Trust

0.1

○Alice○
Jag får svårt att andas. Hela min värld stannar upp. Jag låter min hand få vila över hans kind och förbjudna hud innan jag lutar min panna mot hans. Jag förstår mig inte på honom. Jag förstår inte hur han kan komma levande ur varenda dödlig situation på detta jordklot. 

"Vad kommer att hända? Alice? Jag kommer att dö eller hur?" Viskar han och låter en tår leta sig ner för hans kind. 

"Nej, ingen ska dö." Orden lämnar mina läppar utan vetskap medan han begraver sitt ansikte i min hals. Jag vet inte vad som ska hända. Minst vet jag hur och när det ska hända.

Sekunderna gick men bara femton minuter av tystnad och närhet gav de oss innan de fick slita Jason ifrån mig som inte ville släppa honom igen. Han däremot gör inte mycket motstånd längre. Det är som att han tappar bort sig själv och sin styrka.

~

"Men varför gör ni såhär? Han är så jävla rädd just nu för ni skickar runt honom genom hela byggnaden och inte fem minuter får han stanna innan han släpas med till nästa? Jag vill ha ett ärligt svar. Vad tänker ni göra med honom?" 

"Vi har ett annat problem att lösa först." Yttrar Carl som tittar ner i sina papper och sedan upp på min far.

"Vad?" 

"Alexander Lewis. Jasons bror. Han är killen som lyckades ta sig in och såg hela grejen i bas 13. Vi kan inte låta honom gå efter att ha sett vad som hände. En dödlig och en lighter tillsammans hade fått hela jordklotet att explodera." 

"Hans bror?! Inkompetenta och naiva idioter, hur kunde ni låta de hända?"

"Hade inte du ställt till med din lilla räddningsshow så hade det varit gjort innan han hunnit hit!" 

"Om du hade kunnat ta hand om dina egna affärer istället för att lägga dig i mina så hade kanske inget av det här hänt över huvud taget!" Ryter jag mot Liam som hela tiden yttrar dumma kommentarer. 

"Jason är mitt ansvar alltså är det du som blandar dig i mina affärer!" 

"Med att vara medmänsklig menar du?!" 

"Medmänsklig mot vem? Ett monster som är så långt ifrån människa man kan komma? Du borde hata honom, du borde ha suttit på första parkett och njutit av att se honom dö!" 

"Den enda som är värd sin död här inne är vi." Liam flinar och skakar på huvudet. 

"Struntprat!" Min far suckar och tittar helt oberörd av vår högljudda konversation på mig innan han startar en ny. 

"Alice jag vill att du talar med Lewis bror. Ta reda på vad han vill ha för att hålla tyst. Detta kan inte läcka ut i media. Vårt namn har redan smutsats ner tillräckligt." Säger min far åt mig med en sträng ton som jag inte uppskattar. 

"Jag gör det inte." Jag lägger armarna i kors och ser med ett blankt ansiktsuttryck på min far som inte är särskilt lycklig just nu. 

"Av ren nyfikenhet. Varför? Det är för Jasons bästa."

"Va? Du är inte klok, den enda som gynnas av att jag pratar med honom är ni!"

"Någon måste göra det väldigt snart sir, vi kan inte hålla honom här länge till." Säger Carl och tittar ner i sina journaler igen. 

"Jason." Säger Liam efter en stunds tystnad med ett hånflin på läpparna. 

"Det är tortyr!" Ryter jag. 

"Jag vet!" Svarar han överdrivet mot mig och vänder sig sedan mot min far som verkar positiv till förslaget. 

"Nej, nej nej nej absolut inte! Jason ska inte prata med någon så länge han inte vill det själv!" 

"Liam förbered. Låt oss få det överstökat. Alice. Jag är ledsen men det finns inget mer alternativ."

"Okej jag gör det. Låt honom vara, jag gör det." 

"Sorry sötnos." Viskar Liam i mitt öra innan han går förbi mig.

Vad har jag gjort? Vad har...jag. Gjort?