Hela förmiddagen har varit fyllt med kaos. Tydligen har Felix gått och snackat om mina underkläder till hela hans umgänges krets. Nu är det svenska och dags att ta i tu med frågan. Men som alla tidigare lektioner så väljer jag att endast titta ut genom fönstret. Felix försöker att få kontakt med mig. Men jag bryr mig inte ett skit om varken han eller Margareta. Jag känner hur tårarna är påväg att svämma över. Snabbt reser jag kg upp och möter Felix ögon för en sekund. Hans fyllda med irration och mina fyllda med sorg.
Bestämt går jag mot en närliggande toalett och låser in mig. Jag dubbelkollar låset innan allt kommer ut. Tårarna rinner och rinner. Jag hulkar kraftigt och snyter mig minst en gång i sekunden. Toa dörren öppnas och direkt sänker jag mina snyftningar. Ett par fötter stannar framför mitt bås. De ser ut som killfötter. "Hallå, är det någon här?" Undrar en välkänd röst. "Nej gå" viskar jag skärrat. "Öppna dörren" beordrar han. "Nej gå sa jag!" Yttrar jag kallt. Suckandes skramlar han med något som låter som nycklar och inom loppet av två sekunder är dörren upplåst.
Chockat stirrar han på mig där jag sitter. Snabbt reser jag mig upp och ska precis gå förbi honom. Men han tar tag om min arm så att jag tvingas att stanna."Är du nöjd nu? Nu kan du ju berätta för dina vänner att hor-feministen kan gråta" fräser jag ilsket och drar åt mig min hand. Fort styr jag mina steg mot svenska lektionen igen. Jag tar mitt material och sätter mig i biblioteket. Längst in har jag en liten hörna där jag ofta brukar
plugga. Mitt fokus ligger på svenska uppgiften och jag tänker så att det knakar. Vad är lidande? Det är smärta. Men vad är smärta?
Suckandes stryker jag en annan tanke om vad smärta kanske kan vara. En snabb blick slänger jag på klockan som visar att jag har missat lunchen. Nästa lektion som är No börjar om tio minuter. Snabbt tar jag fram min No bok och penna och sudd. No salen ligger endast några meter till vänster och i en lugn takt går jag dit. En plats längst bak i rummet får min uppmärksamhet och mina steg styrs ditåt. På vägen korsar jag Felix. Han tittar på mig länge men viker tillslut bort blicken.
Lättat slår jag mig ner och fortsätter att svara på frågorna. Länge hinner jag inte sitta innan ett par ben är framför mg. Med ett höjt ögonbryn tittar jag upp. Till min förvåning står Oscar där. "Vad?!" Muttrar jag och tittar ber i min bok. "Varför var du inte på svenska lektionen?" Frågar han en aning dryg. Jag vimlar med ögonen och suckar. "Därför" svarar jag utan att titta upp. En suck lämnar hans läppar innan han lämnar mig själv. Nöjt fortsätter jag med arbetet.
Med snabba steg beger jag mig ut ifrån skolan. Tanken på att Felix vet vart jag bor skrämmer mig. Jag har ignorerat honom sedan toalett mötet idag.
På vägen hem stannar jag vid Ica för att köpa ost. Försiktigt går jag igenom skjutdörrarna och kommer direkt till frukt avdelningen. Osten ligger typ längst in och det tar faktiskt ett tag att komma dit.
Efter kanske 7 minuters vandring så kommer jag äntligen fram till osten. Men till min otur så ligger osten som jag ska ha längst upp. Mödosamt sträcker jag på mig för att nå den. Men den är för högt upp. Frustrerat suckar jag och försöker igen. Med båda armarna utsträckta når jag fortfarande inte osten. Jag prövar att hoppa. Men kommer ändå inte tillräckligt högt upp. Mitt i mitt försökande ser jag hur en maskulin arm enkelt får tag i osten. Snopet vänder jag mig om och ser Felix leendes hålla i den. Artigt räcker han den till mig som med rosa kinder tar emot den. "Tack" mumlar jag försiktigt. "Varsågod Sandra" flinar han. "Du, när ska vi jobba med frågan?" säger han och kliar sig i nacken. Tillsvar rycker jag bara lite på axlarna och tittar ner i golvet. "Är du ledig nu?" Fortsätter han medan han biter sig lite löst i läppen.
Jag vet inte varför jag sa ja. Men vi går i alla fall hem till mig för att jobba med frågan. Jag ger mig själv en mental facepalm åt min idiotiska idioti.
****
Hej du är bäst och du är finast och jag hoppas att du mår bra älskar dig okej?
