Oscar ökar på stegen och slänger med foten upp en dörr. Han bär mig fortfarande i famnen och jag kan nästan höra hans bultande hjärtslag. Snabbt rusar han in i huset och tittar sig nervöst runt om. Snabba steg hörs längre inifrån huset och förvirrat tittar jag dit. En halvnaken Felix närmar sig oss. En till person skymtar jag i bakgrunden. Den kommer närmre och i ögonvrån ser jag hur Felix ansikte förvrängs i en nervös min.
Synen jag möter ger mig oändlig smärta. Nästan värre en Lukas. Fast denna gång mentalt. En lång blondin i underkläder går skeptiskt fram till oss. "Vad hände Felix? Jag fick ju inte dig att komma" flinar hon flörtigt. Mitt hjärta krossas sakta i tusen bitar. Han var otrogen.
Oscar blickar medlidsamt ner på mig och slänger en mördande blick mot Felix. Innan någon hinner yttra ett ord till så är Oscar redan ute ur huset igen. Han bär mig mot någon skog. Tårarna rinner hejdlöst nerför mina kinder och hulkningarna blir kraftigare.
Efter kanske tio minuter stannar han vid en ensam kulle. Med utsikt över hela Stockholm. Han sätter sakta ner mig på den kalla, steniga marken. Även han slår sig ner och lägger en betryggande arm runt mina axlar. "Jag vet, jag vet. Det kommer att bli bra, såja" försöker Oscar att trösta mig. Desperat trycker jag mig mot hans bröst och han drar in mig i en kram. "Vill du kanske ha den där fikan som jag är skyldig dig?" Frågar han med ett litet leende. Mellan alla tårar kan jag själv inte låta bli att le. Jag nickar smått och för en ansats att resa mig. Oscar är snabbt bredvid mig och hjälper mig att stå rakt. I ett långsamt tempo leder han mig tillbaka till staden.
Vi når ett Espresso house och bokstavligen slänger oss in. Flera sura blickar lägger sig på oss. Men vi fnissade bara åt dem. Kassörskan möter oss med ett höjt ögonbryn. Fundersamt tittar jag ner på mig själv. Men kommer sedan på det. Hon ser ju en rödgråten tjej med mascara längs kinderna och strypmärken runt halsen. Och även Oscar med luvan uppe och håller ett starkt grepp om min midja. Jag ser hur hennes hand närmar sig personal telefonen och rycker direkt in. "Han har inte gjort något. Min pojkvän var otrogen mot mig och Oscar här är min bästa vän" skyndar jag mig snabbt att säga. Hon nickar lite tveksamt åt oss och bestämmer sig för att inte lägga sig i något mer.
Med en kaffe och en kladdkaka sätter jag mig ner vid ett litet Hörnbord. Oscar slår sig ner bredvid mig och försöker att möta min blick. Men jag tittar endast ner i bordet. Jag är för sårad för att kunna se någon i ögonen just nu. "Hur känns det?" Mumlar han tyst. Jag rycker på axlarna och släpper ut en suck. "Vi var ju Bara tillsammans i några dagar, men jag älskar verkligen honom" viskar jag förtvivlat. Han stryker med sin tumme över min handrygg. "Det löser sig ska du se, jag skulle nog tro att han älskar dig minst lika mycket tillbaka. Du var det enda han pratade om" ler han empatiskt. Jag nickar lite och försöker mig också på ett leende. Men troligen så slutade det upp i en ful grimas. "Men du, vem var den där jävla snubben som var med Alexander idag?" Frågar han med munnen fylld av morotskaka. Jag tar ett djupt andetag innan jag berättar allt. Om hur han slog mig, hur han tvingade mig till saker. Och om hur han våldtog mig. Jag beskrev alla våldtäkter i detalj. Men Oscar lyssnar intresserat.
Av någon anledning så kommer vi in på Felix igen. "Jag ser på dig att du gillar honom" säger han oskyldigt. Frustrerat drar jag handen genom håret.
"Jag faller. Jag faller så jävla hårt. Men kommer han att fånga mig?"
****
JAG FÖRSTÅR MIG INTE PÅ MÄNNISKOR
Hur mår du? Du är fin
Pussssss
