Trust

3.1

○Alice○
"Alice!" Hör jag Liam ropa. Jag himlar med ögonen och ser honom komma in genom dörren. "Följ med."

"Va? Vad har hänt." Han ser stressad ut och tar min hand innan han drar upp mig från stolen och lägger sina händer på mina axlar.

"Jag kan bara säga att du antagligen, även om det chockerar mig, inte vill missa detta." Han leder mig genom korridoren och ner för trappor. Dit jag aldrig varit. "Ta vara på din tid." Är det sista han säger innan han lämnar mig ensam. Jag står mitt i en korridor och förstår ingenting. Allt är så tyst. Fast så högljutt på samma gång. Jag går framåt och ser att alla dörrar är stängda. Alla utom...en?

53.

Sakta går jag mot den, stannar precis utför innan jag skjuter upp dörren och ser något jag inte förväntade mig. Något som får mitt sköra hjärta att gå i miljoner bitar men samtidigt bli helt. Jag spärrar upp ögonen och jag placerar en hand framför min mun. Han är här. Men han ser inte mig. Han står rakt upp och ner med blicken fast i golvet. Jag kan inte le. Eller känna något annat än lättnad. Han lever.

Efter några sekunder som känns som år lyfter han blicken och ser på mig. Hans blick vidgas och jag ser hur han skakar på huvudet.

"Det är inte du." Hör jag honom flämta tyst för sig själv. Nu spricker jag upp i ett leende med tårfyllda ögon och springer mot honom innan han fångar mig i sina armar. "Det är inte sant." Jag drar min hand genom hans hår.

"Jo. Det är jag." Han begraver sitt ansikte i min nacke och kramar mig ännu lite hårdare. Det är så overkligt sant.