Trust

0.2

○Jason○
Jag vet inte vart jag är eller vad som kommer att hända. Det enda jag kan ana är att jag inte kommer att gilla det.

"Såja Lewis. Är du beredd?" Jag svarar inte, inte heller rör jag en muskel. Allt jag gör är bara att sitta helt stilla innan tyget framför mina ögon dras bort. Till en början ser jag inget mer än ett starkt ljus som får mig att titta ner då jag inte kan skydda mitt ansikte med mina händer. När mina ögon vant sig vid ljuset ser jag hela mitt liv falla i bitar.

Än en gång får jag svårt att andas och kan inte göra annat än att titta förskräckt på honom.

"Be din bror att dra härifrån utan ett ord om det som hände i bas 13." Viskar en vakt i mitt öra.

"Liam sluta nu!" Hör jag Alice säga.

"Jaso-."

"Gå." Avbryter jag min bror. "Jag vill att du går."

"Du är helt förändrad." Flämtar han och studerar mig. "Du är lika mamma." Jag försöker att inte höra när han fortsätter att kommentera mitt utseende. "Hon skulle bli förvånad om hon såg dig nu. Du ser så vuxen ut, inte alls som jag kom ihåg dig."

"Gå." Viskar jag tyst och försöker intala mig själv att han kommer göra som jag ber honom. Såklart inte.

"Jag vet att vi svek dig, jag ville aldrig detta. Jag försökte stoppa dem men jag kom försent."

"Gå härifrån och glöm att du träffat mig. Vi, är inte bröder längre." Säger jag medan jag känner hur det hugger till i mitt bröst.

"Jason säg inte så. Ja-."

"Gå, låt mig vara. Jag vill inte ha med er att göra." Lögn.

"Alla saknar dig."

"Nej." Hör jag Alice röst flämta.

"Sluta." Säger jag så tyst jag bara kan. Ingen saknar mig. Han ljuger. Varför ljuger han för mig Varför är han här, varför kom han hit? Varför gör han såhär?!

"Gå härifrån och låt ingen veta att du var här eller vad du såg." Ingen saknar mig. Ingen får sakna mig. Ingen känner mig. Så ingen kan sakna mig.

"Jason om jag berättar kan du kanske komma härifrån. Alla vill att du kommer hem." LÖGNER! Lögner. Bara massa lögner.

"Jag har inget hem. Ingen familj. Ingen bror och ingen syster. Jag är ensam. Jag vill inte att ni kommer hit. Gå!"

"Det har du visst. Du har en familj som älskar dig och som saknar dig." Älskar mig. Saknar mig. Älskar mig. Saknar mig. Älskar mig. Saknar mig. Älskar mig. Saknar mig.

"Sluta! Sluta sluta! Ingen saknar mig!" Jag försöker att behålla lugnet men misslyckas totalt när han upprepar ordet som jag inte vill höra.

"Varför säger han så? Vad händer? Vad har ni gjort med honom?"

"Ingenting. Det är så man blir av att vara ensam. Att intala sig att ingen saknar en är det enda sättet att hålla sig vid liv." Hör jag någon säga innan det blir svart framför mina ögon.

"Jason andas." Hör jag Alice säga innan hon drar sin hand över min kind.

"H-han ljuger. Eller hur?" Säger jag när min syn kommit tillbaka.

"Jag ljuger inte Jason, alla saknar dig." Jag försöker fria mina händer utan att lyckas innan jag skakar på huvudet och låter en tår leta sig ner för mina kind.

"Sluta! Sluta. Alice. Få det att sluta."

○Alice○
"Sluta! Sluta. Alice. Få det att sluta." Ber han och tittar förskräckt och hopplöst på mig. Jag tar hans hand och vänder mig mot Liam.

"Det får räcka nu." Säger jag och är redo att fria Jasons händer men stoppas ifrån att trycka på knappen av Liam.

"Aldrig i livet." Han tar ett hårt grepp om min handled innan har drar mig mot honom. "Han ska få honom att inte säga ett knyst om detta till någon, jag struntar i hur långt tid det kommer att ta. Det ska bli gjort." Jag himlar med ögonen och vänder mig mot Jason igen innan jag kysser hans panna.

"Allt kommer att bli bra. Bara andas okej?" Han nickar sakta och tittar ner i golvet.

"Kan du snälla gå utan att säga något till någon?" Viskar han men får inte det svar han väntat sig.

"Nej." Tiden går utan att någon kommer fram till något. Diskussioner mellan Alex och Liam uppstår gång på gång medan Jason bara försöker att önska sig bort.

~

"Okej det räcker. Om du inte gör som vi vill, så kommer Jason här få sota för det." Jag spärrar upp ögonen.

"Nej!" En vakt bakom mig tar hastigt tag om min kropp innan paniken i Jasons blick uppstår.

"Snälla gå." Ber han igen. Inte svar.

"Som du vill." Flinar Liam som än en gång går vinnande ur en kamp.