Played » 1D

Kapitel 9

Hallu alla söta personer därute som tar sin tid att läsa! Hahaha.

Jag hoppas alla har en bra dag/haft en bra dag. (Vet inte när jag publicerar detta kapitel, gahaha)

Jaja, jag måste verkligen tacka för över 40,000 läsningar på You & I! Ni som har läst och stöttat mig genom den borde få varsin guldmedalj! (Om du inte har läst den, gör det gärna!)

Here we go, chapter 9:

_

*Heathers POV*

"Pengar.." Säger Harry.

Va? Hade han verkligen blivit erbjuden pengar för det han försökte med? Jag litade på honom...

"Du är helt jävla sjuk i huvudet.." Säger jag, mina tårar hotar att lämna mina ögon ännu en gång.

"Jag vet.." Säger Harry.

Jag vill nog helst inte veta, men jag frågar ändå.

"Hur mycket?"

Harry suckar och tar sedan ett djupt andetag. "Hundra pund.."

Jag ser förskräckt på honom. Han måste skämta.

Harry ser på mig, "Heather, snälla lyssna på mig.. Jag är verkligen ledsen-"

Jag skakar på huvudet, helt utan medkänsla. Borde jag inte gråta vid det här laget? Konstigt nog gör jag inte det.

"Men Heather.. Jag tjänade aldrig de där pengarna.." Säger Harry. Tror han att det hjälper? Han försökte fortfarande...

"Heather, jag är verkligen ledsen-" Försöker Harry men jag stoppar honom med mina egna ord.

"Nej Harry!! Jag förstår inte ens varför jag slösar min tid på att lyssna på dina så kallade ursäkter, när Louis kanske sitter hemma och är jätte orolig! Du är inte värd min tid! Du är inte värd någons tid! Det enda du gör är att ljuga för andra! Jag har inte känt dig länge och känner dig inte helt hundra heller, men det kvittar! Jag behöver inte lära känna dig för jag har redan fått mer än nog!" Skriker jag, jag står nu upp i frustration. Tårarna väller ner från mina kinder.

Harry sitter bara ner på marken och tittar på mig med stora ögon. Han sträcker ut sin hand för att ta tag i min handled och olyckligtvis är jag inte tillräckligt snabb för att dra undan armen. Harry drar ner mig till marken.

"Snälla Heather! Lyssna på mig! Jag är ledsen för vad jag försökte med! Jag vill verkligen inte förlora dig för du betyder verkligen mycket för mig! Snälla!" Harry ser djupt in i mina ögon. Men jag tittar bort, hans stora hand är fortfarande runt min lilla handled.

"Nej Harry. Vi har aldrig varit vänner, och det kommer vi aldrig bli heller!" Säger jag.

Harry släpper handen från min handled och försöker hitta min blick.

"Har vi inte?" Frågar Harry, han ser på mig med stora ögon.

Jag skrattar nästan åt hans fråga. Vänner? Han kan väl inte mena allvar?

"Vänner? Kallar du den här röran för vänner? Jag skulle gärna varit din vän om du inte hade varit ett sånt... Svin." Säger jag. Wow, Wow, Wow, var kommer allt detta självförtroende ifrån? Jag kanske borde tagga ner lite med orden. Men istället fortsätter jag kasta mina vassa knivar mot Harry.

"Om du kallar det här för vänskap undrar jag verkligen vilken syn på vänskap du har! Varför försökte du det ens med det om du vill vara min vän?" Jag låter arg på rösten men jag antar att det bara är min insida som kastar sig ut från min mun mot Harry.

"Heather..." Harry ser bedjande på mig. Jag visste det, han har inte en enda ursäkt. Han bryr sig inte ett jävla skit.

Jag reser mig hastigt från marken och ger inte Harry en chans att stoppa mig den här gången.

"Lämna mig ifred!" Skriker jag medan tårarna rinner som floder nerför mina kinder.

Jag springer iväg från Harry. Tårarna väller ner för mina kinder och grenarna under mina skor knäcks när jag rusar genom skogen. Jag kan höra Harry skrika mitt namn men hans röst blir allt otydligare och till slut kan jag inte höra den längre.

Grenar slås i mitt ansikte men jag fortsätter att springa.

Efter en stund kommer jag fram till Louis', Daisys och Phoebes hus. Jag stannar utanför dörren, tar tre djupa andetag och stryker bort tårarna. Sedan öppnar jag dörren. Till min förvåning är Ninas skor inte där hon lämnade dom.

Niall, Liam och Zayn kommer ut i hallen.

"Hej Heather! Herre Gud, du ser helt förstörd ut.." Säger Niall. Tack Niall.

"Var är Nina? Har ni sett henne?" Frågar jag.

"Vem är Nina?" Frågar Liam.

"Min lillasyster. Hon var här med mig för att leka med Daisy och Phoebe." Säger jag.

"Jaha, det var någon man här och hämtade henne." Säger Zayn.

Åh nej...

"Såg ni hur han såg ut?" Frågar jag. Helt panikslagen.

"Han hade ganska kort hår.. Ganska smutsigt och hans ögon var blodröda. Han såg nästan berusad ut." Säger Niall.

Åh nej. Detta kan inte vara sant.

"Hälsa Louis! Jag måste verkligen dra! Vi ses imorgon!" Säger jag.

Killarna hinner inte säga något innan jag har stängt dörren. Jag rusar nerför trottoaren. Jag måste hem till Nina.

Vem vet vad pappa gör med henne just nu?

_____________________

OHHH SPÄNNANDE!! ;)

Hinner inte skriva mer idag.. :/

Jag vet att kapitlet är kort men jag hinner inte skriva längre..

OCH, alla vet ju att Harry är en MYCKET bättre person i verkligheten än vad han är i denna FF! ;)

HARE BRA!! :) xx