Played » 1D

Kapitel 28

Äntligen! Jag är verkligen ledsen att jag inte uppdaterat på typ år! Jag är också ledsen att jag inte svarat på era underbara kommentarer! Men ni vet.. Datan har varit trasig. Och...

LIVET KOM EMELLAN! (William Spetz ursäkt!)

Hursomhelst, jag vill verkligen försöka avsluta den här. Jag vill verkligen börja med The Hidden, jag är jävligt desperat efter att få göra det, så jag tänker skriva ett extra långt kapitel. Jag vette fan om detta blir det sista. Vi får helt enkelt se! :D

_

*Harrys POV

"För fan Harry! Vi måste dra!" Skriker Chrille och drar mig i tröjärmen. 

Jag står still och tittar bort mot Liams livlösa kropp som ligger på grusstigen. Mellan träden lyser blåljusen och det ekande ljudet från ambulansen och polisen kommer allt närmre. Chrille är stressad och gör allt för att vi ska hinna bort från platsen.

"Harry! Kom igen! Om vi inte springer nu, kommer de ta fast oss!!" Chrille höjer rösten i slutet av meningen. Istället för att röra på mig, står jag bara still och tittar mot Liams kropp. Chrille hade dödat honom. Han hade fan dödat Liam. Liam som alltid varit min vän. Liam som jag känt sen jag var liten. Liam som jag berättade allt för.

Hundar som skäller hörs tydligt mellan träden och fotstegen från poliserna kommer allt närmre. De är nära nu, och Chrille har rätt, om vi inte springer nu kommer de ta fast oss.

"Harry!" Viskar Chrille frustrerat. Vi står bakom ett stort träd.

Fotstegen kommer närmre och de anländer till platsen. Hundarna skäller högre och polisernas röster höjs ytterligare. De har nog hittat Liam.

Chrille står helt stilla och försöker andas lugnt, men man kan höra hur rädd och frustrerad han är. Jag tar ett steg framåt, men Chrille greppar tag om min axel.

"Är du inte riktigt klok?! Om du går ut dit kommer vi alla bli avslöjade!" Viskar han i en vass ton. Jag bryr mig inte om att vrida på huvudet för att se på honom. Istället tar jag ännu ett steg framåt.

En av poliserna står och pratar i sin mobil, jag antar att de kallar hit ambulansen som fortfarande står kvar borta vid skogsbrynet. Den andra polisen sitter på knä vid Liam och gör allt för att se till att han faktiskt är vid livet.

Jag tar de sista stegen fram till polisen som sitter på marken, "Han är död."

Polisen vrider huvudet och ser upp på mig. Den här gången tänker jag inte fly härifrån. Jag har ingen plan på att fly.

"Vet du något om det som hände?" Frågar hon i en lugn ton. Jag slänger en snabb blick bakåt på Chrille som fortfarande står kvar bakom trädet.

"Ja," Svarar jag enkelt.

"Det skulle verkligen vara bra om du kunde berätta så mycket du vet för oss.." Säger polisen.

"Han blev skjuten," Svarar jag. Min röst eller ansikte visar inga känslor. Jag känner mig bara helt... Känslolös.

Polisen flämtar till men återfår snart masken, "Såg du vad som hände?"

"Ja," Svarar jag.

"Vad såg du? Vad hände?" Frågar polisen som jag fortfarande inte vet namnet på. Men vad är det för mening med att veta namnet på personen som ändå kommer sätta mig i en rättegång sedan? Eller rättare sagt, fängelse.

"Det var jag."

Polisen ser på mig med en vidgad blick, hon reser sig hastigt och drar upp pistolen ur fickan, den riktas mot mig.