Played » 1D

Kapitel 20

ALLIHOPA!! WOOP WOOP! KAPITEL 20!! AMAZING!

Bara och bara kanske jag inte ska säga, men 20 kapitel för mig är inte så jätte långt.. Däremot.. 11,000 läsare är SJUKT mycket! På dessutom 20 kapitel.. GUD?! Jag kan aldrig tacka er tillräckligt! :D

Jaja, jag ska försöka skriva ett kapitel nue.. Haha. ;)

HERE WE GO, CHAPPY 20!!:

*Louis' POV*

"Är det du som är Louis Tomlinson?" Frågar en dam.

Jag nickar försiktigt.

"Då så! Jag heter Alex."

Aha? Och vem fan är Alex? Är det hon som är psykologen?

"Följ med mig Louis." Säger Alex och ler.

Jag reser mig från stolen och följer efter Alex. Hon öppnar dörren till ett rum. Vi båda går in. Mamma hade skjutsat mig hit, till psykologen. Som vanligt hade vi kommit tidigt, men det var mest för att mammas chef ringt tidigt imorse och begärt att hon kom till jobbet idag. När jag kommer hem blir jag tvungen att spendera ytterligare tid med Liam. Mamma hade bett honom om hjälp. Han stannar hemma från skolan för att hjälpa mig. Han är väl bara för underbar?

"Så, slå dig ner." Säger Alex och nickar mot en blå fåtölj. Jag slår mig ner, medan Alex sätter sig i en annan fåtölj. Rummet är inte så stort. Det enda som finns är två fåtöljer med ett bord emellan. Det finns också ett skrivbord med en stationär dator på. Gardinen för det stora fönstret är fördragen, mest för att de få bilar som kör förbi utanför inte ska störa.

"Så Louis, hur är det med dig?" Oj vilken enkel fråga. Jag trodde hon skulle gå rakt på sak?

"Det är.. Uhm.." Vad ska jag egentligen svara?

"Du kan lita på mig Louis. Jag jobbar med att hjälpa människor och jag har tystnadsplikt." Säger Alex.

Jag nickar, "Det är... Det är ganska dåligt faktiskt.."

"Okej, vad är det som har hänt? Är det något hemma? I skolan? Kompisar?" Oj.. Många frågor på en gång.

"Uhm.. Det är la skolan.." Svarar jag.

"Okej, har det med kompisar att göra? Tjejer? Eller trivs du bara inte?" Frågar Alex.

"Det har ganska mycket med kompisar att göra.." Säger jag, men lägger sedan till, "Och en tjej också.."

"Okej." Nickar Alex, "Har det något med förhållanden att göra? Är det någon tjej som gjort slut eller gjort något fel? Är det något du har gjort?" 

Det är lika bra att berätta. Jag tar ett djupt andetag, "Min vän Harry, eller han är inte riktigt min vän längre.. I alla fall, han är tillsammans med min.. Jag vet inte vad hon är längre-"

Alex avbryter, "Louis, låt mig fråga, men har du känslor för denna flicka?"

Jag känner hur det hettar till i kinderna innan jag sakta nickar.

"Har du fått det bekräftat att din vän Harry och denna tjej är tillsammans?" Frågar Alex.

Jag tänker efter, har jag det? "På sätt och vis.." Svarar jag.

"Okej, och vad menar du med, på sätt och vis?"

"De kysste varandra framför mig.." Jag känner hur det börjar bränna i ögonen. Jag vill helst bara lägga mig ner och gråta, men det är viktigt att jag får ur mig allt.

"Jag förstår.." Säger Alex med en medlidande ton, "Det är okej att gråta Louis. Sånt här är jobbigt."

Jag nickar.

"Känner du att du vill fortsätta berätta?" Frågar Alex.

Jag nickar igen.

"Så.. För ett tag sedan.. Började jag i min bästa väns skola. Du vet, Harry. Jag trodde att allt skulle bli toppen.. Jag blev snabbt kompis med en tjej vid namn Heather, hon som kysste Harry. Jag och Heather gick ofta till våra systrars dagis för att hämta dom efter skolan. Så jag spenderade mycket tid med henne.. Jag bjöd med henne hem till mig för att träffa de andra killarna, mina kompisar. Men när vi kom hem till mig stod hon bara och stirrade på Harry. Jag förstod inte varför. Men sedan sprang hon bara iväg. Jag sprang efter för att leta efter henne, men hon hade redan hunnit iväg från huset.. När jag kom in igen den dagen så stod Harry i köket. Han betedde sig väldigt underligt. Han ville inte hjälpa mig att leta. Vi bråkade.." Jag tar ett djupt andetag och tänker tillbaka, jag sluter ögonen för två sekunder innan jag fortsätter, "Jag blev ganska ledsen.. Han har nästan aldrig varit arg på mig innan men han blev det. Jag sprang och låste in mig på badrummet.. Väl där.. Skar jag mig, med ett rakblad. Det lär låta löjligt men mina känslor var så blandade den dagen.. Sedan.. Råkade jag slå sönder spegeln i badrummet, jag fick åka till sjukhuset för att jag hade fått splitter i mina händer som de var tvungna att få ut.. Väl där, såg jag Harry. Han var full och några sköterskor kämpade med att få in honom.. Det kändes som mitt hjärta gick sönder ännu mer när jag såg honom i det skicket. Jag visste inte att han drack.. Men senare på sjukhuset.. Kom han in i mitt rum. Han pratade om Heather. Han ville att jag skulle dumpa henne. Bara sådär. Han ville att jag aldrig mer skulle prata med henne... Han hotade mig med att skada mig och min familj om jag inte gjorde som han sa.. Så jag kände mig tvungen. När jag sa att jag "hatade" henne.. Blev hon förkrossad.. Hon bad mig om att inte göra så.. Men jag var tvungen. Sedan.. Fastnade hon i Harrys nät. Och det var bara en tidsfråga innan de kysste varandra framför mig. Jag tror de båda har byggt upp känslor för varandra.." Säger jag, när det sista lämnat min mun, brister jag ut i tårar. Det gör så ont att låta någon få veta sanningen, samtidigt som det känns som jag släpper en tung sten från mitt bröst. Något som jag inte ska behöva bära på alldeles själv längre. Hoppas jag.

"Jag förstår att det här måste vara tufft för dig Louis. Det finns mycket som behöver klargöras och utredas. Din vän Harry verkar inte vara någon vidare person. Ibland bildas små, små problem som blir allt större med tiden. Det är verkligen bra att du väljer att tala ut om det, för sånt här är svårt att bära på alldeles själv. Vad säger du om att vi träffas på lördag klockan tre?"

Jag nickar och torkar bort några tårar.

"Jag ska fundera lite på situationen och återkomma igen med några förslag på lördag. Men Louis, du måste komma ihåg att skära sig inte löser något. Även om det kanske känns som det, gör det inte det. Det finns människor som bryr sig, jag lovar dig." Säger Alex och ler svagt.

"Tack.." Säger jag och stryker bort ännu en tår.

"Men då antar jag att vi ses på lördag Louis? Som sagt ska jag fundera över situationen." Säger Alex.

"Okej.. Aa.." Svarar jag och reser mig från fåtöljen.

"Bra, då ses vi." Säger Alex, "Hej då, ha det så bra så länge."

Jag nickar, "Tack, hej då."

Hon ler innan jag går ut genom dörren. Min hjärna sköljer lättnad över mig, men min mage knyter sig. Något känns fel, men jag kan inte sätta fingret på det.

______________________

Wow! Nytt personligt rekord tror jag! Över 1000 ord på 45 minuter! Yay! Hahaha.

Jag hoppas kapitlet var bra. ;)

Jag vet att jag skriver mycket i Louis' POV, men det kommer mer med Heather och Harry längre fram.  I promise.

HARE BRA!! :) xx