Played » 1D

Kapitel 25

Hallojsan! Jag hoppas alla mår bra! :D

Jag är först och främst ledsen att jag inte svarat på era kommentarer.. Jag har inte haft tillgång till det. Min data är kaputt. Den bara laddar ner virus så den funkar inte. Jag brukar heller inte svara på kommentarer från mobilen, jag bara läser från den.

I alla fall, jag ska försöka svara på era kommentarer idag. :)

Bara så alla vet.. Detta kapitel kommer bli #DRAMATICO, jag är inte så pigg på att skriva det här då men.. Jaja. Hahaha.

Jaja, here we go:

_

*Heathers POV*

Harrys grepp om min midja blir tightare. Hans läppar rör sig i en långsam takt mot mina. Jag fäster mina armar runt hans nacke och börjar långsamt rufsa han i håret. Ett flämt lämnar Harrys läppar. Sakta men säkert lyfter Harry upp mig under knävecken. Jag slingrar mina ben runt hans midja. Harry börjar gå mot trappan, fortfarande med mig virad runt sig. Våra läppar släpper inte varandra för en sekund.

Harry puttar upp dörren med foten och den glider sakta upp. Det halvmörka rummet lyses upp av den lilla springan mellan dörren. Harry går in i rummet och placerar sedan mig liggandes på sängen. Han skyndar sig att stänga dörren, sedan slår han sig ner på sängen. Han kryper fram och lägger sig över mig. Hela hans kropp vilar på hans armbågar som är placerade på var sida av mig. Harrys läppar får kontakt med mina igen. Mina fingrar pillar i hans hår åter igen. Jag får erkänna att jag inte är så erfaren av sånt här. Mellan mig och Dennis var det aldrig något sånt här. Oftast brukade vi bara gå ut på romantiska dejter. Till exempel, se på någon romantisk film på bion, gå på picknick eller bara ta en promenad i solnedgången. Vi hade aldrig varit nära till något sånt här hett. Vi hade någon gång kysst varandra, men inget mer. Kanske är det här vad jag faktiskt vill och behöver. Min kropp kräver att Harry ska röra mig.

Harrys läppar lämnar mina läppar och han kysser mig istället nerför kinden, ner mot halsen och sedan ännu längre ner, till nacken. Ett flämt lämnar mina läppar när han lämnar öppna kyssar mot min ömtåliga hud. Han verkar ta de hela långsamt, men jag är medveten om att jag inte slipper undan längre. Men kanske vill jag inte heller komma undan?

(Det här börjar bli pinsamt att skriva.. Hahaha..)

Harrys händer rör sig sakta ner mot kanten av min tröja. Jag lyfter försiktigt på kroppen för att han ska lyckas få av den. Han slänger iväg den, utan att bry sig om var den hamnar. Hans läppar kraschar mot slutet av min hals och jag lutar försiktigt huvudet bakåt. Harry knäpper upp min BH och släpper sedan ner den på golvet. Han reser huvudet och tar in synen av min bara överkropp. Det hettar till i kinderna när han bara stirrar. Jag vet att jag inte är någon supermodell, aldrig varit, kommer aldrig bli. Harrys mun är lätt öppen. Han ser på mig med stora ögon. Det är då det slår mig, mina sår, som pappa orsakat. Jag täcker snabbt min överkropp med mina armar.

"Heather... Uhm... Är du okej?", Harrys röst är inte ett dugg hård, han låter lugn. Men samtidigt låter han förfärad över de sår som pappa faktiskt orsakat.

Jag nickar sakta. Aldrig har jag sett Harry såhär. Han verkar så vilse, som om han inte riktigt vet om han ska fortsätta eller om han ska sluta och istället fråga mig om ärren och såren.

"Uhm... Har... Har du gjort dom?" Frågar Harry. Han låter orolig, vilket inte förvånar mig så mycket. De flesta skulle nog känna sig illa till mods av att se mina ärr och sår.