Snabba steg hörs och diskret tittar jag upp. Lukas kommer gåendes med en rask fart och tittar sig stressat omkring. När han ser mig slappnar han av lite. Jag reser mig sakta upp. "Hejsan" flinar han mot mig. Jag himlar lite med ögonen men går ändå fram till honom. "Snälla, bara döda mig" viskar jag. Han får en liten rynka i pannan. "Varför skulle jag vilja döda dig?" Frågar han förvirrat.
Vi går längre in i skogen. Tillslut kommer vi fram till ett avskilt, litet skogsbryn. Nästan omöjlig att se. Lukas går tätt bakom mig och jag hör hans ansträngda andetag. Varför vi är här har jag in aning om. Fundersamt vänder jag mig om och ska precis fråga honom när jag får ett hårt slag över kinden. Förvånat stapplar jag bakåt och sätter upp händerna som skydd. Han ger mig en Box i magen och smärtan sprider sig snabbt. Kipandes efter luft sjunker jag ner på knä.
Lukas sparkar mig i ryggen och ett tjut lämnar mina läppar. En till spark träffar mitt huvud. En vätska rinner ner för pannan och jag förstår att det är blod. Flera slag och sparkar träffar min svaga kropp.
När jag tror att allt är över. Börjar det hemska.
Ljudet av ett blixtlås som dras ner möter mina öron. Direkt spärrar jag upp ögonen och ålar mig lite bortåt. Flera lätta dunsar hörs efter det. Han kommer närmre mig och vänder på mig så att jag ligger på mage. Flinandes drar han ner min tjocktröja. Jag gör allt i min makt för att slå bort honom. Men han får av den och slänger iväg den. Sedan rör han sig ner mot mina byxor. Sakta knäpper han upp knapp för knapp och drar ner de till mina knä . Han fingrar en stund på mina trosor innan han bestämt drar ner de. Skrik lämnar mina läppar och jag sprattlar som en fisk.
Han trycker sig in i mig och ögonen fylls direkt utav tårar. En oändlig smärta sprider sig i underlivet. Hårt, snabbt och aggressivt kör han på. Lukas lutar sig ner vid mitt öra. "Självklart vill jag inte döda dig, jag tycker bara att arton låter bättre än skjutton" väser han och kör på ännu hårdare. Mina skrik går upp ett decibel. Jag gråter våldsamt och hulkar som aldrig förr. Prickar dansar framför mina ögon. Jag kämpar för att hålla mig vid medvetande, men tillslut faller jag ändå in i det sjuka mörkret.
Mitt i mörkret känner jag en sträv tunga som dras över min kind. Förvirrat öppnar jag ögonen och ser till min förvåning en liten hund stå där. Det har nu börjat att mörkna ute. Kvicka steg hörs bakom mitt huvud. Hunden skäller lite och slickar mig I ansiktet igen. "Åh herregud! Nej nej nej nej nej, shit vad fan ska jag Göra?" Mumlar en orolig röst bakom mig. Personen börjar att gå igen och styr stegen mot min framsida. "Sandra för i helvete?! Shit shit shit är detta ens möjligt?!" Skriker Ogges förskräckta röst. Hans armar slingrar sig runt min tunna kropp och bär upp mig i ett stadigt grepp. "Ogge, titta inte" viskar jag förtvivlat. "Varför då?" Mumlar han mjukt. "Jag är naken"
Sakta börjar han att styra stegen åt ett okänt håll. Hela tiden muttrar han på om hur han ska döda Lukas och om hur han tacksam han är för att jag lever. Hunden springer lydigt bredvid oss och skäller lite så och då. Jag ser hur rädslan i Ogges ögon tydligt träder fram när han går över marken. "Oscar och Felix berättade för oss om Lukas" mumlade han. "Jaså? Vad sa de då" frågar jag försiktigt. "Att han misshandla dig och våldtog dig skjutton gånger" viskar han skärrat.
"Arton Ogge. Arton gånger"
****
WHO RUN THE WORLD?
Hur mår du? Du är fin
Pusssssss
