett fat. "Okej så vad är lidandet" muttrar jag oh tuggar i mig en pommes. "Hur ska jag veta" muttrar han tillbaka och klottrar i sin bok. Irriterat blänger jag på honom. Han blickar surt upp ifrån sitt block och möter mina ögon. "Men vad?!" Fräser han. "Asså jag klarar inte av det här, jag klarar inte av dig" muttrar jag och tar en pommes till. "Kanske för att du är en sådan jävla hora som alltid ska veta bäst. Alltid ska du ha rätt när det kommer till precis allt. Kan du inte bara gå och dö? Ingen skulle i alla fall sakna dig. Du har säkert inte ens några jävla föräldrar som älskar dig. Helt jävla patetisk är du" ryter han och ställer sig upp. Helt oberörd av hans ord tittar jag tomt på honom. "Gå" yttrar jag kallt och tittar in i hans ögon. "Va?!" Undrar han frågandes. "Men herregud vad fattar du inte i ordet gå? G Å" fräser jag argsint mot honom.
Han rör fortfarande inte en fena vilket får mig att lacka totalt. "Du har precis kallat mig hora och sagt att mina föräldrar inte älskar mig. För det första är jag oskuld så tydligen vet du inte innebörden av ordet, för det andra så vet jag väl själv att de inte älskar mig. Annars hade jag väl inte bott själv? Hur jävla trög får man vara? Så kom tillbaka när du kan säga något som jag inte redan vet" skriker jag med en hotfull ton. Chockat står han där och stirrar på mig innan ett flin bryter ut på hans vidriga läppar. Han tar ett steg närmre mig. Jag backar. "Du" börjar han och tar ett till steg emot mig. Jag backar igen. "Är" fortsätter han och tar ytterligare ett steg. "En" han går framåt jag jag går bakåt. Tyst svär jag när en vägg når min rygg och jag är fast. Han kommer närmre och står nu precis framför mig. Lutar sig mot mitt öra och flinar ännu större. "Hora" viskar han.
Hårt ger jag honom en käftsmäll och puttar bort honom ifrån mig. Han spärrar upp ögonen och morrar åt mig. Tillslut vänder han i alla fall och går ut.
****
Alladin är min prins
Hur mår ni då? Har ni haft en bra dag?
Puss
Checka in mitt Twitter konto: tfcobsesssion
