Played » 1D

Kapitel 15

Hej! Haha. :D

Jag har faktiskt ingenting att säga här idag, så let's start with the chapter instead.

JOO, vänta! Många hade kommenterat att de ville ha dialogerna i The Hidden på engelska. Jag kommer skriva dialogerna på engelska, för de flesta ville det.

Jag kommer även hålla kvar i hur jag skriver mina kapitel nu. Ganska korta, men snabb uppdatering. :)

_

*Harrys POV*

Jag tar fram ett glas ur det stora glasskåpet och fyller det med whiskey. Klunk efter klunk bränner ner i min hals. Jag dricker alltid när jag är förbannad. Varför ska Heather vara så svår? Lyckas jag linda henne runt mitt lillfinger har Dennis lovat en massa kosing. När jag berättade sist, att jag misslyckades, blev han irriterad. Jag tjänade inte de där pengarna, men det har jag ett löfte med mig själv att jag ska.

Små, lätta steg hörs i trappan. Heather kommer in i köket, fullt påklädd.

"Hur mår du?" Frågar jag, egentligen helt ointresserad. Men man måste ju låtsas lite för att vinna.

"Skit..." Mumlar Heather och dunkar huvudet mot bordsskivan.

"Bry dig inte om Louis. Han är bara en jävla idiot. Han förtjänar inte dig. Han ljög för mig också hjärtat, han är sån." Säger jag och tar en till klunk av min whiskey som jag håller i vänstra handen.

"Säg inte så." Heather tittar upp från bordet, tårar hotar att lämna hennes redan rödgråtna ögon.

"Det är sant." Säger jag och dricker upp det sista.

"Varför pratar jag ens med dig?" Mumlar Heather och vilar huvudet i ena handflatan, hennes armbåge som stöd mot bordet.

"Huh? Du älskar mig. Kommer du inte ihåg?" Flinar jag.

"Jag hatar dig Harry.." Mumlar Heather.

Jag fnyser och häller upp mer whiskey i mitt tomma glas. "Vill du också ha?" Frågar jag och flinar ännu större.

"Nej." Säger Heather.

"Du förresten, var är Nina?"

"Du bryr dig inte.." Heathers röst blir lägre.

"Klart jag gör." Säger jag. Oj, vilken lögn Harry.

"Ho-Hon... Hon är hemma.." Säger Heather och förflyttar blicken från mig.

"Du, ljug inte. Om det är någon som är expert på att se när någon ljuger, är det jag." Säger jag.

Heather suckar, hennes röst skakar när hon försöker prata, men inget kommer ut.

"Ut med språket!" Säger jag högt.

"Nina... Nina..." Nu gråter hon igen, "Nina... Omkom i en bilolycka..." Säger Heather och ser ner i sitt knä, hennes tårar rinner nerför hennes kinder.

Jag sätter i halsen, "Jag beklagar." Säger jag, helt utan medkänsla.

"Nej det gör du inte! Du bryr dig inte ett skit!" Gråter Heather.

"Sant." Säger jag och dricker lite av mitt andra glas med whiskey.

Heather suckar frustrerat innan hon reser sig från stolen. Den välter och slår i golvet med en duns. Heather springer uppför trapporna.

Jag suckar och reser mig från stolen. Alkoholen har inte påverkat mig särskilt mycket, men jag känner mig ändå lite ostadig.

Jag går långsamt uppför trappan, samtidigt som jag ropar Heathers namn ett fåtal gånger.