Nervöst går jag in genom skolans portar. Jag och Felix har inte pratat sedan igår kväll. Men något säger mig att det inte kommer att bli en bra dag. Den kvava skolluften når mig. Flackandes med blicken styr jag stegen mot mitt skåp.
Lugnt tar jag ut mina svenska saker och ska precis stänga skåpdörren, fast någon annan gör det åt mig. Förvirrat tittar jag upp på personen och hela jag fryser till. "Stick här ifrån" fräser jag till Alexander. Han ger mig endast ett flin. Hårt trycker han upp mig mot skåpen. Skolklockan ringer och alla elever beger sig mot sina salar. Men jag är ju liksom upptryckt mot en vägg.
Argt blänger jag på Alexander. "Lilla söta du, ska vi inte talas vid i min källare istället" säger han obekymrat. Utan att tänka mig för spottar jag han rakt i ansiktet. En chockad min flyger på Alexander och hans ögon blir med ens mörkare. "Din jävla hora! Vad fan håller du på med" ryter han ilsket. Innan jag hinner svara träffar en hård knytnäve mitt öga och jag slungas kraftigt bakåt. Ett litet kvidande släpper jag ut och sätter upp armarna som skydd för ansiktet.
"Ey! Vad i hela helvete gör du?!" Väser en välkänd röst. Snabbt är Alexander bort knuffad ifrån mig och en arg Oscar tornar upp sig framför mig. Han möter min blick med tomma ögon och morrar lite åt mig. Skräckslaget springer jag där ifrån.
Hastigt slänger jag upp dörren till svenskan vilket förtjänar allas blickar. Margareta ser på mig med ett förvirrat ögonkast när jag tyst ursäktar mig. Alla elever har redan börjat att jobba, så försiktigt letar jag efter Felix.
Felix sitter intryckt i ett liter hörn med datorn i knät. Tyst smyger jag mig ner bredvid honom och han ser på mig med en otydlig blick. Genast blir den blicken förvånad. Snabbt tar han upp handen och stryker mig löst där Alexander slog mig. Jag gnyr till av smärta och han mumlar förlåt. "Sandra, vad har hänt? Du är helt blå här" viskar han och fingrar på mitt öga. Jag sväljer ner en stor klump i halsen. Ska jag berätta? Ja, jag kan inte ljuga för min pojkvän. "Ehm, Alexander. Du vet. Han liksom typ kanske slog mig" muttrar jag osammanhängande med blicken ner i golvet.
Jag känner hur Felix spänner sig och knyter nävarna. "Varför? Vad gjorde du för att bli slagen?" Säger han kallt. Chockat stirrar jag på honom. Tror han att det är mitt fel att jag blev slagen? "Vaddå vad jag gjorde?! Jag gjorde väll för fan ingenting!" Snäser jag mot honom. Han himlar lite med ögonen och tittar på mig. "Men du får faktiskt skylla dig själv om du går sådär lättklädd" muttrar han irriterat. Ilskan bubblar upp i mig och jag flämtar till. "Felix sa du precis det där?! Sa du att det var mitt fel, för att jag som kvinna klädde mig i ett par jeans och i en t-shirt blev slagen? Och att jag ska skylla mig själv för att det är för lättklätt? Skojar du eller? Vill du kanske att jag ska skaffa en burka?!" Fräser jag ilsket. Han skrattar ett tomt, känslolöst skratt.
"Hellre en flickvän med burka än en flickvän som klär sig som en hora" hånflinar han. Någonting brister inuti mig. Tårarna väller upp i mina ögon men jag kämpar för att hålla de inne. Hur kan han säga så? Hur kan någon säga så?
"Vet du vad Felix?! Du har sån tur, för du har inte längre en flickvän som klär sig som en hora. Faktum är att du inte har en flickvän alls" säger jag drygt och ställer mig upp. Snabbt går jag ut ur salen utan att bry mig om allas förvirrade blickar och om Felix rop.
*****
JAG HAR ABSOLUT INTE NÅGOT EMOT MUSLIMER ELLER DE SOM BÄR BURKA DU FÅR HA PÅ DIG VAD DU VILL OKOK
Hur mår du? Du är fin
Pussssss
