Som jag sa i det andra kapitlet kommer jag inte ha så mycket tid att skriva imorgon.. Jag ska till min faster och lite så..
ANDRA CHANSEN I MELLO IMORGON! Så exalterad! Jag hoppas verkligen att State Of Drama går vidare, den låten var verkligen bra! (Tycker jag.) Hahaha.
I alla fall, här är nu kapitel 13. Jag måste även skriva första kapitlet i 'Searching (Harry Styles Fan Fiction' ikväll. Kapitlet laddas nog upp imorgon.. Checka gärna in den och ge mig lite feedback! Uppdateringen på den kommer la vara sådär, men eftersom jag älskar att skriva ska jag nog få det att funka! :)
_
*Louis' POV*
"Klarar du verkligen att gå till skolan idag? Jag menar med din hand och allt.. Är du säker på att jag inte ska ringa skolan?" Frågar mamma för säkert tjugonde gången.
"Mamma jag är okej. Jag ringer om det är något." Säger jag.
"Okej.. Hej då. Ha det så bra, och lova att ringa om det är något." Säger mamma.
"Jadå, hej då." Säger jag och öppnar dörren.
Jag går ut och stänger sedan dörren efter mig.
Vi hade kommit hem riktigt sent och jag hade knappt fått en endaste blund i ögonen, men jag hade känt mig tvungen att gå. Min hand gör fortfarande ont. Doktorn sa att det kan ta 2-3 veckor innan såren är helt läkta. Jag hade suckat och sedan nickat. Jag menar, vad kan jag göra?
Jag fäller upp stödet på min moppe och drar på mig hjälmen innan jag sätter mig och kör iväg mot skolan.
_
Jag går in genom den stora dörren till skolan och fortsätter neråt i korridoren. Nyckeln till skåpet ligger i min ficka, så jag fiskar upp den och låser upp mitt skåp. Överst ligger mina Engelska böcker, min första lektion är Engelska så jag tar mina böcker och går sedan mot klassrummet.
Det är rörigt i klassrummet, alla pratar högt med varandra. Heather sitter på den vanliga platsen, där jag också brukar sitta bredvid henne och prata. Men idag sätter jag mig inte bredvid henne, hur mycket hennes ögon än ber om det. Istället sätter jag mig längst ner, alldeles ensam. Heather tittar på mig, men jag undviker hennes blick. Orsaken till varför jag inte kan sitta bredvid henne är för att jag vet att jag inte skulle kunna hålla tårarna tillbaka. De skulle falla som regndroppar från den gråa himlen över London.
Läraren kommer in och ber oss slå upp sidorna 36-37 i Engelska böckerna. Läraren fortsätter babbla på, precis som vanligt. Men jag kan verkligen inte koncentrera mig. Det enda som rör sig i mitt huvud är orden som Harry sagt till mig på sjukhuset. Heather kommer inte ge upp med dig, men du måste ge upp med henne. Det gör ont att tänka orden i huvudet, så jag skakar lätt på huvudet. Men det dröjer inte länge innan nästa mening ekar i mitt huvud. Du måste säga att du ångrar att du någonsin lärde känna henne, säg att du hatar henne. Det är tillräckligt. Jag reser mig från stolen och går mot dörren. Läraren tittar strängt på mig.
"Louis, var ska du?"
"Uhm... Ingenstans." Säger jag, min röst är tyst och allt gör ont att säga. Till och med tänka.
"Bra, gå och sätt dig." Säger läraren och jag gör som hon säger.
Det dröjer ungefär fyrtio minuter innan lektionen slutar och alla går ut från klassrummet. Jag skyndar mig ut för att slippa stöta på Heather. Men såklart möter vi varandra vid skåpen.
"Louis? Är du okej? Du är helt blek." Säger Heather, hon ser orolig ut.
"Jag är okej." Säger jag, helt utan att möta hennes blick.
"Okej." Säger Heather. "Vill du hänga med ut? Vi har en halvtimmes rast nu."
"Visst." Säger jag.
Jag stoppar in mina böcker i skåpet och följer sedan med Heather ut.
Vi slår oss ner på bänken utanför skolan. Det är mulet, och bara en ynka strimma solljus tar sig igenom de tjocka molnen. Några få killar i vår ålder står lutade mot väggen och snackar.
Plötsligt kommer Harry ut från byggnaden tillsammans med tre andra killar. Jag känner inte igen någon av de andra killarna men jag ser tydligt att det är Harry.
När han får syn på mig flinar han stort och nickar mot Heather som tittar på en liten fågel som flyger över den gråa himlen. Jag sväljer hårt.
"Hur mår Daisy och Phoebe?" Frågar Heather, hon vrider huvudet mot mig.
"Bra, varför bryr du dig?" Frågar jag.
"Wow! Ta't lugnt Louis." Säger Heather.
Jag skrattar, "Jag? Ska jag ta det lugnt?"
Heather ser på mig med stora ögon. Jag kan känna Harrys blick i nacken och hur stort hans flin är just nu. Allt gör bara så ont.
"Vet du vad Heather? Jag är så jävla trött på dig! Det enda du bryr dig om är dig själv! Du är så jävla självisk! Jag ångrar så in i helvete att jag lärde känna dig! Jag hatar dig! Du beter dig verkligen som om du äger mig! Heather, jag gillar inte ens dig! Du är bara helt... Idiotisk! Jag vill varken att du pratar med mig, ser på mig eller följer efter mig, för jag är inte värd dig. Jag förtjänar så mycket bättre. Så lämna mig ifred, och försök inte ens få tillbaka mig. För vi är över!" Jag skriker det sista innan jag lämnar Heather ensam på bänken.
"Louis! Vänta!" Ropar Heather, hon springer efter mig.
"Nej Heather! Jag vill inte slösa mer tid på dig! Jag hatar dig!" Skriker jag. Varför måste hon göra det så svårt? Varför kan hon bara inte låta mig gå, så jag kan åka hem och gråta och dö ensam.
"Men... Jag älskar dig Louis. Du betyder allt för mig. Jag har aldrig haft en vän som du..." Säger Heather och ser ner i backen, stora tårar rullar nerför hennes kinder.
"Och?" Jag vill bara krama henne och berätta allt, men jag kan inte.
"Nu... Nu när Nina är död, är du den enda jag har..." Snyftar Heather och drar tröjärmen över sitt perfekta ansikte. Nej Louis. Sluta!
Vänta va?! Nina död?! Va?!
"Jag bryr mig inte ett jävla skit om din syster! Jag har aldrig brytt mig!" Skriker jag. Klart jag bryr mig Heather, det har jag alltid gjort och det kommer jag alltid göra.
"Du... Du kan inte... Mena allvar..." Gråter Heather.
"Bara sluta gråta! Vi är över Heather!" Skriker jag innan jag lämnar henne gråtandes. På marken. Den här gången följer hon inte efter mig.
_________________________
OMG... Jag gråter sönder... :(
Är det bara jag eller var detta kapitlet väldigt sorgligt?
Snart kommer Harry och fångar in Heather i sin fälla... Det kan ni räkna med. ;)
Hoppas att ni gillade kapitlet! :D
Sista för idag.. ;P
HARE BRA!! :) xx
YOU ARE READING
Played » 1D
FanfictionHeather och Nina är två systrar som lever i England, cirka en halvmil från huvudstaden London. Heather är 17 år och Nina är 3 år. För 2 år sedan dog deras mamma i cancer. Nina var inte gammal, inte mer än 1 år. Heather blev förkrossad. Hennes mamma...