Med Felix arm runt mina axlar går vi in i matsalen. Min blick faller direkt på Alexander. För att komma till själva maten så måste jag gå förbi hans bord. Jag himlar med ögonen åt mig själv och mina töntiga tankar innan jag ökar stegen lite. Alexander stirrar på mig med ett sliskigt flin på läpparna. Jag kommer närmre och närmre honom. Men till min otroliga lycka så går jag problemfritt förbi.
En hand smäller till min rumpa och chockat rycker jag till. Ilskan bubblar upp inom mig. Frustrerat vänder jag mig om och Felix arm flyger av mig. Jag möter en hånflinandes Alexander. Hans vänner skrattar högt. "Vad fan håller du på med?!" Fräser jag. "Vad ser det ut som?" Flinar han drygt. I ögonvrån ser jag hur Felix snabbt spänner käkarna och ställer sig lite närmre. "Nämen titta, har du lilla pojkvännen som kan beskydda dig nu eller?" Fnyser Alexander med blicken fäst på Felix. "Aa tänk för att hon har det" snäser han argt. Innan jag hinner tänka så har min hand gett Alexander en käftsmäll.
Skrattandes springer jag och Felix ut ur skolan. Hans arm är tillbaka på mina axlar och mitt huvud är lutar mot hans axel. Påväg mot busshållplatsen som ska ta oss till min lägenhet imiterar vi så många som möjligt. Han är verkligen duktig på det. Fnissandes lutar jag mig mot hans bröst och hans armar är direkt virade om mig. Njutningsfullt suckar jag och gosar in mig ännu mer. Jag kan inte låta bli att känna lite fjärilar flyga runt I min mage. På sista tiden så har allt med Felix varit så annorlunda. Det har liksom varit mer intimt och typ gulligt. Mina absurda tankar avbryts när våran buss rundar Kröket.
Lättat lutar jag mig mot Felix axel. Han fattar min hand och värmer de. Långsamt. "Hur mår du?" Frågar han plötsligt. Med ett höjt ögonbryn tittar jag upp i hans ögon. "Strålande, själv då?" Svarar jag med ett liter skratt. "Toppen nu när jag är med dig" ler han blygt. Tillsvar så lutar jag mig lite mot honom och tänker igenom den tidigare incidenten i matsalen. "Du Felix" börjar jag nervöst. "Mhm" får jag till svar. "Ehm, du vet när Alexander frågade om jag hade pojkvännen här för att skydda mig. Du svarade ju ja, vad betyder det?" Säger jag försiktigt. Han blickar i mina ögon en lång stund innan han kommer till svaret.
"Vad vill att det ska betyda?" Lämnar tillslut hans läppar. Förvånad sjunker jag ner lite i mitt säte. "Jag vet inte" svarar jag med blicken rakt ut i luften. Han sätter fingrarna under min haka och vänder mitt ansikte mot honom. Han möter min nervösa blick och ler lite. Antingen inbillar jag mig nu eller så kommer han närmre och närmre mina läppar. Det återstår bara nu en ynka centimeter mellan oss. Ändå blir det jag som tar steget. Desperat trycker jag mina läppar mot hans. Snabbt sätter jag händerna på hans kinder och trycker han närmre. Felixs armar vilar runt min midja och jag stänger mina ögon.
Kyss efter kyss utdelar vi till varandra. Jag tröttnar aldrig på hans läppar. Min adress kommer upp på den lilla skärmen. I turbo fart drar jag ifrån och trycker in den röds stop knappen. Kylan som slår mina läppar är outhärdlig. Hastigt hittar jag Felix kyssvänliga mun igen. De rör sig i synk med varandra. Som om de var skapta för att kyssas. Mina händer leker svagt med hans nackhår och jag tar in varenda detalj av hans smak.
Dörrarna öppnas och vi är inte sena med att stiga ut ur bussen. Hans hand fattar min igen och fnissandes drar jag med mig honom bort mot min lägenhet.
*****
sia är gryyyym
Hur mår du? Du är fin
Pusssss
