Jag hade bara lektioner med Ogge resten av dagen. Men vart jag än går så följer han efter. Killarna och han hade tydligen gjort upp en pakt om att aldrig låta mig komma nära Alexander igen. Så med en stressad Ogge hack i häl beger jag mig mot so salen.
"Okej, den här lektionen så vill jag att ni ska diskutera. Helt fritt" beordrade våran lärare med ett litet leende. Direkt räckte Amelia upp handen. Hon fick ordet och drog åt hennes tofs lite. "Jag fattar inte varför kvinnorna förutsägs att stå i köket" börjar hon simpelt. Min hand flyger upp i luften och skrockandes ger läraren mig ordet. Självsäkert harklar jag mig lite. "Troligen, så var det kvinnornas uppgift när man fortfarande bodde i små byar. Du vet, männen skulle jobba och kvinnorna sköta hushållet och barnen. Då var det naturligt, men nu är det bara sjukt. Så antagligen har det följt med oss till våran nuvarande kultur" svarar jag med en axelryckning.
Till min förvåning så räcker Alexander upp handen. "Men då är det väll självklart att kvinnor ska stå i köket" flinar han. Irritationen växer långsamt. "Nej. Förut bodde människor i grottor. Ska vi inte göra det nu då eller?" Yttrar jag med ett höjt ögonbryn oh armarna korsade över brösten. "Alla tjejer är likadana, helt jobbiga och kaxiga" muttrar han. "Men om det stör dig så mycket så kan du väll bara dra" säger Amelia frustrerat. "Och ändå är det ni som klagar på att ni blir våldtagna, det är ju ni som ber om det med era utmanade kläder" hånflinar han. "Men det är väll för i helvete inte vårt fel att era kukar blir hårda så fort en tjej är i närheten" fräser jag argsint. "Tjejer är precis som hundar, men blir ändå arga när man säger bitch till dem" fortsätter han. Han gör verkligen sitt yttersta för att reta upp mig. "Ni killar vill bli kallade för daddy men drar då ni har gjort tjejen på smällen och ska bli pappa" snäser jag ilsket.
Han tystnar direkt. Det ända som hörs är våra tunga andetag. Mina ilskna. Alexanders irriterade. "Vet du, du ligger så jävla risigt till. Efter lektionen så kommer du att få så himla mycket stryk" hotar han. "Wow, vad rädd jag blir. Det är ju dig mina värsta mardrömmar handlar om" fnyser jag. "Din jävla hora, kan du inte bara dö?" Skriker han. Ogge är direkt uppe på fötter och läraren med. "Du, det där var så himla lågt. Kalla aldrig någon för hora. Okej? Väx upp förfan" yttrar Ogge bestämt och stirrar på honom. Alexander ska precis svara. Men skolklockan avbryter oss. Snabbt som attan tar jag mina saker och slingrar mig smidigt emellan alla elever. Lättar andas jag in frisk luft och styr mina steg mot toaletten. Vi har hela eftermiddagen kvar. Men jag behöver en liten paus.
Jag läser in mig på ett av båsen. Endast instängd med mina tankar. Länge sitter jag och bara tänker. Kanske är jag en hora? Eller kanske borde jag bara dö?
Jag vet inte. Jag vet inte. Jag vet verkligen ingenting längre. Vilka är mina vänner?Vilka är inte det? Är jag glad? Är jag ledsen?
Ett hårt grepp fattas om min överarm. Förvånat kvider jag till och vänder mig om. Felix möter min blick med oroliga ögon och en bekymrad rynka i pannan. "Vart ska du?" Mumlar han och släpper min arm. Jag rycker bara på axlarna. För om jag ens skulle öppna munnen så skulle jag bryta ihop. Han försöker att dra med mig bort mot matsalen men jag protesterar starkt.
Men han ger sig inte och lyckas ändå att dra med mig ditåt. "Felix jag vill ha en kram" säger jag plötsligt. Han stannar med ett ryck och vänder sig om mot mig. Med ett leende så kramar han om mig. Hans välkomnande farm som doftar svagt av herrparfym slår emot mig och en oemotståndlig njutning sprider sig i kroppen. Jag klamrar fast mina arma kring hans nacke och lutar suckandes huvudet mot hans bröst.
*****
sömn är den bästa medicinen
Hu mår du? Du är fin idag
Pussss
