Played » 1D

Hold on, pain ends

Tårarna rullar nerför mina kinder. Utanför kan jag höra Ninas skrik, hur hon skriker av smärtan, hur hon gråter. Jag gömmer huvudet i kudden. Jag vill inte höra på hur min egen pappa behandlar min syster. Snart är det min tur att gå ut dit. Min tur att lida av hans hårda ord, hans hårda sparkningar och slag. Varför kan inte allt vara som förut, när mamma levde? När allt var bra och vi var lyckliga. Pappa drack upp sorgen av henne. Varje dag dricker han och blir våldsam. Det enda jag vill är att skydda Nina. Men ibland räcker inte mina ord, armar eller meningar om att allt kommer bli bra, till. Han lyckas ändå. Vi är ingenting. Det enda vi har är varandra.
Dörren öppnas och jag ser pappa stå i dörröppningen. Han föser in Nina i rummet innan han gör ett tecken till mig. Det är lika bra att följa med. Saken blir bara värre annars.
Pappa stänger dörren efter oss. Jag kan höra hur Nina gråter och skriker mitt namn.
Han tar med mig ner i källaren. Hans hårda grepp om min handled gör att den vitnar. Men vad kan jag göra? Mina krafter är slut. Av alla gånger detta hänt, har jag nu förstått att det är lönlöst att kämpa emot.
Han puttar mig ner till det hårda golvet. Jag hamnar på rygg. Hans hårda ord träffar mitt ansikte. De går rakt in i hjärtat. Jag härdar ut.
Hans slag är hårda och rusar genom hela min kropp. Bara härda ut.
Hans sparkningar träffar mig på olika ställen. I magen bland annat. Smärtan är hemsk.
Blod rinner från min mungipa och alla blåmärken är synliga. Han granskar mig innan han lämnar mig på golvet. Han vinglar uppför trappan. Druckit för mycket.
Jag samlar mina få krafter och tar mig upp från golvet. Uppför trappan. Jag smyger genom vardagsrummet. In på mitt och Ninas rum igen. Där sitter hon. I sängen och kramar om sin smutsiga snuttefilt. Hennes tårar rinner nerför hennes söta kinder. Jag går fram till sängen och sätter mig med henne, jag lyfter upp henne i mitt knä.
"Allt kommer att bli bra..", Det har jag lovat så många gånger men ingenting har hänt efter det. Allt har bara blivit värre.
Nina gömmer sitt ansikte under min haka och jag kramar om henne. Hon snyftar.
Jag drar min vänstra hand över hennes rygg. Den är blöt. Av blod. Jag kramar om henne hårdare. Kniven hade antagligen varit framme för Nina idag.
Om bara allt kunde bli bra, om jag bara kunde lämna allt.
Men det kan jag inte. Jag måste ta hand om Nina...

*UTE I FEBRUARI*

KOMMENTERA GÄRNA! :) xx