Trust

1.0

○Alex○
Vår familj. Jag, Elsa, mamma, pappa...och Jason. Vi är inte som för två och ett halvt år sedan. Igen av oss. Ja. Jag visste att vi aldrig mer skulle kunna vara en vanlig familj men såhär kunde jag aldrig gissa att det skulle bli. Vi pratar knappt med varann. Jason är mest med Alice, på sitt rum eller i trädgården. Han gör ingenting där. Han bara sitter och tittar ut i ingenstans. Något han heller inte gör är att gå nära Elsa, han tittar på henne när hon säger något vid middagen men pratar aldrig med henne. Pappa tycker att det är bra och mamma känner sig väl trygg med att de inte fått någon speciell relation. Jag tycker bara att allt här hemma har blivit stelt och nu mera känns det inte ens som ett hem utan som en brottsplats. Jason är inte fri utan bara hemma som ett experiment, något han förhoppningsvis inte vet någonting om. Det enda han vet är att han bevakas för att de ska vara säkra på att han inte skadar någon vilket i och för sig är sant men ändå, han är ständigt bevakad via kameror och armbandet som han varken kan eller får ta av sig. Inte minst är Alice med honom hela tiden och försöker vänja honom vid värden utanför fängelset. Jag vill lita på henne eftersom att Jason verkligen verkar tycka om henne men jag kan inte undgå tanken om att hennes pappa är anledning till allt som förstört vår familj.

Jag litar inte på henne.

~

Jag slår upp ögonen och tar mig snabbt upp ur sängen när den dova dunsen hörs i följd av att något trillar ner på golvet. Utan att ens chansa går jag direkt till Jasons rum där jag öppnar dörren. På golvet ligger en ram uppochner i sällskap med en tång och Jason som är fullt påklädd fast att det är mitt i natten, till och med ytter-jacka och skor.

"Jason?" Frågar jag tyst innan jag går in i hans rum och stänger dörren. Han sneglar försiktigt upp på mig innan han sätter sig upp och lutar ryggen mot väggen medan han möter mig med en tårögd blick. "Jason vad håller du på med?" Han tittar bort och drar upp benen mot överkroppen.

"Kan du gå?" Mumlar han och drar sin knutna hand över sin kind. För en sekund överväger jag att göra som han säger men ångrar mig snabbt.

"Jason, du måste prata med mig." Säger jag och sätter mig på huk en bit ifrån honom.

"Gå. Jag tänker inte prata med dig." Han tittar fortfarande inte på mig utan håller huvudet åt sidan.

"Ska jag ringa Alice?" Han skakar på huvudet och andas tungt ut.

"Nej." Säger han lite lugnare och låter en tår leta sig ner för hans kind.

"Varför har du ytterkläderna på dig?" Han suckar och rycker på axlarna innan han möter min blick. "Okej, vad har du använt tången till då?" Denna gången sträcker han fram sin arm och drar upp jackärmen en bit vilket blottar hans armband som fortfarande är helt.

"Tror du att det är så jävla kul att vara jag eller?" Frågar han och höjer på ögonbrynen medan jag skakar på huvudet. "Bra då har du svaret på alla dina frågor, kan du gå nu?" Mumlar han och tittar ner i golvet.

"Har det hänt något?" Säger jag och struntar helt i hans fråga men fortfarande får jag bara en arg blick som svar.

"Nej. Jag vill inte prata med dig."

"Jason. Har jag gjort något?" Frågar jag eftersom att jag börjar misstänka att han av någon anledning inte litar på mig.

Eller någon annan än Alice för den delen.

"Du ljög för mig." Mumlar han tyst.

"Om vad?" Han tittar besviket på mig och suckar högt.

"Du sa att alla ville att jag skulle komma hem." Han stannar upp och granskar mitt uttryckslösa ansikte. "Det gjorde de inte. Eller hur?"