Kapitel 1 De första att anlända

514 15 4
                                    

Solen är på väg upp och lyser med sina första strålar över jeditemplet där damm flyger runt i de övergivna rummen likt flugor. Man skulle kunna följa deras rörelser i luften som inte andats på så lång tid att den skulle kunna kallas för orörd.
   Men plötsligt bryts denna tystnad och stillsamhet när den stora porten öppnas och någon ropar:
"Hem ljuva hem till ett hem jag aldrig bott i!"
   Vem kan detta vara? Jo, det är nämligen jedin Bi Galileo, en manlig människa med solblekt, gråsprängt hår och ivriga blå ögon. Av de 5 nyanlända jedisarna är han vanligtvis den tystaste men absolut inte den minst ivriga.
   Bakom honom kommer Wendy Will, en mörk kvinna med håret uppsatt i en knut, också människa dessutom, mycket mer pratigare än Bi dock.
   Därefter kommer en vit twi lek, också under namnet Wendy, men denne är en Wendy Ulricas, som tätt följs av sin mycket lika tvillingbror West Ulricas.

Bi Galileo, Wendy Will, Wendy Ulricas och West Ulricas är de fyra första som går in i templet på 60 år.
Den tredje Wendy'n, Wendy Tall, skulle kunnat blivit den femte att ha den äran i förra meningen, men hon var för långsam.

Så ställer sig hur som helst dessa fem i en cirkel i entrén.
"Det behövs verkligen röjas upp här,"säger Wendy Will, eller Willy, som hon kallas.
"Ska vi inte vänta tills resten kommer?"frågar Wendy Ulricas, eller Andy, som hon kallas.
"Det är enklare att städa om man är fler,"medger Wendy Tall, den ende av dem som bara kallas "Wendy".
   West och Bi rycker på axlarna.
"Lite kan vi ju ta tag i,"säger Willy och drar åt knuten i håret.
   Hon, Andy, Wendy och West går bort mot ett hörn där det står lämnat en hink och en sopkvast medan Bi står kvar och lägger för första gången märke till hur lika Andy och Wendy är. Men, så kommer han på, de är ju trots allt kusiner.

Andy, Wendy och West tränades tillsammans av en jedimästare som planerats anlända imorgon. Trion hade alltid hållit ihop tillsammans trots bråk som ofta uppstod. Och än uppstår.
   Willy var den som träffade och blev vän med de först, på Tatooine, hennes hemplanet, för några år sedan. När hon och trion bestämt sig för att sända ut ett meddelande till andra jedis så var Bi den första som tog emot det.

"Men var exakt ska vi börja?"frågar han och resten ser sig omkring.
"Var man vill tror jag,"svarar West.
   Andy och Willy börjar babbla på om något stånd som säljer blommor inte långt ifrån och West hoppar direkt in i samtalet.
"Jag går och ser mig omkring,"säger Wendy, men det är bara Bi som hör och han nickar åt henne.

Wendy är en äventyrare minst sagt och var den som först kom med idén. Willy hade varit den som först tvekat men fick ändra sig när hon ändå blev nedröstad.
West hade tydligt röstat blankt, konflikträdd som han är.

Wendy går runt i templet där spår än finns kvar av jedisarna som fanns där när sitherna kom. Ljussablar ligger lite var och där, täckta av damm, liksom mantlar också. Men inte ett ända ben.
   Snart kommer hon till en stor sal och en trappa upp. Hon tänker precis gå upp och kolla när hon hör Willy ropa:
"Wendy! Kom!"
   Hon har säkerligen hittat något, tänker Wendy.
Och det är precis det Willy har.
   När Wendy kommer tillbaka ser hon hur Willy och Andy tillsammans bär fram en tung kista från ett skåp.
"Går den att öppna?"frågar hon lite tidigt då kistan inte ens blivit nedsläppt på golvet.
"Jag vet inte,"svarar West som varsamt sett på.
   Även Bi går fram till kistan och ser ned på den när Andy och Willy försiktigt lägger ner den.
"Ska vi öppna den?"frågar Andy.
"Det är klart,"svarar Wendy och börjar rycka i kistlocket, men den går inte upp.
"Antagligen inte,"säger West.
"Synd,"säger Willy.
   Det blir en kort tystnad.
"Vi kanske hittar någon nyckel om vi städar,"föreslår Bi och de andra håller med. Så börjar de röja upp i templet.

Men efter flera timmars städning och tiden gått så snabbt att solen nu står högt på himlen så är ingen nyckel funnen.
   De pustar ut och sätter sig runt kistan, ändå stolta över sig själva för att ha fått det mesta på nedervåningen städat, det är bara lite kvar, trasiga väggar som behövs repareras och sånt.
   Entrén blev nog mest städat, dammet var borta och Bi hade hittat lådor där de kunde förvara saker de hittade. En så länge var det mest mantlar, ljussablar, böcker och sådant.
   De visste inte riktigt vilket rum som var vad, men lite kunde listas ut. De hittade bland annat ett rum som såg ut att vara ett laboratorium, även om allt där inne var förstört.

"Vad ska vi göra mer idag då?"frågar West.
"Vi kunde väl gå ner och kolla på blommorna,"svarar Willy.
"Just det!"utbrister Andy,"det blir ett fint, litet färgstarkt välkomnande för de som kommer ikväll!"
   Wendy stönar.
"Blommor är ju jättetrista," suckar hon men går ändå med på det.
Det kommer att bli ett fint hem, som Bi sa; ett hem de aldrig bott i.

Fortsättning följer (:

Star Wars och den nya jediordenWhere stories live. Discover now