Länge springer jag. Bort ifrån skolan och bort ifrån Felix. Jag orkar inte längre. Jag vill inte leva under rädsla. Snabbt fiskar jag upp in mobil ur jackfickan. Med skakiga händer skriver jag det första sms:et.
Jag
12:37
Du vinner. Bara kom till bron och gör slut på allt. Snälla.
Jag drar in ett hackigt andetag. Men med bestämda rörelser skickar jag iväg det till Lukas. På vägen till bron, skriver jag mitt andra sms.
Jag
12:39
Jag älskar dig Felix. Du betyder allt för mig. Men snälla gå vidare efter detta. För du förtjänar Mycket bättre än mig. Kram och puss.
Förtvivlat trycker jag på skicka. Mobilen stänger jag sedan av för att slippa följderna. Trots att jag säkert möter min död så kan jag inte låta bli att njuta. Det var längesedan jag njöt av någonting så simpelt som fåglar eller snö. Att höra det knastrande ljudet underifrån blandat med det kvittrande ljuger uppifrån ger ifrån sig en slags skön känsla.
Den gamla metallbron tornar upp sig framför mig. Det är som en slags kontrast mot fasaderna. En möss klädd person står lutad mot räcket. Cigaretten håller han tryggt mellan sina fingrar och blåser långsamt ut röken. Jag går närmre och närmre tills jag stannar exakt bredvid. "Välkommen Sandra" flinar Lukas retsamt. Jag suckar lite men säger ingenting. Han tar tag i min arm och drar mig bortåt. In mot den stora skogen. Trots rädslan som sprider sig som en löpeld så följer jag villigt med.
"STANNA!" Ryter en argsint röst bakom oss. Förvirrat vänder både jag och Lukas om och hjärtat stannar. Felix springer i all hast emot oss med Omar, Oscar och Ogge i hälarna. Förskräckt lutar jag mig mot Lukas som har spänt nävarna. "Spring!" Viskar jag till honom. Och fort tar han tag i min hand. Sedan rusar vi så fort som vi kan förmå längre in bland träden. Jag kan inte låta de bli inblandade i detta. Inte med Lukas. Stegen bakom oss ökar i hastighet och så för mina med. En hand griper tag om min midja och puttar ner mig på marken. Utan att tänka mig för så slår jag mig vildsint ur personens grepp och fortsätter att springa efter Lukas.
Lukas tar tag i min hand igen och drar med mig för kung och fosterland. Mitt hjärta pumpar fortare än någonsin och adrenalinet är på topp. En annan arm slingrar sig runt mina ben så att jag framstupa faller i backen. Näsan tar smällen och en ilande smärta letar sig ut. Ett brustet skri lämnar mina läppar när jag ännu en gå g försöker att slå mig fri. Men personen får ett bättre grepp om mig och sätter sig över min rygg. "LUKAS!" Vrålar jag med all min kraft, han vänder sig hastigt om och morrar till när han ser personen över mig. Jag klöser i marker och försöker att sparka bort personen. Och tull min lycka lossar greppet om mig lite. Jag tar direkt min chans och vänder på oss.
Det första jag möter är Ogges ilskna ansikte. Sedan hans starka biceps som starkt tar tag om min mage. Jag gråter och skriker. Tillslut når äntligen Lukas fram till oss. Med. Det gör även Oscar, Omar och Felix. Direkt har Omar flugit på Lukas och puttat ner honom på marken. Ett slagsmål bryter ut mellan dem. Men jag fortsätter att slåss för allt som jag är värd. En annan kropp tar tag i mina armar. Jag skriker och skriker. Det är två mot mig nu och trots att mina muskler skriker efter vila så kämpar jag ut till det sista. Men tillslut har de övermannat mig. Den andra personen, som jag nu ser är Felix, sätter sig på min mage och har mina händer i ett fast grepp över mitt huvud. Ogge ligger på mina ben och trycker ner de mot marken.
"Vad fan håller du på med?! Är du helt jävla galen eller? Du kan ju för i helvete inte bara springa iväg sådär!"fräser Felix argsint. Jag morrar bara lite tillbaka men fortsätter ändå att försöka göra mig fri. Ljuden från slag som kom ifrån Omar och Lukas har upphört. Springande steg hörs istället. "Den jäveln sprang iväg!" Flåsar Omar ansträng ut. Mitt hjärta stannar helt. Min ända chans att inte skada andra mer än mig själv försvann. Jag skriker det högsta jag kan och gör en sista ansats att göra mig fri. Men helt plötsligt är alla fyra killar på mig. De tar ett starkt grepp om min kropp innan de bestämt bär iväg mig.
****
Jag älskar museum
Hur mår du? Du är fin
Pusssssss
