Trust

2.0

○Jason○
Jag hör hur en dörr slås upp framför mig innan vakten soldaten drar av min ögonbindel. Nej. Nej nej nej nej nej. Jag försöker backa men stoppas av vakten som friar mina händer.

"Hejdå Jason." Han knuffar ut mig och jag känner genast regndropparna som letar sig ner för min kropp. Jag tittar bak och ser havet som just idag består av höga vågor. På andra sidan, när man ser land nästa gång finns institutet fängelset. Där som jag nog hellre vill vara för jag orkar inte mer. "Gå nu. Annars kommer du träffas av blixten. Som du tyvärr inte dör av. Människor hade dött men du, ja du får själv se vad som händer...om du inte springer förstås." Av rädsla sväljer jag hårt och vänder mig om.

Jag vill kräkas, jag vill lägga mig ner och aldrig resa mig igen. Jag vill inte mer, jag vill verkligen inte leva mer. Jag vill hitta Alice men samtidigt vill jag inte. Vad ska hända när jag väl hittat henne? Vad är detta ens? Ännu ett spel som jag tvingats delta i? Snälla låt mig bara få slippa all smärta. För det gör ont. Allt gör ont. Min inre smärta är så stark att den känns fysiskt. Är det inte slut snart?

Soldaten har rätt. Liam har rätt. Jag är värdelös, ingen vill ha mig. Jag är ett monster som inte är värd mer än ett nummer. Han har rätt - Tror jag - men ändå springer jag för mitt liv. Jag vill dö men jag springer. Springer för att inte bli skjuten. Springer för att inte...dö.