Played » 1D

Kapitel 6

Hej, det var ett tag sen.. Jag är ledsen att jag inte har uppdaterat, men jag har inte haft några krafter.. :/
Som ni säkert vet, har alla tuffa tider ibland och jag går igenom mina nu.. Jag vill inte dra upp det allmänt. Det skulle kännas lite konstigt, om ni fattar vad jag menar..
Jag har egentligen gått igenom tuffa tider genom HELA You & I, men nu har det blivit värre.. Jag har inte haft krafter till att ens skriva.. :/
Men nu ska jag i alla fall försöka starta upp det igen.. Även om jag ärligt talat mår skit.

Tack så sjukt mycket för över 1,000 läsningar! Jag kan seriöst inte förstå det här! Jag är så jävla glad att så många läser mina berättelser! Det gör mig seriöst helt sjukt glad! Jag älskar er så sjukt mycket! Tack för allt! :D xx

So let's start this chapter! ;D

_

*Heathers POV*

Den fördömda väckarklockan väcker mig en andra gång den här veckan. Det är tisdag och dags att gå till skolan. Jag känner inte för det ett dugg. Helst vill jag stanna i sängen.

Nina sitter upp på madrassen. Jag sätter mig upp och gäspar stort. Nina gör det samma. Men så plötsligt verkar hon skina upp.

"Idag ska jag leka med Daisy och Phoebe!"

Jag fnissar lite åt henne, men samtidigt är jag glad att hon hittat lite kompisar så hon inte sitter under äppleträdet hela dagen och väntar på mig.

När vi gjort oss klara smyger vi ut i hallen och tar på oss skorna och jackorna. Jag hjälper Nina att spänna karborrebanden på hennes tennisskor. Sedan hjälper jag henne på med jackan. När vi båda har ytterkläder och skor på oss går vi ut genom dörren. Jag tar tag i Ninas hand och vi börjar gå tillsammans nerför gatan. Vi går nerför trottoaren och korsar en gata. Det dröjer cirka tio minuter innan vi kommer fram till Ninas dagis. Jag öppnar grinden till gården och vi går in. Det har börjat duggregna och inte ett enda barn är ute och leker. Alla är antagligen inomhus.

Jag och Nina går uppför trappan och jag öppnar dörren. Vi möts av ingen mindre än...

"Heather! Nina!" Louis skiner upp i ett leende.

"Hej." Säger jag utan att titta på honom. Istället hjälper jag Nina av med skorna.

"Är Daisy och Phoebe här?" Frågar Nina.

"Japp, jag lämnade precis dom. Jag skulle precis gå." Säger Louis.

Jag nickar.

Nina drar av sig jackan. Ärmarna blir alldeles vrängda och det blir mitt jobb att vränga rätt jackan. Jag vränger rätt jackan och hänger upp den på Ninas plats.

"Hej då Heather." Säger Nina och kramar om mig.

"Hej då." Säger jag, innan jag låter henne springa in och leta rätt på Daisy och Phoebe.

Louis står kvar. Jag går förbi honom och ut genom dörren.

"Hej, hej, hej, lugna ner dig lite va? Kan vi inte gå tillsammans?", Louis lägger sin hand på min axel.

Jag fryser till av hans beröring. Men den här gången, är det inte av rädsla och obehag som jag brukar känna när någon tar i mig. Den enda som någonsin kunnat ta i mig, utan att jag frusit fast av rädsla är Nina. Louis hand är varm och det ger mig rysningar längs med ryggraden. Hela min kropp vill att han ska hålla mig för alltid. Men min hjärna säger nej.

"Heather?", Louis väcker mig från mina tankar.

"Ja?"

"Ska vi gå eller, vi kommer snart för sent." Säger Louis, han har släppt sin hand från min axel.