Med tunga, släpande steg går jag upp ur sängen. Som vanligt är klockan 07.15 då jag stiger upp. Måndagar är min absoluta hemskaste dag. Allt går bara helt enkelt dåligt på måndagar. Och som ett plus i kanten så är det även den första dagen på vårterminen i ettan.
Tröttsamt går jag till ut i köket som jag har i min lilla tvåa. Mamma och pappa slängde ut mig för ett tag sen. Varför vet jag fortfarande inte. En dag när jag kom hem ifrån skolan så låg det ett kuvert med ett brev om att de har flyttat utomlands och nyckeln till denna lägenhet. Men schysta som de är så betalar de fortfarande hyran.
Till frukost får det bli pannkakor. Det har alltid varit något som kan göra mig glad. Medan pannkakorna värmdes i mikron passar jag på att byta om till andra kläder. Det är ju liksom januari och snö ute så något varmt måste jag ha på mig. Efter en stund av suckar och tysta klagorop om att jag inte har några kläder så får det i alla fall bli ett par högmidjade jeans och en grå sweatshirt med någon okänd musik grupp på.
Nynnandes på någon låt skuttar jag tillbaka till köket och tar ut mina nu varma pannkakor. Medan jag kollar sociala medier äter jag och slänger en blick på klockan då och då. När jag tuggar i mig den sista biten av pannkaka är klockan 7.37. Genast blir det fart på mig då min buss går kvart i. Mitt mörkblonda, långa hår ligger i naturliga lockar på mina axlar och ansiktet är smink fritt. Stressat ställer jag disken i diskhon och rusar till hallen. Mina Nike skor knyter jag snabbt på mig eftersom att jag inte har tid att ta varmare. Jackan sitter halvt på samtidigt som jag håller i väskan i ena handen och låser dörren med andra.
Som en OS-löpare springer jag och hinner precis med bussen. Flämtandes sjunker jag ner i ett blått säte lite längre bak. Mina vita hörlurar kopplar jag snabbt in i min mobil och i mina öron. Jag går hastigt in på Spotify och går in på Sveriges topplista. Genast sprider sig lugnet i kroppen då musiken startar. Jag nynnar flummigt med i låtarna som spelas medan jag blickar ut över omgivningen.
Jag trycker våldsamt på stopp knappen när Kulturama gymnasium visas på dem minimala skärmen innan jag klumpigt ställer mig upp. Alla mina saker samlar jag ihop och går mot utgångarna. Jag huttrar till lite och drar min kappa tätare om kroppen när jag kliver ut i kylan. Med stora steg går jag mot entrén. Mitt läge i skolan är ganska kritiskt faktiskt. Asså inte betygen, de sköter jag bra. Men liksom statusen. Jag har faktiskt inga vänner om man ska uttrycka det så. Eller jag har valt att vara ensamvarg.
Och tydligen så har jag fått ett rykte bakom mig. Förra året, så en kille sa att tjejer inte kunde slåss, så gav jag han en riktig Box i ansiktet. Efter det började alla att kalla mig för feministen. Jag ser det bara som en komplimang. Jag menar varför är det negativt att tycka att alla kön är lika mycket värda?
Jag trycker ansträngt upp de tunga dörrarna och möts av mängder av elever. Alla skrattar och pratar. Smidigt smyger jag förbi alla till mitt skåp som ligger i mitten utav huvudkorridoren. En lapp trillar ut ur skåpet när jag öppnar det. Fundersamt tar jag upp den och vecklar ut den.
"God jul och gott nytt år din jävla feminist"
Skrattandes slänger jag den i soptunnan och slänger in min väska. Kappan tar jag av mg och hänger upp den på en ensam krok längst in. Det nya schemat som vi har fått tar jag upp och letar efter min klass. Tydligen ska jag ha svenska i sal 205 om fem minuter. Stressat styr jag mina steg ditåt.
****
Hello guuys en ny bok
Plz ge mig mat jag är hungrig
